Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Skogskväll med en kall lägereld

Det händer ibland att jag uttrycker åsikten att lägereld är överskattad i friluftssammanhang. Det står jag för. En eld är arbetsam, rökig och förstör mörkerseendet.

I en myndighetsrapport (har glömt exakt vilken) läste jag att myndigheten ifråga uttryckte en liknande syn som jag. Man tyckte att eld inom nationalparker är onödigt, eftersom vi nuförtiden lagar mat på små kök och har varma och bra kläder. Eller något ditåt.

Men min fjällkompanjon Anders ville ut och elda häromveckan. Han skulle inhandla korv, bröd och öl och detta skulle avnjutas mitt inne i skogen sent en kväll (lördagen den 7 mars).

Och så blev det. Jag fick återuppleva en av ungdomstidens oräkneliga lägereldskvällar. Det var riktigt trevligt. Vi satt i den mörka skogen och hade med visst besvär fått ett antal torra trädgrenar att brinna. Inte så lite besvär heller. Grenarna såg torra ut, men det var de inte. Den första halvtimmen brann grenarna visserligen men de gav ingen värme. Den kallaste eld jag har varit med om. Skumt.

Men det blev bättre. Maten var god, och natten förvånansvärt ljus. Jag hade väntat mig beckmörker, inte minst med tanke på att elden gör omgivningen svartare. Men det gick att urskilja både himmel och träd vid midnatt.

Så småningom kröp vi ner i sovsäckarna i tältet. Någon kyla var det inte att tala om, men man blir alltid kall ändå efter några timmar. Jag vaknade också vid ett tillfälle av att två större hackspettar hade "trumningsduell" i träden vid vår campingplats. Annars var det ganska tyst. Inga ugglor i Skåneskogen tyvärr.

En trevlig lägerkväll, således. Men principiellt är jag emot lägereld. Alltid.

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-03-19 15:09   peter1969
Och jag tillhör kategorin som är för lägereld. Alltid.

Men tur att vi alla är olika, vad tråkigt det skulle bli annars.
 
2009-03-19 19:36   Öhrnell
Jag är lite försatt i chocktillstånd. Jag visste inte att det fanns lägereldsmotståndare. Nu känner jag mig äldre och visare. Och lite förvirrad.
 
2009-03-19 21:47   BrittMarie
En lägerkväll med brasa är trevligare än en lägerkväll utan brasa. ALLTID!!!
 
2009-03-19 22:09   fowwe
Ojdå, jag har visst provocerat. Men jag är inte arg på någon som tycker motsatsen! För övrigt har jag nog udda åsikter om andra saker också... ;-)
 
2009-03-20 08:03   brigas
Inget har högre mysfaktor än lägereld,på torr ved som ger värme och inte ryker.Sen måste man ju sätta sej strategiskt rätt också.
Men till viss del kan jag hålla med lägereldsmotståndare;för folk som inte kan elda utan bara bränner delar av tjock björk,lämnar skräp,bygger stenmonument kring elden borde ge f-n att elda.Det kan se rätt förskräckligt ut på populära rastplatser i fjällen.
 
2009-03-20 14:33   Kjartan
Grönt vs rött tält, fordrade kängor vs kängor utan, med goretex vs utan, Hillerberg vs andra tältfabrikat, lättpackning vs tungpackning - och nu: lägereld vs inte lägereld. Underbart att folk har olika åsikter och uppfattningar! =)
 
2009-03-21 20:07   BrittMarie
Nej Hans, jag känner mej inte ett dugg provocerad! Bara lätt förvånad över att det finns någon som inte uppskttar en lägereld. Sen kan jag hålla med Britt om att det finns folk som inte BORDE elda, men det är en annan femma!
 
2009-03-22 15:31   Thomas Traneving
Jag som älskar lägereld. Kan inte komma på något mysigare än att sitta med nära och kära vid elden och prata om ditt och datt.
Men, jag respekterar din inställning. Kul att få bli förvånad ibland ;)
 
2009-03-22 20:52   Islusen
Grilla korv över lägereld har en mycket svårslagen mysfaktor... nu blev jag sugen!
 
2009-03-22 21:35   fowwe
Nu har det kommit så många kommentarer som försvarar lägereld att jag måste kasta in lite mer ved på diskussionsbrasan ;-). Som social mysförhöjare utomhus funkar ju eld för många. Men själv har jag sällan det behovet, efterom jag är ute i andra ärenden (själv eller med andra). Jag vill dels studera djurlivet, dels se och uppleva naturen. I båda fallen är en eld bara till besvär och tar fokus från det jag egentligen vill göra. Och att sitta och titta in i lågorna tröttnade jag på för mycket länge sedan. Så om jag inte håller på att frysa ihjäl så avstår jag helst från brasa!
 

Läs mer i bloggen

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade. 

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.

Sarekfärd med många möten (1)

Diana hade längtat efter att få se in i Sarek igen. Men hur skulle det gå till med bara några få dagar att spendera? Vi valde Suorva som ingång och Vuosskelvágge som tillfartsväg. För mig blev det början på en färd genom delar av Sarek. En färd med oförutsedda strapatser men också spännande möten med människor.

Lördagen den 22 juli 2023 satt jag vid Gällivare station efter ett dygn på tåg från Lund. Ryggsäcken var lastad och jag skulle hämtas upp med hyrbil av min goda vän Diana. Men flyget från Riga till Kiruna var försenat och därmed även hon. Varje förlorad timme knaprade på vår fjällresa, framför allt på hennes. Hon hade bara 3 dygn att spendera och ville så gärna se Sarek igen. 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg