Många tycker nog att trutar inte är särskilt inspirerande fåglar. De är ofta smutsgrå (dvs vanligtvis ungfåglar). De är glupska och skränande. Rövar från andra fåglar gör de också (men det är det många andra fågelarter som också gör). Och så är de ju så lika, och därmed - i många fall - svåra att skilja från varandra.
Men nog kan även trutar vara fascinerande. Inte minst för att man de senaste decennierna funnit nya arter av trutar som man tidigare inte trodde förekom i Sverige. Åtminstone inte i så stor mängd som de visat sig göra. Exempel på sådana arter är kaspisk trut och medelshavstrut. Men endast tränade fågelskådare kan skilja dessa två från vanliga gråtrutar!
Då är det betydligt enklare med den sällsynta gäst som runt nyår uppenbarade sig i Helsingborgs hamn, ca 5 minuters promenad från min arbetsplats. Det var en vitvingad trut. Den skiljer sig från våra vanliga trutar genom att ha ljusa eller helt vita vingspetsar. Även i övrigt är den mycket ljus.
Foto. Truten var ganska orädd. Den hade nyss blivit matad med saffransbulle av en annan fågelskådare och väntade nog på att få mer.
Den vitvingade truten har en något större släkting som också kan vara helvit, nämligen vittruten. Vittruten är oftare i vårt land och ses nog årligen i Skåne.
Just denna vinter har det varit så många vitvingade trutar i Sverige och i vissa andra länder att man talat om invasion. De häckar vanligtvis på Grönland och norra Kanada, och jag tror inte att orsaken till invasionen är känd. Kan det ha varit de kraftiga vindarna från väster? Men kanske någon som läser detta vet.
Och visst är den vacker?
Inte dåligt att ha celebra gäster så nära arbetsplatsen.
Fin bild. Grattis!
Klädd som en brud i skimrande pärlemoklänning.
/H
En detalj jag reagerade på var detta med saffransbulle. Har hört någongång att man inte ska ge saffransbröd till fåglar för de tål det inte och kan bli väldigt dåliga. Jag vet inte om det stämmer.