Skånevintern innehåller oftast många dagar av regn och mulet väder. Man stannar gärna inne och gör sådant som inte hunnits med under veckan. Men när de fina dagarna kommer då vill man ut. Idag var en sådan dag, och jag bestämde mig för att hälsa på en norrlandsgäst i skogen. Skogen heter Skrylleskogen och gästen var ingen mindre än en hökuggla. I själva verket har vi två hökugglor i denna skog för närvarande, och det är närmast en sensation. Vanligtvis håller de till i norra Sverige, och jag har ibland stött på dem på mina fjällvandringar.

Gott om folk i skogen idag, de flesta joggande på spåren. Men en och annan var ute med sin hund eller tog en helt vanlig promenad. Går man i Skrylleskogen förstår man att svenska folket gillar naturen. Här känns det nästan överbefolkat när det är bra väder.

Hökugglan skulle hålla till vid ett hygge, och det gick ganska fort att hitta det. Men var höll ugglan hus? Jag spanade i trädtoppar och torrakor men såg ingenting. En sork blev skrämd när jag stod och spanade, och det är säkert på grund av den goda sorktillgången som ugglan hållit till vid samma hygge i många veckor.

Men till slut satt den i en grantopp en bit från mig.

På häckningsplatsen är hökugglan en tuffing. När ungarna är nyligen utflugna ska man se upp och inte släppa föräldrarna med blicken. De kan anfalla en människa med en störtdykning och slå till med klorna.

Hökugglan har en rolig detalj i sitt utseende: det ser ut som den har ögon även baktill på huvudet. Det är fjäderdräktens teckning som ger illusionen av "ögon i nacken". En säkerhetsdetalj mot rovfåglar och större ugglor som ser hökugglan som mat.

Efter en kort stund flög ugglan till ett annat hygge i närheten. Jag följde efter den och hittade den sittande i en ny gran. Jag kunde komma lite närmare än tidigare och därmed få bättre foton. Sedan tackade jag för sällskapet och underhållningen och gav mig ut till andra fågelmarker. Men ugglan var det finaste jag var med om denna dag.