Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Hotad natur - eller hotad livsstil?

I skrivande stund har det här på Utsidan seglat upp en rad inlägg på forumet som har den gemensamma nämnaren hotad natur. Det handlar om planerad avverkning i Änok, gruvbrytning på flera platser i Lappland, utbyggnad av vindkraft i Stora Sjöfallets nationalpark med mera.

Om man älskar natur och inte vill se den förstörd blir man naturligtvis bekymrad över alla hotbilder som finns. Samtidigt är det lätt att bli förvirrad av att bakgrunden till hoten inte är helt enkla att begripa. För min egen del känner jag att jag vill försöka reda ut vad frågorna handlar om och förstå vilka intressen som ligger bakom de olika ståndpunkterna.

Påverkan på naturen

Innan jag fokuserar på något konkret miljöärende kan det vara värt att fundera över människans plats i naturen över huvud taget. Inte ens den mest inbitna naturälskare kan väl påstå att han eller hon inte påverkar naturen negativt. Hur mycket man än skulle vilja.

Låt mig ta mig själv som exempel. Jag vill väldigt gärna vandra i djupa skogar och besöka orörda vildmarker. Helst med så liten påverkan på naturen som möjligt. Jag försöker att inte skräpa ner, inte bryta växter eller grenar, inte störa djur, osv.

Men det betyder inte att jag inte förstör. För det gör jag, dels direkt där jag befinner mig, dels (och säkert betydligt mer) indirekt. Jag använder nämligen diverse olika prylar i mitt friluftsliv, och dessa kräver naturresurser.

Och när jag kommer hem blir det ännu värre. Jag förbrukar el och värmer bostaden med petroleumprodukter. Jag kör bil ibland. Jag köper en mängd varor som exempelvis kläder, massproducerad mat och diverse tekiska prylar. Och själva huset jag bor i har en gång orsakat att jordbruksmark förstörts. Så det faktum att jag existerar leder ofrånkomligen till att jag på diverse platser orsakar att naturtillgångar förbrukas och att natur påverkas negativt. Så är det för oss alla, och vi tänker inte så mycket på det. Men vi lever som att det är en självklarhet.

En detalj till. I vår tids Västerland sker denna påverkan ofta långt bort, i Asien, Sydamerika eller Afrika. För det är där en allt större del av våra råvarutillgångar hämtas och våra varor tillverkas.

Kan alla naturvärden räddas?

Vad leder då detta resonemang till? Jo, bland annat att när vi - någonstans - vill stoppa förstöring och i stället rädda naturen kan det vara värt att fråga oss om all natur kan (eller ska) räddas. Eller om det i stället är nödvändigt att tillåta påverkan på vissa delar för att i gengäld ha möjlighet att skydda andra delar.

Exempelvis kan jag inte kräva att all gruvbrytning ska stoppas samtidigt som jag anser att jag har rätt att skaffa mig diskbänk, lampor och en dator att skriva det här inlägget med. Jag kan heller inte kräva att all brytning ska stoppas i Sverige, för det innebär ju att priset för min materiella levnadsstandard måste betalas i något annat land. Och av människor som troligen har mycket mindre av både naturvärden och ägodelar än jag själv.

När nu detta är sagt vill jag säga att resonemanget inte slutar här. För då skulle en hänsynslös exploatör kunna desarmera alla argument om naturskydd genom att hota med att framsteg inte längre är möjligt. Och sen skövla utan hämningar. Och ett sådant synsätt tror jag inte på. Men jag erkänner att jag tycker problematiken inte är särskilt enkel att lösa.

För vi blir ju alltfler människor på jorden. Dessutom vill stora befolkningsgrupper öka sin materialla levnadsstandard så att den i någon mån liknar Västerlandets. Trycket på jordens tillgångar ökar alltså. Ändå måste det vara möjligt att kunna bevara vissa områden orörda. Och för de områden som vi väljer att bruka kunna bruka dem på ett mer hänsynsfullt sätt än vi gör idag.

Att hinna tänka efter

Nu har jag redovisat en viktig del av grunden för mina kommande synpunkter. (Jag hoppas nämligen att kunna fortsätta skriva om bevarandet av naturen i ett och annat inlägg.) Det var kanske inte helt nödvändigt och skulle kanske lysa igenom i vilket fall.

För mig är det alltså på det sättet att jag hejdar mig en smula när det kommer en "larmrapport" om att något är hotat. Jag kan oftast inte resa mig upp och säga STOPP alldeles genast. Jag känner att jag måste sätta mig in i ärendet först. Och hinna tänka efter. 

Vanligtvis slutar det med att jag ger den som larmat rätt. Av det enkla skälet att den som larmar ofta är bland de första som påtalar för allmänheten vad som egentligen är på gång. Den som däremot vill genomföra verksamhet som innefattar att naturvärden kommer att ignoreras går andra vägar och annonserar inte alltid sina avsikter offentligt. För då skulle väldigt många "vinstbringande" projekt hinna stoppas. Eller i varje fall beläggas med betydligt hårdare restriktioner.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2012-05-14 07:10   brigas
Tänker som du,vill ha orörd natur,men förbrukar mängder med resurser.BIl ska jag ha för att ta mej dit jag vill,skriva på en (allt bättre)dator),resa och hälsa på med flyget,nya kängor,nya kläder.Mat etc.
Varför förneka andra människor min standard samtidigt som jag tycker de som lever över min standrad ska sänka sin?
Vi är helt enkelt för många människor på jorden,och även om vi vore säg max 1miljard,så lär vi tära en hel del ändå.
 
Svar 2012-05-17 12:06   fowwe
Som du skriver, visst är vi många människor på jorden - väldigt många. Med tanke på hur många vi är så känns detta med orörd natur här och där som en otrolig förmån som man inte vill ska försvinna. En ouppnåelig dröm i andra delar av världen och ett arv att förvalta.
 
2012-05-14 18:00   päeng
Härigt när någon annan kan formulera tankarna jag har och få det begripligt.
 
Svar 2012-05-17 12:07   fowwe
Tack, att vara begriplig för andra gläder mig! ;-)
 
2012-05-15 08:48   äventyrssugen
Viktiga funderingar du delar med dig av. Det är oerhört komplext att sätta sig in i alla larmrapporter och förstå konsekvenserna. Påminner om att tänka sig in i livscykelanalyser för alla produkter och tjänster man konsumerar dagligen.
Jag försöker ändå tänka att man kanske ska tillämpa någonslags försiktighetsprincip för sig själv. Allt man protesterar mot och motsätter sig är kanske inte så väl genomtänkt alla gånger men att det är bättre att dra i bromsen en gång för mycket än en gång för lite. Tänker ibland att hur skulle livet på planeten ha sett ut om det inte funnits "bakåtsträvare" som hållt igen "pådrivarna".
Det är spännande att det börjar dyka upp nya infallsvinklar på vad som ska skyddas och bevaras. Att inte bara hårdfakta som rödlistade arter och fornlämningsregistrets objekt ska tas i beaktande utan att även "mjukfakta" som upplevelsevärde och människors känslor. Länken i ditt förra blogginlägg till artikeln i DN av Maciej Zaremba tackar jag för.
 
Svar 2012-05-17 12:13   fowwe
Du har rätt - bättre att protestera en gång för mycket än för lite. De flesta av oss är inte experter, men det gör ingenting. För även experterna fattar ofta fel beslut eller underlåter att bromsa. Men så klart vill man ju helst protestera av övertygelse och så god faktakunskap som möjligt.

Och det här med upplevelsevärden är en viktig sak. Här på utsidan finns hur mycket skrivet som helst om hur viktiga upplevelserna är. Om våra politiker och tjänstemännen på myndigheterna läste här skulle de inse att intresset för friluftsliv, naturturism och äventyr är väldigt stort.
 
2016-01-16 21:11   Högländaren
Hej Hans!

En orörd och vacker natur är en självklarhet för de flesta av oss. Vi förväntar oss att den alltid ska finnas där i vårt ständigt "brusande" samhälle av miljöpåverkande aktiviteter. Bilar, industrier, rivning och byggnation, Jord och skogsbruk m.m. Allt har en negativ inverkan på vår natur. Jag tror personligen på mindre konsumtion. Det är vi konsumenter som bäst kan påverka till en bättre miljö.

FÖRBRUKNING:
Vi konsumenter köper mycket som vi sedan kastar i soporna inom kort tid för att vi tröttnat på det eller för att produkten inte höll god kvalitet. Så var det inte förr vad jag minns. Det beteendet kan vi definitivt ändra på genom att köpa bra grejor som håller längre och kan repareras till en billig kostnad. Det gamla köket kanske kan duga ett tag till. (mitt kök och vitvaror är från mitten av 80-talet och fungerar än) Vi behöver inte skaffa ny teknik bara för att det ska vara av senaste modell. Så länge det funkar och fyller ditt vardagliga behov så är det ju ok.

BILEN:
De flesta anser sig behöva en bil för att lösa alla vardagssysslor i livet, ta sig till arbete, vänner och till affären. En hel del människor har ju faktiskt tillgång till kommunala färdmedel. Trots det har många av dem både två och tre bilar för att man tex inte kan planera sitt bilkörande med samåkning och veckoshopping. En del tar till och med bilen fast det tar tio minuter att gå! En bil per hushåll borde vara en regel. Speciellt i tätorter. Man behöver ju inte heller hälsa på släkt och vänner varje dag eller vecka. Jag hälsar på mina högst en gång om året. Sen har jag kontakt per telefon eller sms.

MILJÖPRODUKTER:
Var uppmärksam och kritisk när du köper varor och tjänster. Läs igenom produktinformation, sök på internet, fråga leverantörer och återförsäljare, be att få testa o.s.v. Hitta nya innovativa och miljömässiga produkter via internet och vänner. Om fler av oss väljer miljöriktiga alternativ så minskas behovet av råvara och onödiga, miljövådliga produkter försvinner på marknaden. Så enkelt är det faktiskt men det är bara tillsammans vi kan göra skillnad.

Jag tror att vi kan lyckas att behålla vår "orörda" vakra natur om vi anpassar oss efter dessa ganska enkla regler.

Tack för ett intressant och motiverande ämne!
Ha det gott och fortsätt kämpa!
 
Svar 2016-01-18 12:31   fowwe
Tack Mikael för dina synpunkter och konkreta tips! Visst kan vi konsumenter göra mycket för att dämpa eller hindra det miljöslitage som sker. Ju mer vi ser vad som händer i världen desto mer nödvändigt blir det att bromsa det globala trycket på vår miljö och våra naturtillgångar. Det finns oerhört mycket att säga om detta, och handling kan och måste ske privat, nationellt och globalt. En oerhört stor uppgift. Även om jag ibland är pessimistisk så vill jag vara optimist och tro att vi kan klara av det! Hälsningar Hans
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg