28.7.
Kommer hit vid halv sju. Gärdsmygen och svarthättan sjöng vid vägskälet. Viporna syntes inte till på åkern. Solen börjar skymta fram bakom alarna, när jag sitter på den av morgondaggen fuktiga bryggan. Det är en vindstilla morgon. En skäggdopping simmar förbi på hundra meters avstånd. Fisktärnan gör någon lov. Det finns gott om småfisk som hoppar i vattnet intill bryggan. En del gräsänder vid infarten till Bonäsviken. Det flaxar i strandbuskarna, men jag får inte reda på vem det är. Annars är det kråkorna borta vid Finnöudden som låter mest. Ytterligare ett par skäggdoppingar kommer simmande ut ur viken. Inga ungar syns till. Rödhaken knäpper. Det är ett ljud som jag förknippar med höst. En gräsandshona flyger in i vassen vid sjöboden och börjar kväka som Kalle Anka. Flaxaren i strandbuskarna visar sig vara en ringduva. Sensommaren är, liksom vintern, den minst aktiva tiden i naturen.