Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

En ny nattlig tur

Vintern fortsätter, och idag hann jag för första gången leta reda på mina gamla Tegnässkidor, väl undanstoppade i källarförrådet. Det var nog 5 år sedan de var i bruk senast.

Så det blev en liten skidtur på åkrarna utanför lägenheten. Kändes ovant, och flera muskler jag inte visste att jag hade protesterade över de ovana rörelserna. Skönt!

Nu har jag packat ryggsäcken och väntar på min kompanjon Anders, det blir övernattning i vindskydd igen.  Jag ser fram emot en lagom kall vinterkväll med lite te och tilltugg innan vi kojar.

Det var inte så länge sedan sist. För 14 dagar sedan gjorde vi nämligen en liknande tur, och det lovade att bli kallt. Medan den hemtrevliga lilla lägerbrasan slocknade gick temperaturen ner till drygt -21 grader. Vi tog en rask promenad för att få upp värmen innan vi kröp ner i våra dubbla sovsäckar, men "fartvinden" bet i näsa och ansikte.

Kallast var det om händerna när man tog i saker och ting vid matlagning och lägerpyssel. Jag ska framöver utrusta mig med ett par tunna handskar att ha inuti de tjocka.

Nattsömnen då blev väl inte lika god som vanligt, men det fungerade. Kameran och mobilen var hela natten mellan de båda sovsäckarna, och gastuben fick komma ner en stund i värmen innan jag steg upp.

Krankesjöns vass där skäggmesen försöker överleva.

Temperaturen steg efterhand, och senare på förmiddagen var det riktigt varmt med bara några minusgrader och fallande snö. Inte många fåglar. De måste ha det väldigt svårt nu och många individer dör. Allt vatten är fruset så änderna är någon annanstans. Men en och annan hackspett, mes och vråk gick att hitta.

En härlig tur, för två veckor sedan. Och nu är det alltså dags igen. Jag ser detta också som en slags förberedelse för att någon gång göra en längre vintertur i fjällen vilket står högt på min önskelista.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade. 

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.

Sarekfärd med många möten (1)

Diana hade längtat efter att få se in i Sarek igen. Men hur skulle det gå till med bara några få dagar att spendera? Vi valde Suorva som ingång och Vuosskelvágge som tillfartsväg. För mig blev det början på en färd genom delar av Sarek. En färd med oförutsedda strapatser men också spännande möten med människor.

Lördagen den 22 juli 2023 satt jag vid Gällivare station efter ett dygn på tåg från Lund. Ryggsäcken var lastad och jag skulle hämtas upp med hyrbil av min goda vän Diana. Men flyget från Riga till Kiruna var försenat och därmed även hon. Varje förlorad timme knaprade på vår fjällresa, framför allt på hennes. Hon hade bara 3 dygn att spendera och ville så gärna se Sarek igen. 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg