Alla som använt gaskök i minusgrader vet att effekten sjunker drastiskt när behållaren blir kall. Jag ser detta som en utmaning och har beslutat att göra något åt det. I varje fall försöka.
Problemet
Gasbehållaren blir alltså kall på vintern. Det blir den på sommaren också, men då tillför den omgivande luften ny värme, och köket fungerar tillfredsställande. Men på vintern är det svårare. Luften är så kall att temperaturen inte räcker för att hålla uppe gastrycket. Och ju tommare burken blir desto värre är det.
Om man inte ska koka särskilt stora mängder kan det räcka att ta behållaren med i sovsäcken så att den värms upp. Det gör jag själv ofta vid enstaka vinterövernattningar. Den uppvärmda burken kan sedan hålla trycket uppe vid lågan en liten stund.
Men vid längre användning drar den expanderande gasen inne i burken snabbt värmen ur densamma och den blir väldigt kall. (Samma princip gäller när vatten avdunstar till ånga. Ångbildningsvärmen sänker temperaturen i det vatten som är kvar i vätskeform.)
En vanlig metod, t ex när sovsäcksvärmen i burken förbrukats, är att värma sin gasbehållare med händerna. (Det finns även andra metoder som är mer drastiska. Och mer eller mindre farliga. Och som i värsta fall kan leda till okontrollerad låga eller till och med explosion. Sådana metoder har jag undvikit att experimentera med.) Problemet med handvärmning är att händerna blir extremt kalla redan efter en liten stund.
En genial(?) idé
Mitt tankespår har varit att hitta en metod där man använder sig av samma princip som vid handvärmning men att man ersätter händerna med något slags material. Det idealiska vore ett material som leder värme bra, är lätt att värma upp och som sluter tätt till burkens botten eller sidor. Mina verkstadsresurser är inte stora nog för att jag ska kunna tillverka något av metall, så jag har nöjt mig med ett helt annat och enklare material.
Och materialet är s k plastelina, dvs modell-lera för leksaksbruk!
Man kan lugnt påstå att damerna i leksaffären hade roligt när jag ställde en rad frågor om materialets egenskaper. Till slut var jag tvungen att tala om vad jag skulle ha det till och då hade de roligt en stund till. Men jag skäms inte det minsta, utan tar förpackningens åldersrekommendation (3+) som en hedersbeteckning.
Nåväl. Efter ett förtest med leran i frysen under en natt kunde jag konstatera att materialet visserligen stelnade men var lätt att tina upp igen. Och då fungerade det som vanligt.
Test i halvskarpt läge
Sedan kom ett skarpare test i morse när jag efter en natt i vindskydd skulle koka tevatten. Jag hade inte haft leran i sovsäcken utan ville testa att värma det med köket. Jag la det på en bit aluminium som jag klippt ur en vanlig pajform för att inte bränna vid leran i kastullen (leran tål nämligen inte hög värme, det är väl någon slags plastmaterial).
Gasburken var förstås kall, så som startvärmning var det händerna som gällde, annars slocknade lågan. När leran blivit ljummen plattade jag till den och höll fast den med händerna på gasbehållaren. Och se, lågan blev stabil och vattnet kokade upp ganska bra. Trots att burken i det närmaste var tom.
Så här såg det ut (fotot är naturligtvis taget i min studio i köket):
Ganska fort blev leran kall där den låg emot burkens hölje, men då knådade jag snabbt om den och kunde utnyttja den värme som fanns kvar i klumpen.
Det sista fotot (nedan) visar alla delar i mitt experiment, inklusive den aluminiumbit jag använd för att skydda leran från att skadas av värmen. (Man får se till att man inte överhettar kastrullen också när man värmer den för den är ju torr.)
När leran inte används kan den lämpligen förvaras i en plastpåse. Den torkar annars. Normalt är den lite klibbig. Samt luktar karamell. Jag har också tänkt att ha fler klumpar med. Då kan man värma den andra medan den första används.
Sammanfattning
Hur nöjd blev jag? Svar: Jag blev nog halvnöjd. Det fanns en del värme i lerklumpen, tillräckligt för att öka lågan så att det märktes. Utan lerklumpen hade jag fått kyla ner mina händer rejält istället. Dock var effektökningen inte väldigt stor, och jag kan inte säga hur effektivt det hade varit om utetemperaturen varit lägre. Nu var den bara -2 grader. Och med en bitande kall vind.
En sak är jag väldigt nöjd med: detta är en ofarlig metod. I varje fall kan jag inte se någon direkt risk med att använda den.
Kanske kommer tuffare test att visa att det fungerar även i stark kyla. Eller att det inte fungerar alls. Risken är förstås att jag då sällar mig till den skara uppfinnare som anses som tokiga drömmare. Men inte ens Leonardo lyckades realisera alla sina geniala idéer!
Fast experiment för ju utvecklingen framåt ibland.
Det ska bli spännade att se om det dyker upp fler förslag från kreativa tänkare.
När gastrycket sjunker pga kall luft är det luften som tar värme från gasbehållaren - om den är varmare än luften.
Kanske det finns någon kemist bland läsarna som kan reda ut detta mer exakt ;-)?
Men roligt är att följa tankespåren och trevligt skrivet är det.
Jag lägger ut bilder om en stund som visar "burken".
Jag undrar om den händige möjligen kan bygga nåt slutet ledningssystem som cirkulerar nåt värmemedium från lågan ner runt behållaren och upp igen, så att man bara behöver värma behållaren nog för att få igång köket, och sedan värmer det sig själv...
Den andra idén med ett värmeledningssystem som drivs av själva gaslågan har jag varit inne på. Jag håller med dig att detta skulle man verkligen vilja lösa! Lösningen - om den är genomförbar - blir troligen tekniskt avancerad. Det som jag ser som det stora problemet är att få mediet som transporterar värmen att cirkulera så att man tvingar det ner till den kalla burken. Värme vill ju alltid uppåt. Men den som löser detta problem kan nog starta firma och sälja gaskök med god förtjänst ;-).
När jag tillverkade burken var jag övertygad om att jag inte skulle få några problem, men icke....efter en liten stund sackar lågan (runt -10).
Nu är burken tillverkad av liggunderlag äldre, kanske nyare, tjockare, annat material skulle hjälpa något ? Vad vet jag....vi får helt enkelt testa oss fram. En vacker dag kanske någon utav oss hittar en enkel lösning.....
Det finns ju batteriuppvärmda strumpor man "kanske" kan stoppa tuben i ?
Nackdelen med uppladdningsbart är att de tappar laddningen i kyla och måste hållas varma. Samt att de måste laddas med vissa mellanrum. Men ljuset är ofta bra på vårvintern och solcellsladdare har jag ändå med mig.
Nu gäller det bara att uppfinna en värmeslinga som helst ger all värme till burken. Vem blir först att testa? Dessvärre inte jag. Men idén är helt klart värd att prova!
När vi studerade friluftsliv och ledarskap fick vi rådet att linda in våra termosar med ett par lager SILVERTEJP in för vinterbruket... (universalfriluftsprodukten man inte kan vara utan...) tre flugor i en smäll kan man säga om det skulle fungera för dig... Genom att linda in termosen slapp man förfrysa händerna när man handskades med den samma utan handskar. Samtidigt som man slapp förfrysning av fingrar fick man med sig ett par extra varv SILVERTEJP... Det var bara att repa upp ett varv eller två om du var i behov...
Nu slår det mig att i ditt fall Skulle det kunna fungera på samma sätt... Isolera mot kyla samtidigt som du kan hantera burken utan fingerskador och ha ett lager silvertejp nära till hands...
Prova och återkom gärna med resultat...
Annars rekomenderar jag Primus Nova... Fungerar alltid...
Görs inte dom där koksaltlösnings-grunkorna längre? Som man kokade upp och så blev dom varma när man vickade på en plåtbit. Fanns såna som passade under burken. Fanns även för handvärmning.
Bensin är ett bra vinterbränsle bl a.