I skrivande stund har det här på Utsidan seglat upp en rad inlägg på forumet som har den gemensamma nämnaren hotad natur. Det handlar om planerad avverkning i Änok, gruvbrytning på flera platser i Lappland, utbyggnad av vindkraft i Stora Sjöfallets nationalpark med mera.

Om man älskar natur och inte vill se den förstörd blir man naturligtvis bekymrad över alla hotbilder som finns. Samtidigt är det lätt att bli förvirrad av att bakgrunden till hoten inte är helt enkla att begripa. För min egen del känner jag att jag vill försöka reda ut vad frågorna handlar om och förstå vilka intressen som ligger bakom de olika ståndpunkterna.

Påverkan på naturen

Innan jag fokuserar på något konkret miljöärende kan det vara värt att fundera över människans plats i naturen över huvud taget. Inte ens den mest inbitna naturälskare kan väl påstå att han eller hon inte påverkar naturen negativt. Hur mycket man än skulle vilja.

Låt mig ta mig själv som exempel. Jag vill väldigt gärna vandra i djupa skogar och besöka orörda vildmarker. Helst med så liten påverkan på naturen som möjligt. Jag försöker att inte skräpa ner, inte bryta växter eller grenar, inte störa djur, osv.

Men det betyder inte att jag inte förstör. För det gör jag, dels direkt där jag befinner mig, dels (och säkert betydligt mer) indirekt. Jag använder nämligen diverse olika prylar i mitt friluftsliv, och dessa kräver naturresurser.

Och när jag kommer hem blir det ännu värre. Jag förbrukar el och värmer bostaden med petroleumprodukter. Jag kör bil ibland. Jag köper en mängd varor som exempelvis kläder, massproducerad mat och diverse tekiska prylar. Och själva huset jag bor i har en gång orsakat att jordbruksmark förstörts. Så det faktum att jag existerar leder ofrånkomligen till att jag på diverse platser orsakar att naturtillgångar förbrukas och att natur påverkas negativt. Så är det för oss alla, och vi tänker inte så mycket på det. Men vi lever som att det är en självklarhet.

En detalj till. I vår tids Västerland sker denna påverkan ofta långt bort, i Asien, Sydamerika eller Afrika. För det är där en allt större del av våra råvarutillgångar hämtas och våra varor tillverkas.

Kan alla naturvärden räddas?

Vad leder då detta resonemang till? Jo, bland annat att när vi - någonstans - vill stoppa förstöring och i stället rädda naturen kan det vara värt att fråga oss om all natur kan (eller ska) räddas. Eller om det i stället är nödvändigt att tillåta påverkan på vissa delar för att i gengäld ha möjlighet att skydda andra delar.

Exempelvis kan jag inte kräva att all gruvbrytning ska stoppas samtidigt som jag anser att jag har rätt att skaffa mig diskbänk, lampor och en dator att skriva det här inlägget med. Jag kan heller inte kräva att all brytning ska stoppas i Sverige, för det innebär ju att priset för min materiella levnadsstandard måste betalas i något annat land. Och av människor som troligen har mycket mindre av både naturvärden och ägodelar än jag själv.

När nu detta är sagt vill jag säga att resonemanget inte slutar här. För då skulle en hänsynslös exploatör kunna desarmera alla argument om naturskydd genom att hota med att framsteg inte längre är möjligt. Och sen skövla utan hämningar. Och ett sådant synsätt tror jag inte på. Men jag erkänner att jag tycker problematiken inte är särskilt enkel att lösa.

För vi blir ju alltfler människor på jorden. Dessutom vill stora befolkningsgrupper öka sin materialla levnadsstandard så att den i någon mån liknar Västerlandets. Trycket på jordens tillgångar ökar alltså. Ändå måste det vara möjligt att kunna bevara vissa områden orörda. Och för de områden som vi väljer att bruka kunna bruka dem på ett mer hänsynsfullt sätt än vi gör idag.

Att hinna tänka efter

Nu har jag redovisat en viktig del av grunden för mina kommande synpunkter. (Jag hoppas nämligen att kunna fortsätta skriva om bevarandet av naturen i ett och annat inlägg.) Det var kanske inte helt nödvändigt och skulle kanske lysa igenom i vilket fall.

För mig är det alltså på det sättet att jag hejdar mig en smula när det kommer en "larmrapport" om att något är hotat. Jag kan oftast inte resa mig upp och säga STOPP alldeles genast. Jag känner att jag måste sätta mig in i ärendet först. Och hinna tänka efter. 

Vanligtvis slutar det med att jag ger den som larmat rätt. Av det enkla skälet att den som larmar ofta är bland de första som påtalar för allmänheten vad som egentligen är på gång. Den som däremot vill genomföra verksamhet som innefattar att naturvärden kommer att ignoreras går andra vägar och annonserar inte alltid sina avsikter offentligt. För då skulle väldigt många "vinstbringande" projekt hinna stoppas. Eller i varje fall beläggas med betydligt hårdare restriktioner.