Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Beskriva naturintryck (dikter)

Två dikter har legat länge och väntat på att de ska "kännas färdiga". Nu tror jag att de är det.

Vissa intryck från fjällvandringar och andra naturfärder får jag inte ordentligt nerskrivna förrän efter lång tid. De finns visserligen som spridda utkast i datorn, men av någon anledning är det svårt att hitta exakt de ord och uttryck jag vill ha.

Men det gör ingenting att det tar tid. Då hinner jag fundera ordentligt på vad det är jag har upplevt. Eller kanske bättre uttryckt: vad jag har anat. Sedan är det förhoppningsvis begripligt även för andra. Eller att det i alla fall sätter tankarna, minnena och fantasin i rörelse!

Skymning

 

Skymningen förändrar allt

När ljuset försvinner
förminskas världen
och  reduceras till
den allra närmaste omgivningen

Kvällen upphäver alla avstånd,
upplöser känslan av naturens väldighet   

Allting utanför min lägerplats
blir tvådimensionellt
och stelnar i skymningen till en tavla 

Jag kan fortfarande urskilja
horisonten, bråddjupen och höjderna
men jag kan inte längre fatta
att jag skulle kunna gå där långt borta,
finna fotfäste och förflytta mig

Då tänker jag på fullt allvar
att det räcker med några få steg
och att sträcka ut min hand i månljuset
så kan jag röra vid alla bergen,
utan  minsta ansträngning

 

 

Det ohörbara

 

Det är att utvidgas

liksom vattnet som rinner genom en grotta
urholkar den och gör den större

Så är det

De intryck som mina
sinnen fylls med
ska göra mina tankar rymligare

få mig att höra
starkare

lära känna mig själv
tydligare

Det handlar inte om att förlora sig själv
eller att uppgå i något

utan helt enkelt att vara ett membran
som både uppfattar
och förstärker

det ohörbara

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-03-05 19:46   Islusen
Vackra och väldigt träffsäkra betraktelser! Roligt att läsa dikter också här på Utsidan.
 
2009-03-06 12:49   Ahkká
Håller med Kattis "Islusen"! Gillade framförallt den första dikten.
 
2009-03-09 22:13   Öhrnell
Tack för dikterna Fowwe! Den andra dikten tog rakt i maggropen och satte ord på mina känslor. Jag läser poesi alltför sällan nuförtiden, så jag uppskattar verkligen att du lägger ut dem här, så att man får dem upptryckta under näsan och inte kan undgå dem. (Vilket får mig att sakna poesin som brukade finnas i tunnelbanan och pendeltågen på den tiden jag var 08-a. Jag trodde väl aldrig att jag skulle komma på mig själv med att sakna något som hade med SL att göra...)
 

Läs mer i bloggen

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade. 

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.

Sarekfärd med många möten (1)

Diana hade längtat efter att få se in i Sarek igen. Men hur skulle det gå till med bara några få dagar att spendera? Vi valde Suorva som ingång och Vuosskelvágge som tillfartsväg. För mig blev det början på en färd genom delar av Sarek. En färd med oförutsedda strapatser men också spännande möten med människor.

Lördagen den 22 juli 2023 satt jag vid Gällivare station efter ett dygn på tåg från Lund. Ryggsäcken var lastad och jag skulle hämtas upp med hyrbil av min goda vän Diana. Men flyget från Riga till Kiruna var försenat och därmed även hon. Varje förlorad timme knaprade på vår fjällresa, framför allt på hennes. Hon hade bara 3 dygn att spendera och ville så gärna se Sarek igen. 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg