När snön och vinterkylan varje säsong slår till i Skåne vaknar lusten att dra iväg med skidor och pulka någonstans i fjällvärlden. Oftast hinner de första vårtecknen uppenbara sig innan planerna har tagit fast form, och sedan blir det inget mer. Utom i år, tänkte jag. För vintern slog ju till så tidigt. Och om den tänkte stanna ända till mars-april kunde jag ju lika görna göra något ordentligt av den.
Så planer gjordes upp. Och vandrarkompanjonen Anders var inte sämre, utan vi diskuterade inköp av rejäla skidor, pjäxor och annat.
Sen kom vårtecknen. Ovanligt tidigt i år faktiskt. Det var frestande att låta vinterplanerna vila ända tills nästa säsong, och njuta av våren istället. Men så ska det inte bli. Nu är det bestämt att vi åker.
Dessvärre hade det ju varit bra med lite riktig träning innan vi ger sig av. Att man ser att skidor och pjäxor passar och fungerar som man tror. Att pulkan är rätt utrustad med lite hemmagjorda draglinor och bromsar. Att det fungerar med tältuppsättningen. Att man i det stora hela trivs med de dagliga rutinerna i snön.
För närvarande är snön långt borta från oss, och den kanske inte återvänder innan vi far. Så det får bli som det blir med den saken. Vi får träna specialkunskaperna direkt på plats och förkovra oss i förväg hemmavid så gott det går. Is, snö och kyla har vi ju haft i Sarek på sommaren också. Och en gång var jag med och tillverkade en snöbivack på fjället som vi sov i.
Men det är klart, vinterfjäll är kallare än sommarfjäll och kan bli mycket tuffare. Vi är medvetna om det. Och vi funderade väldigt mycket innan vi hittade ett område vi tyckte var både intressant, storslaget och samtidigt lämpligt att träna i.
Att skida genom Sarek var uteslutet. Och Padjelanta ligger väldigt långt bort. Jämtland kanske, men där saknar vi lokalkännedom och erfarenhet av kommunikationerna. Så var finns ett lämpligt område?
Då kom jag på att Anders Nordvall i sin blogg här på Utsidan skrivit om Kallaktjåkkå. Visserligen som sommaräventyr, men det verkade vara väldigt lämpligt även på vintern för såna som vi. Intressant och vackert. Lätt att komma till. Inget extremt lavinområde. Stugor och leder i relativ närhet om vi tycker att tältlivet blir för jobbigt.
Så det är dit vi siktar. Om inte folk alldeles bestämt avråder från det. I så fall har vi ju alltid lederna och stugorna att falla tillbaka på. Det som vi har som fasta punkter är: börja i Vakkotavare och sluta i Ritsem. Eller tvärtom. Möjligheten finns också att välja vilken som helst av platserna som både start- och slutpunkt. 7-8 dygn har vi på oss.
Detaljplan ska utformas. Jag kommer nog att ställa en fråga i forumet om saken, och är naturligtvis tacksam för alla kommentarer här i bloggen.
Till sist har jag ambitionen att skriva en artikel här på Utsidan när vi kommer hem om hur resan gick. Om jag inte har förfrusit alla mina fingrar. Men det tänkte jag på alla sätt undvika.
Fotot: Uteträningen har pågått en tid. I natt tog jag dubbla sovsäckar med till vindskyddet i Silvåkra och sov i stjärnklart väder. 6 minusgrader var ganska snällt, det blir säkert kallare på fjället. Frukosten i förmiddagssolen var härlig. Visserligen gör den friska luften att man får bistra anletsdrag, men det kan jag ju ha nytta av min dagliga gärning som lärare. Resten av dagen ägnades åt fågelskådande.
