En grådisig morgon med dugg i luften. Vintertiden har gett oss en timme extra att sova. Det får man vara tacksam för. Det är tomt och tyst här nere vid bryggan. Bara en tupp som ropar "godmorgon" på avstånd. Naturen är tecknad i grått, grönsvart och sepiabrunt. Det är ett lugnande färgspektrum. Jag trivs väldigt bra på mitt nya jobb. Kråkor flyger över vassarna vid Långösund. Gärdsmygen kommer hoppande på stenarna vid brofundamentet. Den pilar omkring som en liten mus, flyger under bron och kommer och sätter sig på brokanten bara fyra meter ifrån mig, för att hälsa. Det är en lustig liten krabat. Den lilla svansstumpen står rätt upp i luften. Jag tittar på den någon sekund i kikaren innan den flyger iväg till strandsnåren, där den snart låter höra ett smattrande läte. Den första skarven flyger över mig. Jag hör ljudet av siskor och sjungandet från knipvingar. En andflock av obestämd art ligger hundrafemtio meter ut i fjärden bredvid en ensam skrake. Björken vid träbänken klär av sig sina löv, som singlar ut i vattnet och driver iväg som små prickar. En liten viggflock flyger över mig. Viggen skiljs från knipan på vingbandet och sin ljudlösa flykt. Det låter som lärkor i luften norrut. Jag undrar om de kan flytta så här sent. Också grönfink hörs. En större flock knipor samlar ihop sig mellan bryggan och Måsön. Ibland hörs knipspelsknarret, trots att det är senhöst. En knölsvan flyger på visslande vingar in i Bonäsviken. Också här skiljs den från sångsvanen på vingljudet. Sångsvanen flyger tyst. Vädret visar inga tendenser till solsken idag. På hemvägen flög ett fyrtiotal sträckande storskarvar söderut.

Hösten är varm. De flesta stora lövträd, lönn, asp och ask, har redan fällt alla sina löv. Asken är som herrskapsfolk; den kommer sist och går först. En enkelbeckasin flög upp nere vid vägskälet. Den steg vingligt till väders, helt olik en morkullas låga bana. Det finns mycket knipor här nere i vattnet vid Lökholmen. Åtminstone ett åttiotal, blandat honor hanar, tog till vingarna när jag kom ned till bryggan. De flesta av dem lade sig mitt i fjärden en hundrafemtio meter ut. Det blåser lite från söder, mulet väder, närmare tio grader. Alla småbåtar som legat vid bryggan är borta. En första havsörn kommer flygande in från Dånö västerifrån ivrigt uppvaktad av en kråka. Kråkan attackerar ständigt örnen, som vinglar till varje gång. Tydligen kämpar de båda arterna om herraväldet här: "This town ain`t big enough for the both of us."  Paret försvinner bakom Finnöskogarna. En skarv kommer inflaxande över Bonäsviken norrifrån. En gråtrut och en havstrut gör sina inspektionsrundor över Lökholmen på jakt efter mat. Mindre korsnäbbars klingande kontaktläten hörs över stugorna i söder. Den högre tonen skiljer arten från den större korsnäbben. Jag gör en hastig rörelse när jag ser fem skarvar flyga norrut och samtidigt kommer en rad storskrakshonor flygande ut ur Bonäsvassarna. Två av ålkråkorna (skarvarna) lägger sig ned i vattnet en bit bakom kniporna. Det är mycket skarv i rörelse idag. En fiskare åker ut från sjöboden i sin båt och svänger in mot Finnöstranden. En örn lyfter sävligt från skogen och stryker nära förbi mig där jag sitter. Höstdagsmorgonen har sitt eget lugna tempo.

"Ingen dager synes än", fastän klockan är kvart över sju. Det är en lugn och mulen morgon. Veckans regnande har fyllt på naturens behov av vatten för hela hösten. Säsongspremiär för mitt varma fårskinn som jag sitter på. Endast kajorna som väsnas i skogen bakom mig och rödhaken som "höstknäpper". Annars tyst. Plötsligt flyger hägern med ett brak över bryggan och försvinner som en skuggestalt på kupade vingar bort över vattnet mot Tellskärssidan. Vid halv åtta kommer morgontrafiken igång. En större fisk skvalpar till inne i vassviken och en gräsand beklagar sig lite. Örnudden och skogskanten över Finnö speglar sig i vattnet som en stor ljudvåg i ett datainspelningsprogram. Allt är ljud nu i gryningen. "Fink, fink", bekänner en bofinksflock, troligen på flytt. En koltrast varnar högljutt från stugorna bakom mig och väcker en gärdsmyg som sjunger några drillar. Det hoppar småfisk runt bryggan. Efter en halvtimme börjar kråkorna kommunicera med varandra från alla vädersträck. Två sångsvanar flyger ljudligt in i Bonäsviken, men kommer snart ut därifrån igen och drar iväg tätt över vattnet runt örnudden. Den stora kajflocken flyger som skjuten ur en kanon över mig och ut över fjärden. De håller ihop som en myggsvärm, svänger hit och dit och försvinner bort västerut. Snart kommer de tillbaka in mot land. Jag funderar om kajorna möjligen planerar att flytta, men inte kan bestämma sig. Ytterligare en mindre kajflock flyger lite senare över Måsön. Vid åttatiden börjar det ljusna så mycket att jag kan se en ensam kniphanne som ligger hundra meter från där jag sitter. Tre knölsvanar ligger vid Tellskärsstranden. De är lugnare än sina oroliga kusiner. Det är mycket småfågelläten överallt, som jag inte kan identifiera. Det ljusrosa gryningsljuset tecknar pastellfärger i vattnet norr om bron. En geting kommer och inspekterar mig på närhåll. Det har varit mycket getingar i höst. Jag har slängt ut hundratals från vinden i september-oktober. En regndroppe faller på min näsa och jag packar ihop för denna gång.