22.6.
Genomsvettig och impregnerad med myggspray sitter jag här på berghällen alldeles norr om bryggan. Klockan är lite över midnatt. Tältet är uppslaget invid den stora strandboden och jag har det ganska bra. Midsommarafton. Tärnorna skriar lite över fjärden, ärtsångaren sjunger i snåret bredvid. Spegelblankt. Jag skymtar konturen av en ensam skäggdopping i det blågula. Téet kokar i trangian, dunket från en motorbåt hörs ute i fjärden. Taltrasten, nattvakan, sjunger sina upprepningar från södra stranden. I folktron har den många namn: talltrast, sångtrast och så nattvaka, eller bara vakan, för att den sjunger under sommarnätterna. Dags att borsta tänderna och krypa in i sitt tält.
Kuckeliku, klockan är sju! Har sovit sisådär. Rödhaken började sjunga klockan två. Före det tävlade taltrasten med midsommarfirarna, som höll en klart acceptabel ljudnivå. Tärnorna, tranorna och drillsnäpporna väsnats en del. Kokar morgonkaffet på trangian. Det är en fin morgon. Lugnt och klart. Hägern flög över fjärden. Sädesärlan sitter på broskylten och tärnorna på sin sten. Ladusvalorna kvittrar hemtrevligt. En ensam skrakhona som kommer simmande förbi ger mig en nyfiken blick. Det sjunger bofink, lövsångare, trädgårdssångare och gulsparv. Kråkorna kraxar på. Någon fisk plaskar till vid bryggan. Tar mina morgonmediciner och funderar. Det är skönt att sitta här när alla sover sin skönhetssömn. Två knipmammor flyger oroligt omkring ovanför stugtaken på södra stranden. Jag spanar med kikaren och ser en knipa ligga i strandvattnet under en knipholk. Den får säkert locka en del för att ungarna ska hoppa ut, men när de väl är ute finns det ingen återvändo till holkens trygga vrå. Rödbenan lockar sitt ty-hy borta vid Måsskäret. Jag kokar den sista kaffeslurken innan jag packar ihop och cyklar hem.