Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Ny vårvintertur - med förbättrade rutiner

Som vanligt hinner våren komma ganska långt hemma i lundatrakten när det närmar sig fjällresa till snön. Lärkorna sjunger i viss mån och en och annan storspov drillar. Jag har hört en trana också, men inte fått syn på den än.

Min gode vän Anders - fotografen - har länge haft en dröm: att skida genom Sarek med pulka och tält. Troligen har det varit en dröm för mig också, men eftersom han är den som pratat vitt och brett om det så kan jag inte minnas att jag tänkt tanken på egen hand före honom. Och snart är det dags.

Eftersom vi bägge har bott i Skåne största delen av våra vuxna liv har det inte blivit mycket övningar på snö. Gräs under skidorna blir ingen bra åkning. Men förra året skidade vi genom Teusadalen i Stora Söfallets nationalpark och det var en intressant upplevelse som vi gillade (för det mesta). Vi lärde oss mycket.

Foto från förra årets pulkatur. Kungsleden, på väg mot Teusadalen. Hård blåst uppe på kalfjället. Så länge man rör sig håller man värmen.

Förbättringar

Att skida genom Sarek blir en något längre tur, och det kommer att ställla större krav på oss om vi ska kunna genomföra det. Vi har gjort en rad förbättringar jämfört med förra året, exempelvis sorterat bort grejer som vi inte behöver. Och därmed minskat vikten med ca 2,4 kg per person. Låter kanske inte mycket, men om man tar bort 4,8 kg från ryggsäcken (som en av oss bär medan den andre drar pulkan) så upplevs det som en avsevärd skillnad.

Hur det blir med matens vikt är i skrivande stund inte klart. Troligen hamnar vi på ungefär samma som förra året eftersom vi ska vara ute ett dygn längre.

Analysera ett problem

Förutom viss skärpning av utrustningen så handlar det framför allt om att bli bättre på en bestämd detalj: vi behöver orka stå fler timmar på skidorna och förflytta oss längre per dag.

Detta enkla konstaterande har tvingat oss till analys. Varför kom vi inte så långt som vi tänkt förra året? Här är grovanalysen.

1. Vi startade för sent på dagen. Beroende på att

2. vi somnade för sent på kvällen. Beroende på att

3. vi var för sena med kvällsmaten i tältet. Beroende på att

4. när tältet var uppsatt somnade vi en stund i sovsäckarna. Beroende på att

5. vi var rejält trötta när vi kom fram till lägerplatsen.

Ja, det fanns några anledningar till, men detta var den viktigaste händelsekedjan.

Lösningen av problemet

Innan jag redogör för lösningen vill jag kommentera det här med att komma upp på morgonen. Förra året upplevde vi att kylan och pulkadragningen var så tröttande att kroppen verkligen behövde sin sömn. Det hjälpte inte att stjäla timmar från sömnen (så som jag är van vid att göra hemma när det kniper). Så minska på sömntimmarna är inget alternativ. Lösningen på våra problem måste vara grundligare.

Om punkt 1 ska åtgärdas behöver vi alltså angripa nerifrån, dvs från punkt 5. Och punkt 5 ska åtgärdas med att vi detta år - på stående fot och precis innan tältuppsättningen - tar en snabb kopp varm choklad (varmt vatten finns i termosen sedan lunchen) och något litet att äta. Då får vi energi så att vi kan hoppa över punkt 4 och direkt orka med att laga mat. Dessutom ska vi detta år ha middagar som är enklare och snabbare att tillaga. Alltså kommer punkt 2 därmed förbättras och vi ska hinna få alla de sömntimmar vi behöver för att orka stiga upp i tid.

Kommer det att fungera? Vi hoppas det, vi tror det. Tanken är att vi ska kunna åka skidor - i vår makliga takt - 1-1½ timmar mer per dag än förra året. I så fall kommer vi att klara vår färd. Om inte vädret visar sig från sin dåliga sida och försinkar oss. (I så fall har vi förstås en reträttplan.)

Foto: Morgon i Tusadalen mars 2011. Anders ser lite frusen ut efter att vi fått ihop packningen och är klara för avfärd.

Förändringar av kosten

Till sist har vi också gjort en viss omläggning av kosten. Färre kolhydrater och mer fett och protein. Det innebär nästan inget bröd (förra året hade vi mycket bröd kvar när turen var slut, så vi tar bara med oss lite detta år). Dock behåller vi havre- och råggröten till frukost, med muscovadosocker till. Men det blir alltså inte mycket bröd, däremot rejält med smör, korv och ost.

Kostfrågor är som gjorda för att orsaka känslomättade diskussioner, men vi tar det inte så allvarligt med filosofierna bakom. Vi är pragmatiker som gillar god mat och gärna experimenterar lite. Vi testar detta och ser hur det går. Jag är faktiskt ganska nyfiken att se utfallet.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-03-15 13:12   Thomas Traneving
Ännu en tur! Imponerad! Vill också på en vintertur. Kommer väl ut någon dag under Påsken i Idre. Hoppas!
Lycka till. Väntar med iver på er rapport! /H
 
Svar 2012-03-15 22:49   fowwe
Ja, det blir en ny tur redan detta år. Dessutom tycker smålänningen i mig (min fars släkt kommer därifrån) att förra årets skidinvesteringar vara så stora att det gäller att få valuta för dem.
Hoppas du och ni kommer ut på skidorna. Vinternaturen är så bedårande annorlunda är sommarnaturen.
 
2012-03-15 21:58   BrittMarie
Det där med att få bröd över känner jag igen och min fjälltur förra veckan framstår plötsligt som rena söndagsskoleutflykten jämfört med dina erfarenheter och planer.
God tur!
 
Svar 2012-03-15 22:46   fowwe
Tack,BrittMarie! Mja, det som gör det aningen tuffare är väl till stor del tältandet som ju kräver en hel del beslutsamhet och envishet. Särskilt när man ska ta sig upp ur sovsäcken på morgonen för att bryta lägret och bege sig vidare. Dessutom har jag lite stuglivsfobi, men det kanske är något som går att träna bort? ;-)
 
2012-03-16 21:30   dHANScan
passar på att önska lycka till inför turen. Det låter bra med alla de funderingar. Och ni har ju även erfarenheterna från 2011 om vad som inte behövdes och vad som kunna göras bättre. Det där med inte att sova länga på morgonen borde inte vara svårt om vädret är bra
 
Svar 2012-03-17 12:23   fowwe
Tack, Hans! Ja, vackert väder är en stark magnet att ta sig ut. Detta år vet vi också mer vad vi ger oss in på, så omställningen till fjällivet borde gå fortare.
Och nu börjar jag längta rejält efter att få återse bergen!
 
2012-03-18 10:00   Håkan Friberg
Kosthållningen på vintern är ett ständigt experimenterande. Jag ser fram mot en matrapport så småningom och önskar er lycka till på färden.
/Håkan
 
Svar 2012-03-19 23:21   fowwe
Tack för det! Nu börjar det dra ihop sig med packningen. De flesta problem är lösta och i år ska vi dra vår pulka på ett bättre sätt. Det är kul att experimentera.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg