Vindskydd och lägereld
Det har kommit en hel del snö i Skåne sedan förra veckan. För första gången på länge ser det ut att bli en vit jul (åtminstone tror jag det var många år sedan). Under en lång rad av år har kylan dröjt ända till slutet av januari eller ännu längre, men nu är den här.
Jag och min vandrarkompis Anders passade på att ge oss ut till ett rastskydd i helgen. Snö och minusgrader ville vi inte missa. Efter att jobb och ärenden i våra respektive hem var avklarade på lördagen trotsade vi snömodden på vägarna och åkte sent på kvällen ut till Silvåkra, där det finns ett vindskydd.
Där satt vi och åt varm korv och tog en öl. Trots att jag personligen inte är någon förespråkare av lägereld gav jag med mig när Anders ville få till en. Och jag erkänner: Det var faktiskt riktigt trevligt att ha elden i närheten. Sprakande men knappast värmande.
För att få upp värmen efter någon timme tog vi en liten språngmarsch. Snön knarrade, och då bör det väl ha varit 8-9 minusgrader. Kallare än så blev det nog inte.
Så småningom kröp vi ner i våra dunsäckar. Vi körde dubbla säckar, dvs tunna säckar nerstoppade i våra gamla Caravan Arctic (som vid det här laget har sett sina bästa dagar efter flera tvättar). Kallt om näsan men annars väldigt varmt och gott ända tills det var dags att krypa ur dem.
På morgonen var det ännu mer vitt överallt. Krankesjön hade frusit till sedan tidigare och det var inte många fåglar i närheten. En koltrast dök upp och tyckte att det var vår plikt att ge honom lite av vår frukost.
På hemvägen var vägarna rätt så igensnöade. Snöröjarna gjorde vad de kunde, men på nyheterna talade man om det sedvanliga snökaoset i Skånetrafiken. Vi hade dock inga problem att ta oss hem.
Julen närmar sig
Nu går det med full fart mot jul. Jag har svårt att förlika mig med all denna stress och inköpshysteri, men jag är medveten om att jag inte kan låta bli att delta om än på ganska låg nivå. Några julpresenter vill jag ge till de närmaste.
Det stör mig att vi alla prackas på en ganska ytlig jul. Jag förstår att handlarna vill sälja, de har ju sitt levebröd liksom jag har mitt. Men jul borde vara mer än bara ledighet, god mat och materiella ting. Som en liten protest gick jag ner i källaren och letade rätt på en gammal julkrubba. Jag minns inte när den användes senast och jag har ingen aning om varifrån den kommer, men den fanns i en av lådorna med julsaker.
Så nu står den på min 40-talsbyrå som en påminnelse om vad julen egentligen handlar om. Åtminstone enligt mitt sätt att se. Naturligtvis är jag medveten om att vårt nutida julfirande är en ganska komplex historia, en slags blandning av olika traditioner och kulturyttringar. Mina (vuxna) barn tycker antagligen att jag är ganska mossig, men det tyckte de nog redan innan så det gör ingen skillnad.
Jag vet inte om djur-stallen såg ut så här på den tiden, men man kan anta att bekvämligheten inte var särskilt hög. Det slår mig att detta kan ha varit ett slags friluftliv, fast påtvingat. Att genomföra en förlossning under dessa omständigheter kan inte ha varit helt enkelt.
Så funderar jag innan det mest intensiva julstöket har brutit ut. Det kommer väl nu den 23:e. Jag försöker förtränga det så gott det går. Just nu ser jag istället fram emot fler kalla nätter utomhus i Skåne.
