Ute i den stora världen, så pratas det just nu om gamla äventyrare, explorers och upptäckare. Vad hände egentligen med dem den dagen framgångsljuset slocknade? De flesta hade stora problem att anpassa sig till ett normalt liv bortom uppmärksamheten. Och en del gick de så illa för att deras liv slutade i tragedi. Självmord, alkoholism och ensamhet är ingenting ovanligt. En av de främsta, mest uppmärksammade ökenresenärerna Wilfried Thesiger dog på ett hem i ensamhet, ganska bitter och dyster. En annan, än mer känd, T E Lawrence, eller Lawrence av Arabien, tog ju sitt liv. Bägge barnlösa. Jag har en god vän här i Sverige, en av våra stora berättare och upptäckare, som hamnat bortom framgångsljuset, trots sina fantastiska färder, och tröstar sig med alkohol i ensamhet. Han har så mycket mer att berätta än idag, men intresset har dött. Tyvärr. Är det något, enligt mig, vårt avlånga land av konformitet behöver, så är det mycket mer personligheter och stora människor som just han. Men, så är tyvärr livet. Om man inte talar om att man finns, glöms man bort. 
Jag har just fått en förfrågan från ett brittisk förlag att på sikt skriva en bok om just detta. De hade läst den här artikeln på engelska från min blogg på hemsidan. Ja, jag har också skrivit ett kapitel i två andra böcker de publicerat och har just lämnat in ett kapitel till en annan bok på gång i sommar som heter ungefär, Moderna upptäckare. På samma förlag. I vilket fall som helst, så hörde en stor del av min äventyrliga bekantskapskrets av sig efter samma artikel och jag fick långryttaren och filosofen CuChullaine O´Reilly att skriva den här artikeln, som berörde ämnet och mycket mer...
Jag mycket intresserad av att göra just det. Skriva en bok om detta lätt dystra, men ack så viktiga ämne. Värdefullt för att få perspektiv på livet, historien och människans plats i det hela. Märkvärdigt nog anlände samtidigt ett mejl från Christian Bodegren, som just hade läst om en herre -ett levnadsöde som han kallade det- från hans hemtrakter runt Katrineholm som hette Anders Svedlund. Och han passar perfekt in på det ämne jag vill skriva om. Människor som väljer ett äventyrligt liv, men som betalar ett ganska pris för att våga just det.
Anders Svedlund gjorde två solo turer i en roddbåt som är häpnadsväckande storslagna. Tyvärr fel tidpunkt i historien. Hade det varit idag, där havsrodd är så populärt, så hade han nått super stjärne status resten av sitt liv. En del av de mest välbetalda äventyrarna idag, är kvinnliga havsroddare. Det har skrivits en bok om honom nu, The Crazy Swede, och jag citerar från den:
"Anders Svedlund var en svensk äventyrare och på alla sätt en märklig man. År 1971 rodde han över Indiska oceanen på 64 dagar! Från Australien till Afrika. Han föddes 1926 i Mellösa, Södermanland. Mamma, pappa, två syskon, Bror-Erik och Ann-Marie. Anders var äldst. På några få månader under 1936 dog alla i familjen utom Anders och hans yngre bror. Midsommarafton 1950 satte sig Anders på tåget till Paris och stannade inte förrän i Australien. Han luffade omkring och tog tillfälliga jobb. Grävde guld på Nya Guinea och seglade runt på Söderhavet. Han gifte sig på ön Rarotonga, flyttade till Nya Zeeland och fick två döttrar.
Men äktenskapet tar slut och Anders liv tar en ny vändning. 1971 rodde han från Australien till Madagaskar och blev för ett kort ögonblick känd över hela världen. Tre år senare försökte Anders ro över Stilla havet. Där blir spåren otydliga. Han försvinner in i drömmarna, bort i soldis och dyningar. Han avled i sin lägenhet på Nya Zeeland 1979."
Faktiskt dog han när han ställde sig upp på en stol för att byta glödlampa, ramlade och slog huvudet i bordskanten och dog!
Jag pratade med en äventyrlig vän i Nya Zeeland som påstod att Anders än idag var mycket omtyckt i landet, men tynade bort av stadslivet.
Vilket fantastisk levnadsöde! Jag vill verkligen uppmärksamma detta!
För er som vill läsa det jag skrivit i andra böcker, eller som skrivits om mig, kan klicka på länkarna nedan.
1. Faces of Exploration, Encounters with 50 extraordinary pioneers
2. They lived to tell the tale
3. Adventurous Dreams, Adventurous Lives
Jag har också fått en hel del mejl senaste månaden -tack för både de positiva och negativa, samtliga ger perspektiv- om det finns några färska reportage eller intervjuer, den senaste här! Annars, om någon är specifikt intresserad, se här då och då. Mest då.
Sen kan man undra om vissa personlighetstyper drabbas mer än andra. Jag tror det. Den som är tävlingsmänniska eller som behöver uppmärksamhet som "bränsle" i sitt liv misstänker jag får en svårare kris när framgångarna uteblir.
Och man kan säkert se detta i många andra professioner och sysselsättningar. En del människor lever mer för sin karriär och sina framgångar än andra. De utför märkliga prestationer inom sitt område - men det är säkert inte lätt när man av någon anledning inte kan vara på topp längre.