Det är en fin morgon. Jag sätter mig vid träbordet. Det blåser friskt från väster. Vinden kommer rakt mot mig. Tranparet på åkern vid Långviken trumpetade ljudligt när de såg att jag gick förbi. Svalorna jagade insekter över Bonäsvassarna. Här nere bara en korp. Jag spanar ut över fjärden. Bara vita gäss syns. Tomt på fåglar. Så kommer den unga havsörnen svepande fram en hundra meter ifrån mig. Den flyger över Finnöskogen, gör en lov ut mot fjärden och försvinner bakom udden. Efter en stund kommer två ungörnar till. Den som kretsar nyfiket ovanför mig är helmörk. Bara den kilformiga stjärten avslöjar att det är havsörn. De försvinner på samma linje som den första bakom udden. Det här är tydligen havsörnarnas morgon. Ett par ringduvor flyger omkring vid södra stranden lyckligt ovetande om att höstjakten börjat. Och så kommer en tärna, kan det vara sommarens sista, och säger "hej då" på en liten tur längs stranden. Den dyker och fångar någon fisk. Två gräsänder i likadan ruggningsdräkt kommer utsimmande ur vassviken. När änderna ruggar tappar de flygförmågan, och får akta sig så de inte hamnar i örnarnas klor. Solen lyser vackert guldbrunt i ändernas fjäderdräkt.

Kommer hit vid halv sju. Gärdsmygen och svarthättan sjöng vid vägskälet. Viporna syntes inte till på åkern. Solen börjar skymta fram bakom alarna, när jag sitter på den av morgondaggen fuktiga bryggan. Det är en vindstilla morgon. En skäggdopping simmar förbi på hundra meters avstånd. Fisktärnan gör någon lov. Det finns gott om småfisk som hoppar i vattnet intill bryggan. En del gräsänder vid infarten till Bonäsviken. Det flaxar i strandbuskarna, men jag får inte reda på vem det är. Annars är det kråkorna borta vid Finnöudden som låter mest. Ytterligare ett par skäggdoppingar kommer simmande ut ur viken. Inga ungar syns till. Rödhaken knäpper. Det är ett ljud som jag förknippar med höst. En gräsandshona flyger in i vassen vid sjöboden och börjar kväka som Kalle Anka. Flaxaren i strandbuskarna visar sig vara en ringduva. Sensommaren är, liksom vintern, den minst aktiva tiden i naturen.

Sommaren är inne i en blåsig och ostadig period. Det har regnat på morgonen. Tofsviporna fortfarande kvar på sin åkerteg, som nu är harvad och nysådd. Jag kommer ned till bryggan just när lärkfalken flyger över vattnet västerut bara hundra meter ifrån mig. Jag sätter mig på den genomsura bryggan. Det är grått och blåsigt söderifrån, 15 grader. Jag dricker mitt morgonkaffe. Så kommer falken och gör en lov bakom min rygg innan den försvinner mot Bonäs. Undrar var den kan ha sitt bo. Ålnate har vuxit i meterlånga slingor utanför bryggan lite överallt i vattnet. Svarthättor sjunger vid stranden, nära och längre bort. Ringduvan hoar. Nya regnvädermoln tonar upp sig ovanför vassviken. Kniphonan vallar sina två ungar vid Bonäsvassen. Svalor, sädesärlor och tärnor som vanligt. Blöt i baken ger jag mig iväg innan jag drar på mig en förkylning.

Efter midsommar går naturen in i en annan andning. Fåglarna nu mera upptagna av att ta hand om sina ungar än av att sjunga. Hörde syrsorna för första gången i år på väg ner hit. Smultron längs vägkanten. Sitter nu vid sjöbodens bord vänd in mot södra stranden. Lyssnar. Trädgårdssångare och lövsångare sjunger. En blåmesfamilj tjattrar i alarna bredvid mig, ladusvalorna tjattrar inifrån sjöboden. En lärkfalk sveper snabbt förbi över skogskanten. Tittar över staketet mot bryggan och ser fisktärnorna mata sina fullvuxna ungar, medan en knölsvan skrider värdigt förbi dem. Annars tomt på fjärden. Förra sommaren sjösatte jag min båt här vid rampen, men i sommar blir det inget av det när jag ska operera axeln. Svanen har nu simmat över till Tellskärsvassen. Ser i kikaren att paret fått tre ungar, som ligger med maken, eller makan, i vassen några hundra meter västerut. Inne i viken bakom sjöboden växer vassen tät. Trollsländor flyger över vassen. Perfekt byte för lärkfalkar. Jag tar en sista titt in i sjöboden och ser ladusvalan sitta på en stege under taket, innan den flyger till boet som är beläget på några tjocka brädbitar.

Genomsvettig och impregnerad med myggspray sitter jag här på berghällen alldeles norr om bryggan. Klockan är lite över midnatt. Tältet är uppslaget invid den stora strandboden och jag har det ganska bra. Midsommarafton. Tärnorna skriar lite över fjärden, ärtsångaren sjunger i snåret bredvid. Spegelblankt. Jag skymtar konturen av en ensam skäggdopping i det blågula. Téet kokar i trangian, dunket från en motorbåt hörs ute i fjärden. Taltrasten, nattvakan, sjunger sina upprepningar från södra stranden. I folktron har den många namn: talltrast, sångtrast och så nattvaka, eller bara vakan, för att den sjunger under sommarnätterna. Dags att borsta tänderna och krypa in i sitt tält.