I natt tog jag tältet och gjorde en övernattning vid Almentornet (ett fågeltorn) vid Krankesjön. Två omständigheter hjälpte mig ut. Den forsta var att jag köpt ett nytt fjälltält. Den andra var att jag hade fått veta att dubbelbeckasiner spelade på Vombs ängar i närheten, och det ville jag gärna lyssna på.

Det är två och en halv mil till Vombs ängar från min lägenhet, så det blev bilen. Var ute strax efter nio, och det var lagom. Dubbelbeckasiner börjar spela i skymningen. Och det gjorde de även denna kväll. Eller var det bara en? Spelet var lite tveksamt, kanske var det bara en enda beckasin. Den kalla vinden kanske hämmade också. Varmt var det inte.

Nöjd med att ha hört i beckasinspelet styrde jag bilen mot parkeringsplatsen i skogen innan Almentornet. Det är därefter över en kilometer att gå, men skymningsljuset dröjde kvar och jag behövde ingen pannlampa.

Väl framme satte jag upp det nya tältet. Jag hade egentligen tänkt köpa ett begagnat, men det visade sig att ett begagnat är nästan lika dyrt som ett nytt.

Jag tillbringade sedan en och en halv timme i tornet. Kokade te och åt kvällsmackor. Lyssnade på rörsångarnas musik, rördrommarnas bastoner och en mängd andra nattliga ljud. Fullmånen steg upp bakom träden och gav mig ljus.

Tältet på morgonen invid häst- och kohagen. Det är inte särskilt ofta jag köper nytt tält. Detta har jag tänkt ska ersätta mitt gamla Tarfala från början av 1970-talet, vilket jag vanligtvis har då jag övernattar eller vandrar på egen hand. Det gamla tältet är inte helt vattentätt och ganska arbetsamt att sätta upp. Det nya väger dessutom 1,4 kilo mindre, och det är en viktig sak när ryggsäcken ska packas inför fjällturer.

Natten var kylig, men fåglarnas morgonkonsert härlig. De började redan vid fyratiden skulle jag tro. Runt omkring tältet sjöng lövsångare, svarthätta, törnsångare, sävsångare och en mängd andra fåglar för full hals. På grund av alla ljud blev inte min sömn lika djup som vanligt, men det gjorde naturligtvis ingenting. I mitt sömndruckna tillstånd tyckte jag också att jag hörde en näktergal helt kort tidigt på morgonen. Inte omöjligt, jag hörde den senare på dagen på en annan plats.

Denna lilla tubkikare har jag ofta med på fjällvandringar (men utan stativet).  Den är nästan ett måste när jag går tidigt på säsongen då fågellivet är intensivt i fjällen. Men även på hösten kan den vara bra att ha med tanke på spaning efter björn och andra stora djur.

På hemvägen genom skogen passerade jag detta kalhygge. För ett par år sedan var här en djup skog att vandra i, men den är borta nu.

Det enda träd som står kvar på kalhygget är denna höga tall. Men det är väl för att det finns en påspikad spaningsplats för jakt vid dess fot.

Runt omkring kalhygget finns det forfarande grov skog kvar. Men den är säkert dömd att kalhuggas inom en snar framtid. Man tycker att det borde gå att avverka skog på annat sätt än genom att jämna allt med marken. I andra länder gör man inte så. Det märkliga är att just i Sverige kan skogsägare bli dömda till böter eller fängelse om de inte kalhugger! Hur detta kan komma sig har journalisten Maciej Zaremba förklarat i en artikel i DN idag. Länk till artikeln Det finns alternativ, men lagen kräver kalhyggen

Även de tidigare artiklar som Zaremba publicerat om skogen är mycket läsvärda. Liksom gruvindustrin är skogsbruket något som direkt påverkar det landskap som vi friluftsmänniskor rör oss i. För turister från andra länder vill vi ju gärna framhålla Sveriges naturvärden som unika och värda att bevaras. Men många av dessa naturvärden är ständigt utsatta för hot, vilket i sin tur undergräver både friluftsliv och turism. I vissa fall är det en ofrånkomlig intressekonflikt, men andra fall är den onödig. Jag hoppas kunna återkomma om dessa ämnen så småningom.