Producent av dokumentärer, expeditioner, bloggar, foton, böcker och guidar turister då och då.

Expedition - Flykten från Stalins läger

En av de största s.k bestsellers i historien gällande äventyrsböcker, är Slavomir Rawiczs bok Flykten från Stalins läger. Den skall nu bli en Hollywood film producerad av Peter Weir. I korta drag handlar den om följande (refererat från en artikel i DN):

"I november 1939, två månader efter det sovjetiska anfallet mot Polen, tillfångatogs den polske kavalleriofficeren Slavomir Rawicz av ryssarna i den polska staden Pinsk. Efter en summarisk rättegång och sedvanlig misshandel dömdes han till tjugofem års arbetsläger i Sibirien. Tillsammans med andra fångar transporterades Rawicz i boskapsvagnar till den eviga permafrostens land. Fastkedjade vid varandra tvingades fångarna vandra de sista milen till arbetsläger nummer 303 väster om Jakutsk. Fångarna fick själva bokstavligen stampa ut fånglägret ur den frusna jorden. Villkoren var outhärdliga. En snöig natt i april 1941 flydde sju Gulagfångar av olika nationalitet från lägret med Rawicz som ledare.

DEN LÅNGA FLYKTEN till fots på 600 mil gick genom den iskalla sibiriska tundran, över den glödheta Gobi­öknen till Tibet och vidare över Himalayas berg till Indien. Alla sju nådde inte friheten, men Rawicz var en av dem som lyckades överleva."

Jag läste den själv i samband med Sibirien Expeditionen och tyckte då, liksom idag, att det är en helt fantastiskt spännande, inspirerande och rörande berättelse. Tyvärr är den inte sann. Med det menar jag att författaren, Slavomir Rawicz, inte gjort den, utan lånat den från en annan polack, Witold Glinski. Eller kanske så är den helt och hållet påhittad!

Förra veckan skrev jag en artikel om tre unga polacker, Bartosz Malinowski, Filip Droszdz and Tomasz Grzywaczewski, som försökt följa bokens text genom att göra en Expeditionen enligt denna. De är inte de första som gjort det, men de bevisade en hel del saker som åter påvisar att Slavomir Rawicz fabricerat sin berättelse. De framhåller i stället, en annan polack, Witold Glinski, som den sanna hjälten.

I I och med att jag publicerade den artikeln, se den här som Tomasz själv skrev i ämnet, så har en debatt startat och jag har helt plötsligt hamnat i hetluften angående denna märkvärdiga färd. Jag har i stort sett forskat, pratat, lyssnat och funderat dag som natt sedan detta drog igång och håller nu på att förbereda en sorts sammanfattande artikel vad jag kommit fram till, att publiceras nästa vecka. Jag har pratat med journalister, den största median i USA, England och Polen, samtalat med bägge familjerna och författare, journalister som berört detta ämne förut. Och debatten är trots allt ganska sansad. Jag tror att mycket av det som gjort att debatten startat igen, har med filmen att göra. Och pengar. Som alltid.

Min tanke var bara att skriva en intressant artikel om de tre fantastiska Expedition och hamnar i en dylik härva, Boken har inspirerat många inom äventyrsvärlden att själv göra färder och, egentligen, oavsett vem som har skrivit den, ja, ens om den har hänt, så är boken värld att läsa.

Vi får se hur det hela utvecklas. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-12-14 16:06   andersmossing
Jag har också läst den och tyckte nog den lät lite väl fantastisk. Att de dessutom såg den förskräckliga snömannen gjorde att jag tvivlade ytterligare. Men det är en spännande och läsvärd bok trots allt.

Mikael, du har säkert läst en hel del äventyrliga reseskildringar. Vilka är dina top 5? Jag är också lite insnöad i den genren. Inte minst dina böcker har jag haft stort nöje av!

Anders - fotöljäventyrare
 
2010-12-14 16:22   andersmossing
Jag ska förresten tipsa om spännande läsning jag håller på med just nu. Ensamseglaren Webb Chiles har skrivit två böcker om sin jorden runt-segling med båten CHIDIOCK TICHBORNE, en 18-fots öppen jolle. Mycket välskriven och författaren verkar vara en sympatisk figur. Böckerna, The open boat och The ocean waits, bjussar han på om du besöker hans hemsida: http://www.inthepresentsea.com
 
2010-12-14 17:44   explorermikaelstrandberg
Hej Anders! Ja, en av mina favoritböcker är märkvärdigt nog en seglarbok. Jag skrev detta i somras här på Utsidan http://www.utsidan.se/blogs/explorermikaelstrandberg/5-aventyrsbocker-att-lasa-i-sommarvarmen.htm och så en på hemsajten http://www.mikaelstrandberg.com/2009/12/25/10-best-books-about-adventure-and-exploration-to-read-over-christmas/
 
2010-12-14 20:24   andersmossing
Se där! Den gode Tristan är en av mina favvisar också. Saltstänkt! Läs också hans andra böcker, även om En otrolig seglats nog är den jag gillar bäst. Övriga fyra är okända för mig och de tar jag till mig som framtida läsning. Tack för tips!
 
2010-12-15 10:18   äventyrssugen
Historien du nämner ovan finns också i en version som del i den nu så populära "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Men utan anspråk på att vara sann:-)
 
2010-12-15 12:37   The_Lost_Cyclist
Laste boken och tyckte den var bra - man blev taggad. Dock tycker jag att forfattaren skulle tona ner en del detaljer, sasom 13 (?) dygn utan vatten i okenklimat... Tjena.

Favoriten i genren ar dock Cherrieres "Papillon" och en nutida klassiker ar saklart "Hundraaringen.." - vilken underbar bok! :-)

Ser f.o fram mot din artikel, Micke! Skot om dig!

Mvh Lars
 
2010-12-15 17:15   seobserver
Ursäkta frågan men var har du fått upplysingen om att Lawrence var i Sahara, den källan är jag nyfiken på.
Men som sagt 13 dagar i öken utan vatten den köper nog få.
Trevlig läslista du gjort.
 
Svar 2010-12-15 18:31   explorermikaelstrandberg
Lawrence i Sahara, har jag skrivit det? Jag menade förmodligen den arabiska öknen, men tekniskt sätt, har jag skrivit så, så är det rätt. Han var ju stationerad i Egypten och lärde sig hantera kamel där.
 

Läs mer i bloggen

Glad att vara far till mina döttrar

"Tjejerna har sådan tur som har dig".
Så skriver många. Tvärtom, så är det tur att jag har dem. Jag lär mig av dem varje dag. I synnerhet i dessa tonårstider, där musik och kompisar tar mycket plats. Då är de helt vanliga tonåringar. Jag skriver så, helt vanliga, för verkligheten är att de tillbringat snart 300 nätter i tält sedan de föddes. Den gångna natten, ytterligare en. Och de har redan genomfört flera äventyr. Och det enda som jag kan se skiljer dem från deras kompisar, kanske, det är att jag ser att varje gång det blir tufft och svårigheter, så byter de direkt kostym. De blir mer koncentrerade, allvarliga och de hjälper verkligen till att ta tag i problem och gnäller vid dessa tillfällen aldrig. Annars ja.
De har två dagarna ute på fjället blev lite mer utmanande än väntat. Jag kollade väderleken, yes, rejält blåsigt med enstaka stormvindar upp till 19m/s. Yes, lite halvkallt, -5 och lägre med upp till -14 med kylnings effekt. Men jag tänkte, det klarar jag utan handskar och vi alla tre utan ett ombyte av kläder. På grund av brist på utrymme, små ryggsäckar för damerna, så tog vi de lättaste sovsäckarna, som ändå skall klara -25 grader. Jag tog med mig en tunn vindjacka. Väl på plats så förklarade tjejerna och de glömt handskarna och Dana hade t.o.m. glömt sin tjocka goretex jacka. Ja, jackan nämnde hon först på kvällen. Så här är jag med en tunn brynja och en mellan jacka med huva. Det är allt. Dana ungefär lika. Men jag vet hon är tuff. Eva hon har alltid tagit allt med ett stort lugn oavsett. Så länge hon har musik med sig.
Efter 7 km med mörkret på väg in, slog vi läger intill en frusen tjärn. Vinden var iskall, så snabbt in i tältet. 15 m/s, Dana hjälpte mig sätta upp tältet, Eva höll kontroll på de övriga livsviktiga grejerna så de inte blåste bort. Jag drog igång köket. Isen var så pass tjock att vi fick leta vattenhål och vattnet var lite rostfärgat, men det är ju tjärn vatten. Väl inne i tältet, märkte vi att vi tagit fel liggunderlag åt Dana, ett med punka. Mitt fel. Så blev det att dela två madrasser över den nu iskalla natten. Inne i säckarna märkte vi att, det här blir nog en kall natt. Men de minns från cyklingen att ibland är det så. Inget gnäll. Jag sov av och till. De också. Det var kallt, men inte besvärande kallt. Min Oura ring, som mätt min sömn och hälsa i 4.5 t.o.m. nämnde att det var min bästa sömn sedan jag kom hem från Grönland. Jag vet att det är en fördel att alltid vara lite för kall och inte bekvämt varmt. Hälsomässigt.
Klart det var rejält obekvämt att dela madrasser. men absolut inget gnäll. Och vi visste vi lär köra allt snabbt och dra nyttja av kökets värme. Snabbt i med mat, packa, ut i den kylslagna vinden och på med säckarna och dra. Vi valde vägen uppför för att få igång värmen. Tjejerna körde med mina strumpor som vantar. Lite halvkallt i kängorna de först 15 minuterna, men det gick.
Resten av färden snackade vi om ditt och datt på det bästa av vis, som när tjejerna ser sin förälder pappan som en jämlike man kan dela allt med. En fin tid.
Jag, att "utsätta" ungarna för detta sedan de föddes, är det bästa jag gjort. Dt har gjort dem lugna, de vet att de har en extra kraft, och tåliga. Utan gnäll.
Jag rekommenderar föräldrar att göra detta så ofta det går!

Korsningen av Grönlands Inlandsis är klar


Efter 32 dagar och 65 mil steg vi av isen och satte på oss ryggsäckarna och började gå. En dag senare fastnade vi vid en flodövergång och tvingades bli evakuerade med helikopter två dagar senare. Så vi korsade isen, men nådde aldrig havet. Så Lars Wallgren ich hans 2 kanrater är så vitt jag förstår de enda svenskar som helt korsat Grönland från hav till hav. Men jag är nöjd med att ha klarat isen.

Hur man kan följa Grönlandsturen...eventuellt


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg