Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

fowwe

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 1970-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig mycket, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitet. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). För en del år sedan gjorde jag en undersökning av Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar resulterade i en bok som är utgiven och finns att köpa. Det har även blivit en tredje fjällbok, en roman med titeln "Otillgänglighetspunkten".

Det har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycktes ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Min profilbild ar tagen av Stefan Andersson, Jokkmokk.

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan

Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Fjällfiske Tarrekaise, Okända fjäll - Gasska, Boartte, Hurre. - Utsidan, 10 minnesvärda vad - Utsidan, Tio dagars skidtur längs svensknorska gränsen - Utsidan, Från Stalo till Vájsá - den långa vägen - Utsidan, Vandring runt Virihaure och Vastenjaure., Svenska Fjällkartan i rasterformat för nedladdning - Örnsätrarns blogg, Med Jiegnaffo i centrum. Rundtur på egen hand öster om Sulitelma. - Utsidan, Kungsleden ensam på skidor på 7 dygn, Rösten om Sarek. - TERRA INCOGNITA - Utsidan, Suorva - Kvikkjokk augusti 2011 - Utsidan, Vandring i Sarek 2010 - Utsidan, Fjällgräshoppan - TERRA INCOGNITA - Utsidan, Rummet på fjället. - TERRA INCOGNITA - Utsidan, Älgarnas Väg i södra Rapadalen - BeesBlog - Utsidan, En 60-årig gubbe och hans 58-åriga käring på Ahkka - går det? - Utsidan, Hon drömde om en sommar till fjälls..., Helt Fantastisk Födelsedag - Nepal, En Dröm Som Gick I Uppfyllelse - Island Peak, EBC Trekk, gudomligt men ingen "walk in the park", Drömdalarna Gorsa & Kärke. Abisko - för sista gången? 4 - Majjens blogg, Över årstider - en vandring från Sulitjelma till Kvikkjokk, Genväg över Tarrekaise - britts blogg, Sarek 2005, Solgass, klisterbrist... - Tassemarkerna, Kallaktjåkkå, Sarek i augusti 2009, Öster om Sulitelma: Jiegnaffo..., Sareks dimmor, Olika danska intryck fr vandringar i Sareks NP o omgivn, En ”dHANScars” titt i Sareks Nationalpark med omnejd

En del av mig

Jag hade en nerskriven mening som jag inte visste vad jag skulle göra med. Länge fanns den där och väntade. En dag insåg jag att meningen var den bärande tanken i en dikt. Och här är dikten som föddes.

En del av mig

När jag lämnade fjället och åkte hem
blev en del av mig kvar,

en del som nu är
   där jag själv inte befinner mig,
som kanske vandrar
   på en bergssluttning någonstans
eller över en vidsträckt fjällhed
   eller invid kanten av en glaciär

Den måste ha suttit djupt inuti,
för den har lämnat efter sig
   ett egendomligt tomrum
       som värker en aning
och som inte tycks gå att
   fylla med någonting annat

Det finns bara en sak att göra: återvända
och fara tillbaka när möjlighet ges
Återvända och söka upp
den del av mig som är
där jag nu inte befinner mig

När jag på nytt får gå på fjällsluttningarna
och dricka av det klara jokkvattnet
och lyssna på hedens ljungpipare,
då, men först då,
kommer jag att återfinna den

Föregående Nästa Startsida

Avfowwe Publicerat 2016-09-06 Läst 14089 ggr

Kategori Aktivitet / Vandring

Etiketter Dikter, Natur

Logga in för att kommentera

2016-09-06 11:28 fridaeus

Så fint, när jag läser känner jag att jag vill läsa igen och igen. Jag ser inom hur en del av mig vandrar på en fjällhed. Jag undrar var jag är. Nog värker det i själen när jag inte vet när nästa tur blir av.

2016-09-06 11:39 OBD

Underbart! Vad fint att du kan formulera orden så att de direkt passar in på mig själv. Och inte bara på mig. Jag tror mången fjällvandrare kan finna sig själv i din dikt.
Tack ska du ha!

2016-09-06 13:34 Karolina P

Mitt i prick! Nu vet jag vad det är som känns när man åker hemåt, när man avslutar en vandring. Den där...sorgen...vemodet...som är som ett litet hål. Kanske är det att man lämnat kvar en del av sig själv? Den där delen som vägrar följa med hem och anpassa sig in i vardagen. Det är en fin tanke att den är kvar och kan fortsätta vandringen, att någon fortsätter när man själv inte kan. Och det måste vara därför man känner sig så glad när man kommer upp igen: man har återrförenats med den saknade vandrande delen och blivit hel!

Tack!

2016-09-06 14:05 Elvah

Igenkänning! Mycket fin dikt som får mig att längta dit.

2016-09-06 15:23 hansnydahl

Jag undrar om inte vemod är vad som uppstår när något man saknar blir kvar på en annan plats. Mycket fint fångat i dina ord.

2016-09-06 15:48 Håkan Friberg

Du hittar pusselbiten som saknas i alla oss som bara måste återvända för att känna oss hela. Tack för det.

2016-09-06 20:37 Skogstoka

Oj! Tusan vad fint och så mycket känsla i dina ord!

2016-09-06 20:54 BrittMarie

Så sant! Min "del" sitter på en fjälltopp (ospecificerad) och dinglar med benen...
Och jag längtar så efter att gå och hämta den, trots att jag har en spännande resa till Australien o Nya Zeeland nära förestående. Undrar om deras "fjäll" är lika fantastiska som våra nordiska

2016-09-07 09:07 fowwe

Dikten blev till för att jag ville beskriva hur jag för egen del upplever att vara i fjällen och hur det känns en tid efter att jag kommit hem. Att ni som läser känner igen er i beskrivningen känns stort och ganska överväldigande. Det är märkligt hur vissa landskap kan göra intryck på oss, som fjällen eller (tror jag) Nya Zeeland eller andra delar av världen. Men för mig står den skandinaviska fjällvärlden i särklass. Varför vet jag inte riktigt.
Tack för alla generösa kommentarer!

2016-09-07 21:07 garling

Javisst! Så är det.

2016-09-07 22:20 annakari

Berörd i hjärtat. Tack Hans!
Jag har spelat in Ljungpiparen i telefonen så kan jag vara där i bland när längtan blir svårartad.

2016-09-11 20:41 HansP

Mycket fint diktat. Den där känslan infinner sig varje gång man åker hemåt. Ibland infinner den sig redan innan det är dags för hemfärd : Jag har nyligen gått i dina fotspår från Rissajåhkå till Prinskullen. På en plats som Hamberg beskrivit som "ett fult, trångt och mörkt ställe, omgivet av smärre fjäll" överfölls jag av ett starkt vemod. Tidig förmiddag, hade bara gått en halvtimme från senaste lägret, slog mej ner på en liten kulle och intog det obligatoriska förmiddagskaffet. Solen sken, det var ljust och varmt och vindstilla, en alldeles ljuvlig stund. Så småningom säger den ena hjärnhalvan : nu är det dags att gå vidare. Men ingenting händer. Den andra hjärnhalvan vägrar. Jag vill inte resa på mej, jag vill inte gå härifrån. Jag vill bara sitta här och.......... Det går många minuter innan en kompromiss har arbetats fram och jag långsamt reser mej, tar på ryggsäcken och börjar gå neråt, över jåkken och upp mot den blockrika sluttningen som leder till Vallevagge.
Tack för dikten, Hans!

Svar 2016-09-12 11:06 fowwe: Ja, du har rätt om att känslan kan komma tidigare. När det bara är två, tre dagar kvar av en färd och man är medveten om att det håller på att ta slut. En del av mig ser fram emot att komma fram, en annan vill inte att upplevelserna ska ta slut. Det är ibland intensiva ögonblick.

På den tiden, när prästen Nensén under sin resa år 1841 skrev de där orden som Hamberg citerade, såg man nog fjällen lite annorlunda. Dessutom tror jag att Nensén tänkte på den branta och trånga ravinen Ruonasgårsså när han skrev det (det var troligen nära invid den man hade läger). För längre upp i Ruonasvágge, liksom högre upp på den blockrika sluttningen där Präststigen går, finns ju hur fina ställen som helst. Utsikten mot Tjuoldda, Pårtemassivet och Pårekslätten är ju rent enastående. Jag undrar vad Nensén hade skrivit om han haft lugn och ro att sitta som du och fundera över de vyerna.

2016-09-13 23:26 Akka

Tack för att du med ord har lyckats fånga det som också jag känner!

2016-09-16 13:16 ulindh

Fantastiskt fint Hans!

2016-09-24 09:43 UteMats

Jag kommer osökt att tänka på Robert Burns klassiska dikt, "My heart's in the highlands" och raden My heart's in the highlands, my hearts is not here". Arvo Pärt har tonsatt den oerhört sakralt och vackert. Finns i en avskalad tolkning på tuben: https://www.youtube.com/watch?v=acnH6M1Ee8k

Svar 2016-09-26 23:04 fowwe: Tack för detta tips, den dikten kan jag inte påminna mig att jag läst tidigare. Det går absolut att känna samhörighet med författaren och det han skriver om, trots avståndet i tid. Musiken är som du skriver avskalad och passar till. En fin upplevelse.

2016-10-29 20:39 Örnsätrarn

Tack för dikten Hans!
Ända sedan jag läste den för första gången för snart två månader sedan har den följt mig varje dag. Du har satt ord på och tydliggjort en känsla som jag haft outtalad under lång tid. Det har blivit särskilt tydligt när jag nu har skrivit på mina blogginlägg, tilltänkta inlägg om tidigare vandringar och fantiserat om kommande.

En del av mig. Ibland har jag funderat över vilken del. Naturligtvis en del av mitt hjärta. Men det är inte så enkelt. Det är en del av min själ, mitt liv, min existens. Precis som du så bra beskriver, helt enkelt - en del av mig.

Tack än en gång!

Svar 2016-11-06 23:24 fowwe: Tack, Bengt, för dina varma ord. Ja, det rör sig saker inom oss som inte är så enkla att begripa sig på. Att någon gång lyckas sätta ord på det förklarar inte allt. Men det kanske är tillräckligt att fånga åtminstone några små fragment.

Läs mer i bloggen

Sarekfärd med många möten (3)

Efter den vilsamma helgen i Alkavare hoppades jag att fem dagar skulle räcka för att ta mig till Kvikkjokk. Planen var att gå via stugorna i Duottar där stugvärden Hilde hade gjort en utställning om Otillgänglighetspunkten. Den utställningen ville jag se. Därefter var planeringen inte helt färdig. Och så var det väderleken. Vad den hade i beredskap hade jag ingen aning om.

Utsidankompisen Hans N hade redan hunnit ge sig av, mot nya toppar som skulle bestigas med kameran i högsta hugg. Det var väldigt roligt att vi haft så gott om tid att umgås och utbyta tankar.

Läs inlägget

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade.

Läs inlägget

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.

Läs inlägget

Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Till artikeln

Få Utsidans nyhetsbrev

Redaktionens lästips
Populära trådar
Aktuella pristävlingar
Direkt i din inkorg