Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Fjällbrödet utan kompromisser (2) – nu ännu mer kompromisslöst

För lite mer än ett år sedan experimenterade jag med att baka svart, grovt rågbröd, av den sorten som kallas hård kavring. Själva upprinnelsen finns här. Jag redovisade även ett par recept här och här. Trots vissa framgångar i mitt bakande var jag medveten om att jag inte var en fullfjädrad kompromisslösbagare än. Jag hade delvis fegat ur och inte vågat

1. testa surdegens möjligheter

2. grädda utan form

En tredje sak jag skulle kunna nämna var att jag i vissa recept använde andra sorters mjöl än bara råg.

I höstas var jag dock redo för att ta mina färdigheter till en ny nivå. Men först några reflektioner om

Olika rågbrödstraditioner

Grovt rågbröd finns i ganska många varianter som har olika ursprung. De skånska typerna är numera nästan utrotade, bara några få, mindre bagerier håller ut. Vi har också den danska traditionen, men i Sverige bakas s k danskt rågbröd i så många olika varianter att jag tvivlar på att någon av dem liknar originalet. Annars är mycket av det svarta rågbröd som säljs i butikerna bakat i Tyskland och har både utseende och smak som skiljer sig från det skånska. Slutligen har vi den brödtradition som har sina rötter i Ryssland, Finland och Baltikum. I dessa länder, liksom i Tyskland, spelar surdegen en viktig roll (och då menar jag riktig surdeg, inte tillsatser av ättika vilket jag anser är en styggelse).

Besök på rågbrödsbageri

I november förra året reste jag till Lettland och fick då en guidad tur på ett bageri utanför Riga. Detta bageri har surdegsbröd av råg som sin specialitet och jag var mycket förväntansfull inför möjligheten att lära mig av riktiga proffs. Jag blev inte besviken. Trots att de noga vakade över sina företagshemligheter så "snodde" jag både det ena och andra. Ja, helt enkelt så mycket jag kunde.

Undertecknad i full färd med att forma ett bröd, enligt guidens instruktioner. Degklumpen "doppas" i spannen med kli och läggs på en träspade. Sedan formar man klumpen med mycket våta händer (de som jobbar på bageriet använder förstås tunna handskar). Till sist skjuts brödet in i ugnen med hjälp av spaden. I detta bageri görs alla limpor för hand, och det går fort.

Lärdomar för mina brödbak

Bageribesöket fick mig att tro på möjligheten att baka utan jäst. Det räcker helt enkelt med den jäsning som sker i surdegen. Jag insåg också att det - med lite träning - går att grädda rågbröd utan stöd av en form. För att detta ska lyckas krävs flera saker. För det första måste surdegen ha en bra tillväxt så att hela degen blir ordentligt fylld av jäsbubblor. För det andra måste degen vid utbakningen ha den rätta, fasta konsistensen. Och för det tredje ska brödet fort in i ugnen utan att hinna jäsa på plåten (då plattas det ut).

Efter dessa insikter var det bara att ta de sista, praktiska stegen till den fulländade kavringen med surdeg. Perfekt att förvara i frysen för att ta fram till gästbesök och fjälläventyr!

Resultatet

Bröden nyss upplagda på plåten. Att forma dem med våta händer ger en slät yta. Observera att ingen jäst har använts, endast surdeg. Fotot taget i mitt kök i november förra året.

De färdiga bröden. Det händer fantastiska saker med dem på grund av surdegen. En märklig sak är att "klibbigheten" reduceras nästan helt och hållet. Bröden går att skära nästan direkt. Och då är det ändå gjort av 100% rågmjöl. Från ett brödbak i januari i år.

Recept?!

Naturligtvis vill man baka detta bröd, för vem kan leva utan kavring? Då uppkommer frågan om recept. När folk frågar säger jag ibland: "Visst, jag kan försöka skriva ner hur jag gör. Men räkna inte med att det kommer att lyckas enbart på grund av att du följer det." Det har hänt att det blivit engagerade diskussioner på grund av detta svar. Men vad jag menar är att det handlar om mycket annat än att följa en stegvis instruktion. Man måste förstå hur degen ska behandlas i de olika stadierna och det går bara att lära sig genom att göra flera försök på varje moment. Ofta blir det inte så bra och då får man försöka komma underfund med vad man gjorde för fel. I det jag har skrivit ovan finns en del sådana insikter.

När jag hämtat mig efter denna artikel så ska jag alltså försöka skriva hur jag gör (hoppas jag hinner innan det är dags att åka iväg på skidturen till Lappland). Det utlovas alltså ett slags "recept". Under tiden kan den intresserade läsaren odla fram sin egen lilla start-surdeg - då har både du och degen sysselsättning i några dagar framåt så att jag hinner tänka.

(OK, det sista var inte så allvarligt menat. Men ska man vara så här kompromisslös så krävs en surdeg.)

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2017-03-05 20:29   Nyingen
Häftigt!!! Har bakat söta kavringar i form, men inget så här häftigt!! Ser med spänning fram mot "receptet"!
 
2017-03-05 21:56   MonicaKa
Det var inte dåligt! Snygg form på limporna, att de inte flyter ut var imponerande.
 
2017-03-05 22:11   Småtärna
Härlig läsning Hans. Jag är också råg- och surdegsbrödfantast, dock var det länge sedan jag bakade själv.

Vet ju att du också bor i Lund, här är det lätt att få tag i Röstånga Möllas groddade syrliga rågbröd, det enda bröd jag äter nuförtiden. Har du provat det?

Väntar också med spänning på din nerskrivna "guidning", väl införstådd med att man måste göra ett recept till sitt.
/Cecilia
 
2017-03-05 23:31   fowwe
Roligt att sakkunniga entusiaster läser detta, tack för alla kommentarer! Röstånga Mölla har jag hört talas om, och sett bröd av, men inte i den butik jag vanligtvis handlar i. Kanske har jag till och med ätit något bröd därifrån. Man blir ju s a s bortskämd med sitt eget bröd, men det är också väldigt roligt att variera med sorter som jag själv inte ger mig på. Får se om jag lyckas få till en begriplig instruktion om några dagar.
 
2017-03-06 17:32   Panicmode
Provade du något bröd glutenfritt?
Grymt nyfiken!
 
Svar 2017-03-06 20:22   fowwe
Nej, glutenfritt mjöl har jag inte testat och vet ganska lite om sådant bröd. Råg innehåller mindre andel gluten än t ex vetemjöl, men fritt från gluten är det ju inte. Just de bakningssätt som jag experimenterar med är baserade helt på rågmjöl så jag misstänker att min erfarenheter knappast går att tillämpa på glutenfritt mjöl.
 
2017-03-08 15:12   seobserver
Snyggt Hans, surbröd är grejen vare sig ljust eller mörkt.
 
Svar 2017-03-09 00:46   fowwe
Verkligen! Jag gillar det ljusa också. Men jag har inte gett mig på att baka det. Än.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg