Efter en natt på hotellet i Namche Bazar gjorde vi oss redo att följa med Ram och Maila på sightseeing i omgivningarna. Det första målet blev informationscentret uppe vid militärförläggningen.

Från detta fick vi en vy upp mot Mount Everest som stack upp bakom en hög bergskam i fjärran. Med förmiddagsvärmen kom också varma uppvindar som gjorde att ett gäng gamar visade sig. Det var den stora vit- och svartvingade Himalyagamen. En koloss med en vikt på 8-12 kg och ett vingspann som kan bli över 3 meter!

Foto: Himalayagam, adult fågel. Ungfåglarna är brunaktiga undertill istället för vita.

Vi gick nerför kullen från infocentret och påbörjade vandring uppför nästa kulle, norrut. Vi skulle upp till hotellet Everest View, ett lyxhotell som är en bra utsiktplats mot Everest. Kullen var brant och vi tog oss sakta och pustande och mödosamt uppför. Det var fler grupper med turister här som liksom vi vallades av sina guider.

Foto: Vår guide Ram och Maila, en av våra porters.

Från kullen kunde vi blicka ner i Namche som ligger i en väldig gryta som stupar ner mot floden långt därnere.

Foto: Namche Bazar i fågelperspektiv.

När vi kom fram till lyxhotellet blev vi inte besvikna på utsikten. Den var storslagen. Slorlaget var också priset på te. Vi beställde Masala tea, och det var det godaste te som vi drack under hela resan. Men det var lika dyrt som i Sverige. Minst.

Uppe vid hotellet träffade vi en dansk familj som gick på egen hand med sina två barn. Det går mycket bra att göra så, men jag tycker nog att man bör ha viss kännedom om landet innan man ger sig på det. Visserligen kostar det en del att hyra guide och porter, men inte mer än att de flesta turister har råd med det. Man får väldigt mycket för pengarna. Och skulle man vilja ha sin tur "skräddarsydd" kan ett seriöst trekkingföretag enkelt ordna det. Företagen har dessutom sina anställda försäkrade mm så att man inte ska behöva ordna detta själv (bör dock kollas upp när man ingår avtalet).

På kartan kan man med viss svårighet hitta hotellet Everest View strax norr om Namche Bazar.

På hemvägen gjorde vi ett besök i klostret i Namche. Normalt sett tar man av sig skorna när man går in, men munken sa att vi inte behövde göra det denna gång.

Foto: Inifrån klostret i Namche.

På hotellet fick vi fler inblickar i hur det fungerar i Nepal. När man hyr guide och bärare hos ett trekkingföretag får man veta att mat och logi ingår för dessa. Det tycks fungera så att de bor och äter gratis på hotellet när de är i tjänst hos turister som bor på hotellet ifråga. (Korrigering 2011-12-15: Inte helt riktigt, de bor gratis men betalar för mat och dryck.) Vid kvällsmaten sitter de vid ett särskilt bord, och den vanliga maträtten de blir serverade kallas daal bhat. Även turister kan beställa daal bhat, som består av ris, linssoppa och en eller flera grönsaksblandningar. Av denna rätt får man alltid påfyllning om man begär det, vilket man inte ska räkna med om man beställer någon annan rätt.

Affärslivet i Namche

I Namche finns i stort sett allting en trekker kan tänkas behöva. Friluftkläder och friluftsutrusning, matvaror, godis och läsk, souvenirer, osv. Vidare växlingskontor, bankomat, internetbutiker, kaféer. Och skulle man sakna exempelvis Primusgas så finns det här.

Det mesta är billigt också, om än inte lika billigt som i Thamel i Kathmandu. Allting häruppe har ju fraktats och burits långa sträckor. Eller i vissa fall tillverkats på plats.

Många butiker sålde hemstickade varor som vantar, sockor och mössor. Men det mesta var ändå kända märkesvaror som Marmot, North Face, Arcteryx, med flera. Vi såg t o m Haglöfs på något ställe. Nepaleserna själva köper dessa "märkesvaror" och går klädda i dem. Många guider och porters har råd till det, eftersom priset bara är ca en tiondel vad det kostar hemma i Sverige. Visst är det fint med exempelvis en Arcteryx GoreTex-jacka som kostar motsvarande 300 kr istället för 4000-5000? Med lite ihärdighet kan man rentav pruta på det redan låga priset. Men konkurransen mellan butikerna är ganska hård, så prutmånen är inte så stor.

Men stopp ett tag, säger den tvivlande. Det kan väl inte vara möjligt att köpa märkesutrustning så billigt? Nej, just det. Det finns en hund begraven här.

Vi talade lite med våra nepalesiska vänner om saken, och det verkade inte som om de funderat så mycket över denna typ av varor. De köper fint och billigt, punkt. Vi letade upp en affär som troligen sålde helt äkta märkesvaror, och mycket riktigt var priserna ca 8-10 gånger högre där. En nepalesisk guide skulle aldrig handla i en sådan butik.

De här billiga kläderna sägs komma från fabriker i Kina som gör kopior av märkesvaror. För all del välsydda, men dock kopior. Papperslapparna med GoreTex-loggan och garantitexten ser helt äkta ut, men jag tvivlar på att det överhuvudtaget finns något GoreTex-membran i det tyget. En annan nackdel med dessa kläder är att man inte har någon som helst koll på hur villkoren är för dem som jobbar i billighetsfabrikerna. Eller hur de gäss mår som får leverera dun till jackor och sovsäckar. Sådana frågeställningar har troligen låg prioritet i ett land som Nepal, som ju själv är fattigt med ofta svåra arbetsförhållanden.

Intressant nog fanns en butik med egendesignade friluftskläder av hög kvalitet. Jag tror märket heter Sherpa, och företaget sägs ha börjat etablera butiker i Väst. Priset var ungefär som för andra original märkeskläder.

Vidare fick vi veta att de flesta hotell- och affärsinnehavare i Namche inte äger sina lokaler. Det är också mycket svårt att få köpa mark. Mark och hus ägs (alltid?) av någon sherpa. Hyrorna anses höga, men möjligheten till förtjänst är troligen också god. Många hotell- och affärsinnehavare är unga människor, och flera butiksägare var skolkamrater till Ram. En av dem drev en Internetbutik som vi anlitade flera gånger för att skicka mail till våra familjer.

Foto: Affärsgata i Namche. Så här fin plattsättning fanns inte på många gator. De flesta gatubeläggningar består av trampad jord.

I byn finns också en tibetansk marknad. Handelsmän från Tibet kommer gående över bergen(!) med varor som de säljer här. Vi hann inte besöka denna marknad så jag kan inte säga så mycket om den.

Den vackra byn Tengboche

Efter ytterligare en natt på hotellet var det nu dags att gå vidare norrut. Dagens mål var den lilla byn Tengboche som har rykte om sig att vara en av världens vackraste platser. Byn är också sherpas andliga centrum med ett stort buddistiskt munkkloster.

Zam zam! var den vanliga startfrasen när vi reste oss för att gå från Namche. Det är nepalesiska och betyder gå, gå! Det var naturligtvis Ram som hade lärt oss det. Vandringen var lite tröttsam i början när det gick uppför, men det planade snart ut och blev enklare. Vi gladde oss över fler rovfåglar under vägen.

Foto: På väg mot Tengboche. När man kommer till ett religiöst monument som här på bilden ska man passera till vänster om det. Detsamma gäller de rader av bönetavlor av sten man ibland kan stöta på utmed stigarna. Toppen av Mount Everest längst upp till vänster, bakom den höga kammen (som ligger mycket närmare).

Så småningom bar det nedåt, och vi gick genom en fascinerande rododendronskog. Stigen nådde ända ner till vattendraget i botten av dalen, och där var sista chansen att finna ett matställe före Tengboche. Vi avstod och valde istället att pausa på stigen på väg uppför den långa uppförsbacke som kommer precis före byn (600 höjdmeter). Vi hade ett litet Primuskök med oss och kokade vatten till fruktsoppa.

Ram hade ordnat rum åt oss på ett av de fåtaliga hotell som finns i Tengboche. Dagen därefter skulle det börja en religiös festival, och då var allt i hela byn fullbokat. Det började bli ont om plats redan när vi kom.

Foto: Munkarnas kloster är en av de största byggnaderna i Tengboche.

Byn ligger högt och nära berg, så när solen skymdes bakom de höga bergen blev det kallt. Vi satte oss i den veduppvärmda matsalen och beställde lunch. Därefter gick vi upp till klostret och var med en timme under munkarnas långa bön (det är daglig bön klockan 15). En hel del andra turister var också med. Det var inte mycket av denna ritual vi förstod, men det var en färgstark upplevelse med recitation, musik, klädedräkter och så vidare. Klostret var mycket vackert målat både utanpå och inuti.

Foto: Detalj från den inre gården i klostret. Några foton från den allra innersta delen av helgedomen där bönen reciterades tog vi inte. Det rummet var mycket färggrant målat på både väggar och tak.

Från vårt hotellrum hade vi en fantastisk utsikt. Vi kunde bland annat se bergen Lhotse, Lhotse Shar och toppen på Everest. När kvällen så småningom kom gick fullmånen upp över Everest.

Foto: Tengboche. I bakgrunden Lhotse, Lhotse Shar och Everest. Alla över åttatusen meter höga.

Följande dag skulle vi fortsätta på stigen norrut. Vi var fulla av upptäckarlust och vi mådde bra. Vi hade ingen anledning att misstänka motigheter eller problem. Men som så ofta kan man inte förutsäga vad som kommer att ske. Det skulle bli oväntade problem.