"Ingen dager synes än", fastän klockan är kvart över sju. Det är en lugn och mulen morgon. Veckans regnande har fyllt på naturens behov av vatten för hela hösten. Säsongspremiär för mitt varma fårskinn som jag sitter på. Endast kajorna som väsnas i skogen bakom mig och rödhaken som "höstknäpper". Annars tyst. Plötsligt flyger hägern med ett brak över bryggan och försvinner som en skuggestalt på kupade vingar bort över vattnet mot Tellskärssidan. Vid halv åtta kommer morgontrafiken igång. En större fisk skvalpar till inne i vassviken och en gräsand beklagar sig lite. Örnudden och skogskanten över Finnö speglar sig i vattnet som en stor ljudvåg i ett datainspelningsprogram. Allt är ljud nu i gryningen. "Fink, fink", bekänner en bofinksflock, troligen på flytt. En koltrast varnar högljutt från stugorna bakom mig och väcker en gärdsmyg som sjunger några drillar. Det hoppar småfisk runt bryggan. Efter en halvtimme börjar kråkorna kommunicera med varandra från alla vädersträck. Två sångsvanar flyger ljudligt in i Bonäsviken, men kommer snart ut därifrån igen och drar iväg tätt över vattnet runt örnudden. Den stora kajflocken flyger som skjuten ur en kanon över mig och ut över fjärden. De håller ihop som en myggsvärm, svänger hit och dit och försvinner bort västerut. Snart kommer de tillbaka in mot land. Jag funderar om kajorna möjligen planerar att flytta, men inte kan bestämma sig. Ytterligare en mindre kajflock flyger lite senare över Måsön. Vid åttatiden börjar det ljusna så mycket att jag kan se en ensam kniphanne som ligger hundra meter från där jag sitter. Tre knölsvanar ligger vid Tellskärsstranden. De är lugnare än sina oroliga kusiner. Det är mycket småfågelläten överallt, som jag inte kan identifiera. Det ljusrosa gryningsljuset tecknar pastellfärger i vattnet norr om bron. En geting kommer och inspekterar mig på närhåll. Det har varit mycket getingar i höst. Jag har slängt ut hundratals från vinden i september-oktober. En regndroppe faller på min näsa och jag packar ihop för denna gång.

En gråmulen söndagsmorgon. Jag stannar till på vägen ner hit och spanar ut över Bonäsviken. En hel del änder och vigg ligger där. Ett par ekorrar leker tittut runt en tjock tallstam. Kommer ned till Lökholmen och sätter mig på bryggan. Fem knipor ligger ett femtiotal meter ute i fjärden. En havsörn spanar från en trädtopp på örnudden. Hägern står på sin post borta i vassen vid Långösundet, vaksam som en kinesisk pingisspelare som är redo att hugga på matchbollen i OS-finalen mot Truls Möregårdh, innan den stegar vidare längs stranden. Två storskarvar flyger över mig västerut. Finkflock i luften. En havsörn kommer flygande över Måsön i riktning mot örnudden. Svag vind västerifrån. Korsnäbbar hörs bakom mig. En örn över Tellskär glider mot Dånö. Ännu en skarv, flyger söderut. En stor kajflock på uppemot åttio individer tar örnudden i besittning. De kretsar över trädtopparna tillsammans med kråkor, slår sig sedan ned i träden och verkar uppenbart förgrymmade över något. Kanske är det de stackars örnarna, som inte vågar visa sig alls när kråkfåglarna är där. Knipflocken försvinner långsamt simmande norrut, medan vinden friskar i. Det är skönt att sitta här. Inte alltför kallt. Två gråtrutar lägger sig lojt bredvid en havstrut som ligger och vilar i böljorna utanför Tellskärsudden. Fin möjlighet att mäta skillnaden i storlek mellan de två största trutarterna. En ringduva kommer svepande mot väster. Stuggästerna tycks ha fått eld i sin bastu i vassviken bakom mig nu. Jag lämnar dem och drar hemåt.

Ruskan (färgprakten i lövträden) har kommit igång ordentligt. Ängspiplärkorna hade sin höstflytt på väg ned hit. Det är en morgon med uppklarnande väder efter allt regn som kommit den senaste tiden. Foderhöet på åkern vid vägskälet är slaget och bärgat. Det blåser från väster rakt mot mig där jag sitter på bänken. Havet är stålblått. Jag tänker att det säkert blivit kallt i vattnet. Full aktivitet runt "örnudden" när jag kommer ned hit. En gammal havsörn sitter på en gren ovanför vattenytan. Dess vita stjärt lyser i solen. Tre ungfåglar ligger och svävar i vinden ovanför skogskanten och gör ibland våghalsiga krumsprång när de jagar varandra. En plog gäss stävar söderut på avstånd. Gammelörnen lämnar grenen och nu är det fem örnar som kretsar på ovanför udden. En flyttande småfågelflock drar förbi västerut. Jag spanar ut över fjärden och Tellskärsudden. När jag tittar tillbaka är örnarna borta. Snart kommer en örn upp över skogskanten igen och attackeras direkt av ettriga kråkor. Det måste finnas ett örnbo där någonstans. Någon eldar en brasa vid stranden på Dånösidan. Efter ett tag är sex örnar uppe på vingarna igen tillsammans med några kråkor. De har roligt tillsammans i vinden, gör volter och piruetter. Två av dem är vuxna. De har tydligen haft en lyckad häckning här. Ett par storskarvar flyger norrut. En av örnarna slår sig snart ner på Måsön. Flocken splittras. Ett par sträcker iväg österut. En ny örn kommer nära bryggan och sträcker in mot udden. Det är tydligt att det är örnudden som är örnarnas centrala plats. Solen kommer ibland fram bakom molnen och lyser upp örnarnas territorium. Ännu en örn landar på Måsön, medan en annan sitter i en trädtopp på Dånösidan och ser på. Det är svårt att veta vilken örn som hör till den ursprungliga flocken. Ett par korpar gör samma flygövningar som örnarna och jagas också de av kråkorna. Två skrakar kommer flygande runt bryggan i solskenet och svänger in mot Bonäsviken.