Som vanligt hinner våren komma ganska långt hemma i lundatrakten när det närmar sig fjällresa till snön. Lärkorna sjunger i viss mån och en och annan storspov drillar. Jag har hört en trana också, men inte fått syn på den än.

Min gode vän Anders - fotografen - har länge haft en dröm: att skida genom Sarek med pulka och tält. Troligen har det varit en dröm för mig också, men eftersom han är den som pratat vitt och brett om det så kan jag inte minnas att jag tänkt tanken på egen hand före honom. Och snart är det dags.

Eftersom vi bägge har bott i Skåne största delen av våra vuxna liv har det inte blivit mycket övningar på snö. Gräs under skidorna blir ingen bra åkning. Men förra året skidade vi genom Teusadalen i Stora Söfallets nationalpark och det var en intressant upplevelse som vi gillade (för det mesta). Vi lärde oss mycket.

Foto från förra årets pulkatur. Kungsleden, på väg mot Teusadalen. Hård blåst uppe på kalfjället. Så länge man rör sig håller man värmen.

Förbättringar

Att skida genom Sarek blir en något längre tur, och det kommer att ställla större krav på oss om vi ska kunna genomföra det. Vi har gjort en rad förbättringar jämfört med förra året, exempelvis sorterat bort grejer som vi inte behöver. Och därmed minskat vikten med ca 2,4 kg per person. Låter kanske inte mycket, men om man tar bort 4,8 kg från ryggsäcken (som en av oss bär medan den andre drar pulkan) så upplevs det som en avsevärd skillnad.

Hur det blir med matens vikt är i skrivande stund inte klart. Troligen hamnar vi på ungefär samma som förra året eftersom vi ska vara ute ett dygn längre.

Analysera ett problem

Förutom viss skärpning av utrustningen så handlar det framför allt om att bli bättre på en bestämd detalj: vi behöver orka stå fler timmar på skidorna och förflytta oss längre per dag.

Detta enkla konstaterande har tvingat oss till analys. Varför kom vi inte så långt som vi tänkt förra året? Här är grovanalysen.

1. Vi startade för sent på dagen. Beroende på att

2. vi somnade för sent på kvällen. Beroende på att

3. vi var för sena med kvällsmaten i tältet. Beroende på att

4. när tältet var uppsatt somnade vi en stund i sovsäckarna. Beroende på att

5. vi var rejält trötta när vi kom fram till lägerplatsen.

Ja, det fanns några anledningar till, men detta var den viktigaste händelsekedjan.

Lösningen av problemet

Innan jag redogör för lösningen vill jag kommentera det här med att komma upp på morgonen. Förra året upplevde vi att kylan och pulkadragningen var så tröttande att kroppen verkligen behövde sin sömn. Det hjälpte inte att stjäla timmar från sömnen (så som jag är van vid att göra hemma när det kniper). Så minska på sömntimmarna är inget alternativ. Lösningen på våra problem måste vara grundligare.

Om punkt 1 ska åtgärdas behöver vi alltså angripa nerifrån, dvs från punkt 5. Och punkt 5 ska åtgärdas med att vi detta år - på stående fot och precis innan tältuppsättningen - tar en snabb kopp varm choklad (varmt vatten finns i termosen sedan lunchen) och något litet att äta. Då får vi energi så att vi kan hoppa över punkt 4 och direkt orka med att laga mat. Dessutom ska vi detta år ha middagar som är enklare och snabbare att tillaga. Alltså kommer punkt 2 därmed förbättras och vi ska hinna få alla de sömntimmar vi behöver för att orka stiga upp i tid.

Kommer det att fungera? Vi hoppas det, vi tror det. Tanken är att vi ska kunna åka skidor - i vår makliga takt - 1-1½ timmar mer per dag än förra året. I så fall kommer vi att klara vår färd. Om inte vädret visar sig från sin dåliga sida och försinkar oss. (I så fall har vi förstås en reträttplan.)

Foto: Morgon i Tusadalen mars 2011. Anders ser lite frusen ut efter att vi fått ihop packningen och är klara för avfärd.

Förändringar av kosten

Till sist har vi också gjort en viss omläggning av kosten. Färre kolhydrater och mer fett och protein. Det innebär nästan inget bröd (förra året hade vi mycket bröd kvar när turen var slut, så vi tar bara med oss lite detta år). Dock behåller vi havre- och råggröten till frukost, med muscovadosocker till. Men det blir alltså inte mycket bröd, däremot rejält med smör, korv och ost.

Kostfrågor är som gjorda för att orsaka känslomättade diskussioner, men vi tar det inte så allvarligt med filosofierna bakom. Vi är pragmatiker som gillar god mat och gärna experimenterar lite. Vi testar detta och ser hur det går. Jag är faktiskt ganska nyfiken att se utfallet.