Naturdagbok för år 2025. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

20.10.

Hösten är varm. De flesta stora lövträd, lönn, asp och ask, har redan fällt alla sina löv. Asken är som herrskapsfolk; den kommer sist och går först. En enkelbeckasin flög upp nere vid vägskälet. Den steg vingligt till väders, helt olik en morkullas låga bana. Det finns mycket knipor här nere i vattnet vid Lökholmen. Åtminstone ett åttiotal, blandat honor hanar, tog till vingarna när jag kom ned till bryggan. De flesta av dem lade sig mitt i fjärden en hundrafemtio meter ut. Det blåser lite från söder, mulet väder, närmare tio grader. Alla småbåtar som legat vid bryggan är borta. En första havsörn kommer flygande in från Dånö västerifrån ivrigt uppvaktad av en kråka. Kråkan attackerar ständigt örnen, som vinglar till varje gång. Tydligen kämpar de båda arterna om herraväldet här: "This town ain`t big enough for the both of us."  Paret försvinner bakom Finnöskogarna. En skarv kommer inflaxande över Bonäsviken norrifrån. En gråtrut och en havstrut gör sina inspektionsrundor över Lökholmen på jakt efter mat. Mindre korsnäbbars klingande kontaktläten hörs över stugorna i söder. Den högre tonen skiljer arten från den större korsnäbben. Jag gör en hastig rörelse när jag ser fem skarvar flyga norrut och samtidigt kommer en rad storskrakshonor flygande ut ur Bonäsvassarna. Två av ålkråkorna (skarvarna) lägger sig ned i vattnet en bit bakom kniporna. Det är mycket skarv i rörelse idag. En fiskare åker ut från sjöboden i sin båt och svänger in mot Finnöstranden. En örn lyfter sävligt från skogen och stryker nära förbi mig där jag sitter. Höstdagsmorgonen har sitt eget lugna tempo.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Byträsk, Geta, Åland

30.3.

Förr i tiden trodde man att sädesärlan, när den flyttade, åkte snålskjuts på tranans rygg. Då borde den ha kommit för en vecka sedan. Men idag hälsade den mig glatt gomorron när jag gick hit till träsket. Har svårt att minnas att jag tidigare skulle sett den innan april. Sitter här i morgonsolen och kämpar med en timmes sömnskuld orsakad av sommartiden. Dimmorna dansar över den lugna vattenytan, och den vanliga mixen änder simmar i norra ändan. Den första taltrasten sjunger från andra stranden, ett par tranor flyger trumpetande över och hägern vill inte vara sämre den. Våren går nu in i sin intensiva fas. Tranor ropar överallt ifrån, bofinkar sjunger och hackspettar trummar. Jag lyssnar efter nya röster i kören, men noterar inga, förutom trasten. En duvhök flyger plötsligt över till östra sidan och slår sig ned i strandalarna. Jag är alltid uppmärksam på glidflygare, vilket betyder rovfågel. Innan jag ger mig av kommer sångsvansparet lugnt utglidande ur vassen bara ett femtiotal meter ifrån mig. De verkar ha hittat sin boplats.

Byträsk, Geta, Åland

23.3.

Vårkonsert på åkrarna norr om träsket. Tranorna trumpetade sin ankomst mot en fond av lärksång och vipgnissel. Här nere vid Byträsk sjunger den första bofinken. Sävsparvar hörs i vassarna. Riktigt gosigt att sitta här på flotten i morgonsolen. Vindstilla och plusgrader. En ringduva hoar. Gräsänder och vigg, som dyker i norra ändan. Bara alldeles längs stränderna ligger det en tunn nyis. Hackspettar trummar från olika håll. Tuppen gal från Bolstaholm. Nötväckan lockar från östra stranden. För första gången, här i solen, känns det som om jag skulle kunna kasta av mig vinterjackan. Och så kommer det en trana, på lugna vingslag, flygande över träsket. En mäktig syn!

Byträsk, Geta, Åland

15.3.

Kommer hit på kvällen lite efter klockan tio. Inte perfekt väder för att lyssna på ugglor. Mulet, blåsigt från väster, någon plus. Men annars är det fullmåne just nu. Den här tiden på året brukar ugglorna ropa. Sätter mig på träbänken och lyssnar. Bara ljudet av ett flygplan som sakta dör bort. Trädstammar och kvistar som gnisslar mot varandra. Ljudet av en knipvinge hörs tyst över träsket. Det är behagligt att sitta här i mörkret. Konturer av svarta trädstammar omkring mig. Och ändå inte helt beckmörkt, som på hösten. Jag gick hit utan att använda ficklampan. Sångsvanar hörs långt borta. Ytterligare ett flyg passerar. En småfågel lyfter från vassen när jag reser mig och går och sätter mig på flotten. Jag tittar ut en stund över det svarta vattnet. Men inget napp den här gången.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg