Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Skogskväll med en kall lägereld

Det händer ibland att jag uttrycker åsikten att lägereld är överskattad i friluftssammanhang. Det står jag för. En eld är arbetsam, rökig och förstör mörkerseendet.

I en myndighetsrapport (har glömt exakt vilken) läste jag att myndigheten ifråga uttryckte en liknande syn som jag. Man tyckte att eld inom nationalparker är onödigt, eftersom vi nuförtiden lagar mat på små kök och har varma och bra kläder. Eller något ditåt.

Men min fjällkompanjon Anders ville ut och elda häromveckan. Han skulle inhandla korv, bröd och öl och detta skulle avnjutas mitt inne i skogen sent en kväll (lördagen den 7 mars).

Och så blev det. Jag fick återuppleva en av ungdomstidens oräkneliga lägereldskvällar. Det var riktigt trevligt. Vi satt i den mörka skogen och hade med visst besvär fått ett antal torra trädgrenar att brinna. Inte så lite besvär heller. Grenarna såg torra ut, men det var de inte. Den första halvtimmen brann grenarna visserligen men de gav ingen värme. Den kallaste eld jag har varit med om. Skumt.

Men det blev bättre. Maten var god, och natten förvånansvärt ljus. Jag hade väntat mig beckmörker, inte minst med tanke på att elden gör omgivningen svartare. Men det gick att urskilja både himmel och träd vid midnatt.

Så småningom kröp vi ner i sovsäckarna i tältet. Någon kyla var det inte att tala om, men man blir alltid kall ändå efter några timmar. Jag vaknade också vid ett tillfälle av att två större hackspettar hade "trumningsduell" i träden vid vår campingplats. Annars var det ganska tyst. Inga ugglor i Skåneskogen tyvärr.

En trevlig lägerkväll, således. Men principiellt är jag emot lägereld. Alltid.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-03-19 15:09   peter1969
Och jag tillhör kategorin som är för lägereld. Alltid.

Men tur att vi alla är olika, vad tråkigt det skulle bli annars.
 
2009-03-19 19:36   Öhrnell
Jag är lite försatt i chocktillstånd. Jag visste inte att det fanns lägereldsmotståndare. Nu känner jag mig äldre och visare. Och lite förvirrad.
 
2009-03-19 21:47   BrittMarie
En lägerkväll med brasa är trevligare än en lägerkväll utan brasa. ALLTID!!!
 
2009-03-19 22:09   fowwe
Ojdå, jag har visst provocerat. Men jag är inte arg på någon som tycker motsatsen! För övrigt har jag nog udda åsikter om andra saker också... ;-)
 
2009-03-20 08:03   brigas
Inget har högre mysfaktor än lägereld,på torr ved som ger värme och inte ryker.Sen måste man ju sätta sej strategiskt rätt också.
Men till viss del kan jag hålla med lägereldsmotståndare;för folk som inte kan elda utan bara bränner delar av tjock björk,lämnar skräp,bygger stenmonument kring elden borde ge f-n att elda.Det kan se rätt förskräckligt ut på populära rastplatser i fjällen.
 
2009-03-20 14:33   Kjartan
Grönt vs rött tält, fordrade kängor vs kängor utan, med goretex vs utan, Hillerberg vs andra tältfabrikat, lättpackning vs tungpackning - och nu: lägereld vs inte lägereld. Underbart att folk har olika åsikter och uppfattningar! =)
 
2009-03-21 20:07   BrittMarie
Nej Hans, jag känner mej inte ett dugg provocerad! Bara lätt förvånad över att det finns någon som inte uppskttar en lägereld. Sen kan jag hålla med Britt om att det finns folk som inte BORDE elda, men det är en annan femma!
 
2009-03-22 15:31   Thomas Traneving
Jag som älskar lägereld. Kan inte komma på något mysigare än att sitta med nära och kära vid elden och prata om ditt och datt.
Men, jag respekterar din inställning. Kul att få bli förvånad ibland ;)
 
2009-03-22 20:52   Islusen
Grilla korv över lägereld har en mycket svårslagen mysfaktor... nu blev jag sugen!
 
2009-03-22 21:35   fowwe
Nu har det kommit så många kommentarer som försvarar lägereld att jag måste kasta in lite mer ved på diskussionsbrasan ;-). Som social mysförhöjare utomhus funkar ju eld för många. Men själv har jag sällan det behovet, efterom jag är ute i andra ärenden (själv eller med andra). Jag vill dels studera djurlivet, dels se och uppleva naturen. I båda fallen är en eld bara till besvär och tar fokus från det jag egentligen vill göra. Och att sitta och titta in i lågorna tröttnade jag på för mycket länge sedan. Så om jag inte håller på att frysa ihjäl så avstår jag helst från brasa!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg