Trots att Skåne är Sveriges sydligaste landskap är det vissa år en utmärkt region att bo i när man ska småträna inför vinterturer i fjällen. Det öppna landskap vi har härnere i sydskåne påminner väldigt mycket om kalfjället. I vinter har vi knappt haft någon snö, men de år som Skåne har varit snötäckt kan vinterblåsten göra utelivet nästan lika tufft som på fjällvidderna. Snön driver precis som i fjällen, och härnere säger man då att det fyker.

Denna helg har det blåst en hel del, men snön är nästan obefintlig. Jag tog vara på möjligheten att köra ut till ett vindskydd sent igår kväll för att få lite välbehövlig träning inför en ny tälttur på skidor i mars. Jag och gode vännen Anders G planerar detta år att skida genom Sarek. Vi har tänkt starta vid Suorva, ta oss genom Rapadalen och fram till Kvikkjokk. En långtur där det kommer att bli något fler nätter än på förra årets tur i Teusadalen (Stora Sjöfallet). Den turen gav mersmak och nu känner vi oss redo för ett nytt vinteräventyr.

Jag sov gott i vindskyddet i natt. Ett par minusgrader och en svag bris i ansiktet (buskarna tog det mesta av vinden). Den nya syntetsovsäcken höll värmen, den ska bli yttersovsäck på skidturen, och innanför ska jag ha min sommarsovsäck med dun.

För två år sedan hade vi en period med rejäl kyla, det var en bra träning inför vinterfjäll. Anders och jag mätte upp minst 21 minusgrader en natt när vi sov i samma vindskydd som jag använde igår. Vi lärde oss mycket den övernattningen om vilken utrustning som behövs och hur viktigt det är med bra rutiner.

Att stiga upp ur säcken i morse krävde ett tydligt beslut. Kroppen hade gått ner på sparlåga och det tar tid att få upp värmen. Jag tog en timslång promenad för att ordna det. Därefter åkte jag förbi Vombs ängar och tittade på gässen som hukade i vinden.

Foto: Vitkindade gäss i den kalla blåsten på Vombs ängar.

Frukost åt jag i skogen där det är lä. "Fattigmans rock", lär man ju ha sagt förr i tiden. Jag kokade tevatten och åt mina frukostmackor med spansk delikatesskorv. En korvbit innehåll ett hagel. Hmm, så mycket för den delikatessen. Kan det ha varit vildsvinskött i den?

Som sällskap vid frukosten hade jag flockar av kungsfåglar och gråsiskor. Kungsfåglarna såg mig inte där jag satt lutad mot en tallstam, de höll nästan på att flyga rakt på mig när det bytte träd och skulle till granen bakom mig. I den lärkdunge jag satt i har vi under vintern haft bändelkorsnäbbar som rara gäster. Just detta år är de väldigt talrika, och så är det även på många andra ställen i landet.

Foto: En bändelkorsnäbb äter lärkkottar i Vombs fure. Detta är en utfärgad hane.

Det var en väldigt skön och rofylld stund i skogen. Jag bor visserligen i staden men njuter mest av naturen. Stadstillvaron är en praktisk sak, det som gör att jag trivs med livet är att ibland få vara i naturen. Och att tänka på den, drömma om den, skriva om den. Det är inte nödvändigt att vara där hela tiden. Men det är nödvändigt att inte vara ifrån den för länge.