Kan landskap som dessa verkligen finnas på jorden? Det var min första reaktion när min kollega på jobbet visade foton på klippformationerna  i centrala Turkiet. Han är själv turk av härkomst och har mycket att berätta om sitt hemland. Inte bara om naturen utan också om historien, kulturen och byggnaderna. Och för knappt två veckor sedan var jag och min äldste son Johannes själv på väg till detta märkliga land. Nu skulle vi få se det med egna ögon.

Jag erkänner att resan inte var en friluftsresa utan en helt vanlig turistresa. Sällskapet - mest bestående av människor i mogen ålder - fraktades mellan sevärdheter, lunchrestauranger och hotell. Men de dagar vi var i Kappadokien innehöll så mycket naturupplevelser att det passar i denna blogg.

Ovan: detta var det första ställe bussen stannade på. Den raukliknande klippan kallas "kamelen" av lätt begripliga skäl.

Johannes studerar landskapet och alla märkliga former som eroderats fram.

Det finns fullt av områden med dessa formationer. Bergarten är mjuk och lätteroderad eftersom den består av stelnad vulkanaska. Den kallas tuff.

På vissa ställen har erosionen pågått så länge att det mesta av tuffen försvunnit och kvar står bara enstaka pelare eller "sagoskorstenar". Längst upp på dessa skorstenar finns en topp av hårdare material som består av stelnad lava från vulkanutbrott. Denna lavasten eroderar saktare än tuffen, så förr eller senare kommer topparna att falla av. Kvar blir då sådana koniska formationer som syns på förra bilden.

På en högre nivå kan man se ner i landskapet, som alltså består av tre lager. Längst ner den hårda klippan som utgör själva marken. Därefter ett tjockt lager aska som under lång tid omvandlats till tuff. Och överst bergarten av  stelnad lava som människorna på fotot står på. Med tiden kommer nya skorstenar att eroderas fram där.

En hålighet som skapats genom att vatten runnit ner genom lavastenen och gröpt ur tuffen.

Hus i klippan

Inte nog med att landskapet är bland det märkligaste jag sett. Det har också fungerat som bostäder för människor under tusentals år. Den mjuka tuffen gjorde det lätt att gröpa ut klippan och tillverka grottbostäder med fönster, sovplatser och förvaringsutrymmen. Man ser dessa bostäder överallt, och nya bostäder i klippan är inte ovanliga. I turistböckerna finns adresser till hotell som är inrymda i grottor.

En liten by i Kappadokien. Gamla och nya grotthus om vartannat. Flera av de moderna hus som är byggda av stenar fortsätter in i klippan bakom.

En av de större byarna i området. Jag tror att den heter Uçhisar. Här åt vi lunch. Berget i bakgrunden syntes miltals över slätten.

En av de historiska platserna. Jag tror att detta var ett gammalt kloster för kristna munkar och eremiter. Kristna flydde hit under romersk förföljelse på 300-talet och många fortsatte bo kvar efter förföljelsernas slut.

Göreme World Heritage

Här finns fantastiska grottkyrkor. Man betalar inträde för att komma in på Göreme Open Air Museum för att se dem. Kyrkorna är från olika tidsperioder, men flera av de vackraste är från 900-, 1000- och 1100-talen.

En modern ingång till en av de gamla kyrkorna. Inuti var de inte så stora, men ändå tillräckliga för att en grupp klostermedlemmar skulle kunna fira gudstjänst.

Ovan: ett uthugget långbord där munkarna satt och åt.

Ingången till den s k Dark Church (Karanlik Kilise). Om jag minns rätt så kallas den så för att den bara hade ett litet fönster som släppte in ljus. Därför bevarades målningarna i utmärkt skick. De är från 1100-talet. Man fick betala 10 turkiska lira i extra inträde här, men det var det värt.

En av de fantastiska kyrkmålningarna från 1100-talet. Alltsammans är gjort i taket på grottan, på tuffen. Målningarna visar berättelser från evangelierna och från helgonens historia. Namn på personer är skrivet på grekiska, ibland som förkortningar. Bilderna innehåller också symboler och tecken som bara de invigda förstod.

Interiören från en annan av grottkyrkorna från 1100-talet. Detta är kanske den vackraste av dem alla.

Samma takmålning som på föregående foto. Man fick naturligtvis inte fotografera målningarna inuti grottkyrkorna, av risken för skador på färgen. De foton jag visar har jag alltså inte tagit själv.

Varför inte en ballongtur i landskapet?

Den första dagen i Kappadokien informerade vår guide om att det skulle gå att boka ballongtur nästa morgon. Ballongerna skulle föra oss över slätten så vi skulle kunna få se alla märkliga formationer från ovan. Jag har aldrig flugit luftballong tidigare och behövde bara några minuter på mig för att inse att det var värt priset.

Det fanns bara en hake: ingen kunde lova att vädret skulle bli tillräckligt bra för att ballongerna skulle få tillstånd av myndigheterna att lyfta. När vi kom till hotellet senare på dagen fick vi besked att turen var inställd, det skulle blåsa för mycket. Alla hade redan betalat för sin tur och vi skulle få pengarna tillbaka.

Men hoppet var inte helt ute. Guiderna var beredda att låta bussarna vänta den följande morgonen om vi ville chansa på att ballongerna kunde lyfta då. Alla som anmält sig ville ta denna chans. Frågan var bara om vädret skulle rätta till sig. Klockan 06 nästa morgon skulle vi få svaret.