Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Äntligen tältning igen

Efter varierande väder såg det ut att kunna bli en bra natt för tältning. Det var alltför länge sedan sist, i slutet på november. Mina tjugoåriga söner tycker att jag är lite originell som ger mig ut "mitt i vintern", men vintrarna har ju blivit så märkliga numera, åtminstone här i söder. Vintern har förskjutits mot våren, och en hel del år hinner det nästan bli februari innan kylan slår till på allvar. Och då vill man ju helst tänka på värme och sol.

Jag samlade lite beslutsamhet och såg till att göra undan en massa göromål hemma som behövde fixas först. Klockan tjugotre igår kväll var jag klar och kunde ge mig iväg. Tre mil med bilen, sedan var jag ute i skogen.

Termometern visade 3 grader, och det var helt vindstilla. 3º + vindstilla = varmt! Marken var inte helt upptinad, den kändes egendomligt seg när tältpinnarna skulle ner.

Det var verkligen varmt ute. Jag har läst någonstans att man förr i tiden kallade skogen "fattigmans rock". Det är sant. Den lilla vind som fanns igår stannade upp mellan träden. Jag använder gärna den rocken.

Först hade jag inte tänkt att ordna någon mat, men jag blev så tagen av att sitta på liggunderlaget mitt i den kolmörka och tysta skogen att jag satte på tekitteln, kokade te och åt ett par knäckeskivor. En högtidsstund.

Efter en stund hjälpte naturen mig in i tältet. Det kom något mycket fint fallande från himlen, men det var svårt att avgöra om det var regn eller snö. Vått var det i varje fall.

Natten var sedan god, men värmen försvann som vanligt efterhand. Jag vaknar nästan alltid småfrysande och måste ut och gå en timme för att bli varm. En fantastisk morgon när dimman lättade i skogen och himlen  blev röd av morgonsolen.

Året har vänt, och nu vaknar förväntan inför kommande sommaräventyr. Ibland drömmer jag om vinteräventyr också, men då måste jag byta landsända. Hade varit kalas att få testa övernattning i bivack och igloo. Det har jag bara gjort en gång. Däremot sov jag ofta utan tält under granar eller under bar himmel i min ungdom. Och det slutade ibland med rimfrost, snö eller regn på sovsäcken.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-01-26 07:27   peter1969
Visst är det kul att vara ute även på vintern. Synd bara att dagarna är så himla korta. Att du vaknar småfrysande är väl bara den inre klockan som försöker tala om för dig att det är morgon?
 
2009-01-27 11:27   Islusen
"Fattigmans rock"... det var ett uttryck jag aldrig hört! Men det är ingen dålig rock.
 
2009-01-27 22:00   BrittMarie
Jag använder också gärna den "rocken"!
Härligt att komma ut så där.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg