Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Stigen på fjället - en dikt

Det blir inte så mycket skrivet i denna blogg nuförtiden. Men jag hoppas att det så småningom ska bli bättre. Jag skriver istället på det manus som förhoppningsvis ska bli en bok om Präststigen, och jag lovar att det tar tid. I somras besökte jag den igen, och någon form av lägesrapport har jag tänkt att skriva framöver. Det blev en hel del fynd, flera nya insikter och viss revidering av gamla. Det är är rätt så omfattande, så det behövs verkligen en bok!

Men en dikt nu ska det bli. Titeln kanske leder tankarna till just Präststigen men det behöver inte vara den. Det kan vara en helt annan stig.

Stigen på fjället

Ibland undrar jag hur det kom sig
     att jag hamnade på denna väg
där fjäll och hed och äng tycks tala
     – och mitt inre svarar

Det är många som har gått här före mig,
     somliga för hundra år sedan, ja, mer
men detta är min egen färd
     och de som kommer efter mig har sin

Under några korta ögonblick kan vi mötas,
kanske vandra med varandra
                              en bit av vägen,
byta några ord, lyssna – och förstå

Sedan färdas vi på nytt och vidare,
                    var och en på sin egen resa

Och så undrar jag igen
      hur det kom sig att jag leddes hit,
att jag hamnade på denna väg
där fjäll och hed och äng tycks tala
      – och mitt inre svarar

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2017-01-13 10:20   ulindh
Tack Hans! Väldigt fin! Det blir nog en diktbok också så småningom. :-)
 
Svar 2017-01-13 14:18   fowwe
Tack för uppmuntrande ord! Att ge ut en lyrikbok tror jag är mycket svårt. Förlagen satsar bara på ytterst få som antingen är etablerade eller som betraktas som mycket nyskapande. De allra flesta som skriver dikt tror jag skriver mest för att man vill, och sedan delar man med sig.
 
2017-01-13 18:03   Skogstoka
Där satte du fingret på precis det som händer i mäktiga naturmöten - att det inre svarar. Fint! :)
 
Svar 2017-01-15 00:37   fowwe
Visst är det märkligt hur vi ibland reagerar inför naturen. Vissa gånger går det att sätta ord på det, andra gånger inte. Man skulle önska att att många, många fick uppleva att naturen faktiskt har något att säga oss.
 
2017-01-14 23:23   Örnsätrarn
Härligt att det ska bli en bok om Präststigen! Den ser jag fram emot att få införskaffa. Och tack för dikten. Din förra har följt mig hela hösten. Det blir nog en lyrikbok också så småningom. Du tänkte väl inte skriva en bok om Präststigen första gången du gick på den?
 
Svar 2017-01-15 01:02   fowwe
Första gången, nej, verkligen inte! Det var 2013 som jag började fundera lite smått på stigen och då gick jag från Njoatsosvágge till Kvikkjokk utan några större förväntningar. Jag hade ingen aning om att det skulle leda till detta. Det var efter sommaren 2014 som jag började tänka på att det kanske kunde gå att skriva om den i något sammanhang. Men då trodde jag inte att det skulle räcka till en bok på långa vägar. Men det har ju vuxit efterhand. Och så har det kommit uppmuntrande tillrop från många läsare av min blogg som gett skjuts åt projektet. :)
Innan det kan bli en färdig bok behöver jag besöka Präststigen en gång till. Det blir förhoppningsvis i slutet på juni detta år.
 
Svar 2017-01-17 01:05   Örnsätrarn
Jag tänkte väl det. Därför kanske ditt diktande så småningom också mynnar i en bok. Hoppas det!
 
2017-01-15 15:20   Bandersson
”Och ditt inre svarar” – det är den boken vi väntar på.
 
Svar 2017-01-15 19:32   fowwe
Ditt förslag på titel är naturligtvis kongenialt. Och uppfordrande. Jag har en väldig respekt för uppgiften om jag skulle ta mig an den. Skulle inte bli enkelt att skriva om detta.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg