Naturdagbok för år 2025. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

28.7.

Kommer hit vid halv sju. Gärdsmygen och svarthättan sjöng vid vägskälet. Viporna syntes inte till på åkern. Solen börjar skymta fram bakom alarna, när jag sitter på den av morgondaggen fuktiga bryggan. Det är en vindstilla morgon. En skäggdopping simmar förbi på hundra meters avstånd. Fisktärnan gör någon lov. Det finns gott om småfisk som hoppar i vattnet intill bryggan. En del gräsänder vid infarten till Bonäsviken. Det flaxar i strandbuskarna, men jag får inte reda på vem det är. Annars är det kråkorna borta vid Finnöudden som låter mest. Ytterligare ett par skäggdoppingar kommer simmande ut ur viken. Inga ungar syns till. Rödhaken knäpper. Det är ett ljud som jag förknippar med höst. En gräsandshona flyger in i vassen vid sjöboden och börjar kväka som Kalle Anka. Flaxaren i strandbuskarna visar sig vara en ringduva. Sensommaren är, liksom vintern, den minst aktiva tiden i naturen.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Byträsk, Geta, Åland

27.4.

En period med kyligt väder bromsar nu vårens framfart. Mycket björktrastar på åkrarna norr om Byträsk. En enkelbeckasin lyfte från diket vid vägen och en stare sjöng i skogen invid. Något ljust, som jag trodde var en mås, visade sig vara en blå kärrhök, som flög längs nordöstra stranden vid det angränsande träsket Meddalen i väster. Den blå kärrhöken är en av de ädlaste fåglar jag känner till. Den brukar synas årligen vid åkrarna i centrala Geta. Här vid träsket sjunger gransångaren ihärdigt. Det är bara någon plusgrad, trots den sydliga vinden. En av sångsvanarna ligger på sitt bo i vassen i södra ändan, den andra vakar i träsket bredvid. Lommarna syns inte till. Efter en stund tar svanen till vingarna och kommer flygande förbi mig, den försvinner i norr och kommer tillbaka och flyger ända fram till boet, där den lägger sig i träsket. Rördrommen tutar lite morgontrött någonstans söderut. Det är svårt att lokalisera det dova basljudet, som kan höras en halvmil. Faktum är att den väckte mig upp en natt för inte så länge sedan. Ett par fisktärnor flyger skränande längs östra stranden och fyra till leker i luften högt ovanför. Det är glädjande att också de är här.

Byträsk, Geta, Åland

20.4.

Fick vänta ut det intensiva regnet till klockan två idag. Nu tycks det ha dragit vidare söderut. Här nere vid träsket är det påskdagslugnt. Bara koltrasten sjunger. Täta regndisiga skyar ligger lågt. Vinden blåser från norr. Allt är blött och fuktigt i markerna. Det börjar grönska runt Byträsk. Lomparet, som kom simmande från norra ändan, ligger troget mitt i träsket. De drar sig undan mig allt längre söderut. Svårt att veta var de har sitt bo. En salig blandning av måsar och trutar på åkrarna när jag kom hit. Det är säkert gott om daggmask nu. Vårens första storspov gjorde dem sällskap. Jag tycker att spoven börjar komma allt senare för vart år. En sädesärla kommer flygande, men viker av när den får syn på mig. Vassen omkring flotten där jag sitter ser nedmejad ut. Kan det vara isen eller vinden? Dämpad färgpalett i grått, vitt och brunt idag. När jag gick hemåt flög det ett par ljungpipare över åkrarna norr om träsket. De är tidiga.

Byträsk, Geta, Åland

13.4.

Det har varit kallt och blåsigt, men nu sitter jag i solen. Vinden har svängt till sydlig och det är varmare i luften. Blåsipporna blommar längs vägen ner till träsket, rödhaken och taltrasten sjunger. Rödvingetrastarna har haft sin massflytt den här veckan. Sångsvanar ropar i södra ändan. Jag ser en svart prick mitt i träsket och riktar min nya kikare (en Steiner Sky Hawk 8x32, som jag fått av en elev) mot den. Jag blir glad när jag ser att det är storlomen som kommit tillbaka igen. Varje hedervärt träsk i Geta ska ha ett lompar, men jag har för mig att arten har minskat, i samband med att träsken blir allt näringsrikare. Åtminstone Byträsk tycks må bra som klarvattensjö. Jag tycker om lomens urtidsfågelprofil när den ligger platt som en ödla mot vattenytan och ibland lyfter det silvergrå huvudet med den massiva spjutnäbben. Nu ligger den där i solen och har all tid i världen. Tranorna trumpetar från olika håll, ett skrakpar ligger och solar sig på en klippa borta vid västra stranden och första skogssnäppan låter höra sitt melodiska läte. Tänk vad lite det behövs för att göra en glad!


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg