Jag är väl knappast någon tävlingsmänniska men var i lördags med om något som närmast kan beskrivas som en tävling i att skåda flest fågelarter under en dag.

Detta skedde i Skåne och kallas Vinterfågelsafari. Tretton lag ställde upp från olika delar av landskapet, men man fick välja område själv var man ville skåda. Några av lagen satsade på att få flest arter och skådade därför i flera kommuner så att man kunde besöka så många naturtyper och fina fågelställen som möjligt.

Jag och mina två skådarkompanjoner Johan och Patrik valde att hålla oss inom Lunds kommun. Vår kommun innehåller många bra fågellokaler, men vi har nackdelen att det inte finns någon kuststräcka. Lund är alltså en inlandskommun. Visserligen har vi en del åar och sjöar, men i lördags var nästan allt fruset. Vi var beredda på att det skulle bli svårt att få så många arter som vi hoppades.

Vi började i gryningen vid Lunds reningsverk. Låter inte så kul, men där är öppet vatten och vi kunde finna svanar, änder, salskrake, smådopping och en hel del annat. Vi fick en bra början och hade 33  arter med oss därifrån.

Nästa stopp var en bakgård med några stora tujor där det under vintern gömmer sig hornugglor på dagarna. Många vallfärdar till dessa tujor för att se de charmiga hornugglorna. Vi hittade snabbt en och åkte sedan vidare till en kattuggleholk i Botaniska trädgården. Men kattugglan sov antagligen och ville inte visa sig. En del andra arter fick vi dock in.

Fotot nedan visar en hornuggla som gömmer sig bland de täta grenarna på dagen. Fotot är inte taget i år utan 2006, men det är samma tuja.

Vid min bostad i östra Lund såg vi vanliga fågelbordsfåglar samt en stenknäck. På väg ut från Lund satt en dubbeltrast i en buske vid vägkanten, och den lät sig fotograferas med mobilkamera genom bilrutan! Nu var vi uppe i 46 arter. Ganska bra tyckte vi då.

Sedan gick det trögare. Flera fågellokaler mötte oss med minusgrader och snålblåst. Få fåglar i luften och nästan inga gäss som det annars finns rikligt av på vintern.

Det visade sig senare att gässen hade favoriserat det skådarlag som skådade i Staffanstorps kommun. De såg tusentals gäss och därmed också flera örnar som gärna håller sig i närheten av gåsaflockarna för att om möjligt få sig en stek.

Vit stork har vi gott om i Lundatrakten, och på vintern håller de sig nära Flyinge Kungsgård där det finns ett storkhägn. Storkarna borde förstås vara långt söderut vid det här laget, men deras flyttinstinkt fungerar inte så bra. Därefter åkte vi till ett fält där Johan och Patrik några dagar tidigare hade sett en s k kaspisk trut. Den lyckades vi leta upp med våra tubkikare.

Den sällsynta kaspiska truten är nog bara känd av fågelskådare och inte av vanligt folk. Lite förenklat kan man säga att den är en slags gråtrut, men ändå en egen art. Den är omöjlig att skilja från en vanlig gråtrut om man inte är en van skådare och dessutom har tränat en hel del på det.

Dagen var vintrig och fin. Vi var glada över truten och njöt av vädret. Men arterna ramlade inte in så snabbt som vi hoppades. Vi fikade en hel halvtimme och såg knappt en enda fågel. Men sedan hittade vi en vacker kungsfiskare som satt på en gren i en bäck och väntade på fisk.

Det sista vi gjorde var att besöka vår berguvslokal vid Hardeberga stenbrott. Här har funnits ett par berguvar som fått ungar flera år, men det senaste året har honan varit försvunnen och inga ungar kom ut.

Vi väntade medan kvällen blev mörkare och kallare, men ingen berguv ropade. Patrik härmade berguvens rop, men då svarade istället en kattuggla! Detta säger allt om hur duktig Patrik är på att locka fram fåglar. Kattugglan blev vår sista fågel innan det var dags att åka de 4 milen till Höör och möta de andra lagen i tävlingen.

Hur gick det för oss i tävlingen? Vi kom på 9:e plats av 13 tävlande lag. Våra vänner i Staffanstorp gjorde en heroisk insats och kom före oss denna gång. Med tanke på hur få fågellokaler de har i sin kommun gjorde de en lysande insats.

Vi var såklart inte nöjda med vårt antal (71 arter under dagen), men vi hade haft en härlig dag och fått massor av frisk luft. Och det är värt mycket.

Nu klarar jag nog inte fler tävlingsmoment på ett tag så i fortsättningen ska jag ta det lugnt ute i naturen. Men jag ångrar absolut inte att jag var med. Dagen gav ny inpiration till att ge mig ut med fågelkikare igen.