Vintern har kommit tillbaka igen. Ovanligt med längre perioder med snö och kyla i slutet av april. Det är påfruset och för kallt och blåsigt att sitta ute på bryggan. Det kalla vädret lägger sordin på morgonkonserten. Någon bofink varnar i alskogen, sädesärlaparet flög bort från under bryggan när jag kom. Kanske de planeras sitt bo där. Solen kämpar med gråa molnskyar, ibland bryter den igenom och lyser upp vinterlandskapet. Det börjar snöa lätt. Någon skrattmås flyger skrattande förbi. Tomt i fjärden, bara någon enstaka knipa och vigg. Bofinkarna börjar sjunga och ackompanjeras av vågornas kluck, svirret från knipvingar och en hackspett som trummar avlägset. Skäggdoppingarnas vita halsar lyser som vita utropstecken i det grågröna vattnet. Så driver mera gråa skyar in från norr och täpper igen alla solluckor i molntäcket. Vinden friskar på och fågelsången tystnar.

Våren har kommit halvvägs. Gick ned hit i en konsert av rödhake, taltrast, koltrast, bofink och gulsparv. Såg ett hundratal bergfinkar på flytt. De brukar dra förbi just vid den här tiden. Vi har de finaste fågeltiderna framför oss nu. Det är isfritt vid Lökholmen. Alla fåglar utspridda och fullt upptagna av sina häckningsbestyr. Gudingar aoo-ar i väster, några unga havsörnar försöker hitta på bus vid Måsskäret, två tranor drar iväg norrut över Bonäsfjärden. Sädesärlan kommer och hälsar godmorgon. Det är lugnt här, förutom en avlägsen motorsåg. Plus sju grader. På fjärden vigg, knipor och skrakar. Ett par skäggdoppingar som imiterar varandras dansrörelser. Salskraksparet från förra veckan håller sig kvar - simmar vid Finnöudden i sydväst. Snart ska de ändå dra vidare norrut, där de häckar. Vädret mulnar på från söder, och det börjar falla ett stilla regn. Jag söker skydd under taket till den största sjöboden, och väntar på att det ska upphöra.

Vintern har bitit sig fast hela veckan, men nu har vinden svängt till sydlig och det blåser friskt. Någon plusgrad. Isen har till en del gett med sig. Ett stort område närmast bryggan, mot Långösundet och in mot Bonäsviken är öppet vatten. Observerade en skogssnäppa på åkern vid avtaget mot Lökholmen. Mycket fågel i vattnet. Mest storskrakar, men också knipor. Och så, vårens första skäggdopping! Den måste slå mitt rekord i tidigaste observation. Tre salskrakar simmar också omkring där, två honor och så den vackra, vita hanen. En av våra prydligaste fåglar. Skrattmåsarna sitter och sover på iskanten. Två kanadagäss står också där, bredvid en liten grupp nyanlända krickor, som trötta av sin flygtur sitter och sover med huvudet under vingen. Bofinkar sjunger lite avslaget runtomkring. Ibland hörs svirret från en knipvinge. Alla sjöfåglar verkar ta det lugnt eller sova. Jag spanar efter hägern, men han tycks ha sökt skydd för vinden i någon mindre blåsig vik.

Sitter här på bänken vid niotiden på kvällen. Fullmåne, stjärnklart, några plusgrader i luften. Tänkte att jag skulle ge ugglorna en chans att ropa. De ska ha kommit igång med det nu. Kanske inte toppförutsättningar, eftersom det blåser sådär en åtta sekundmeter i byarna. Ljus från fem stugor längs stränderna, annars bara månen som lyser upp skådeplatsen. Inga ljud, förutom vindens susande och isen som knakar och smäller. Jag får ge det en chans. Karlavagnen syns genom björkens grenar där jag sitter. Tänker på de två barnen i sagan Björken och stjärnan av Zacharias Topelius. Det var stjärnan som hjälpte barnen att hitta hem till slut från främmande land. Lite som de lysande kiselstenarna i Hans och Greta. Vingsuset från en knipa dör bort i norr. En gräsand väsnas på avstånd. Efter en halvtimme ger jag upp. Ingen uggla ville ropa ikväll.

Sitter på isen vid gäddsaxarna. Det är en solig vårvinterdag, nollgradigt. Jag har fått en hel veckas sportlov. Så sent som på nittiotalet hade min morfar gäddsaxar i Bonäsviken bara en kilometer härifrån. Det hände att han plurrade ordentligt någon gång när isföret var dåligt och han var ute med sparkstöttingen och skulle vittja dem. En flock på ett trettiotal gräsänder kväker högt när de är tvungna att lämna sin plats i Långösund och flyger bort mot Dånö. Motorljud hörs lite här och var, skoter eller motorcykel. Ålänningarna är motorintresserade. Hackspetten trummar några gånger för första gången i år. En spillkråka kommer ljudligt ropande flygande över isen söderut. Det är som om den förstår att det snart är vår. Den halva månskivan blickar ned på mig där jag sitter och solen går och gömmer sig bakom vita molnslöjor, och värmer inte mera. När snöskotern för en stund slutar varva kan jag höra kråkorna och isen som emellanåt smäller högt som pistolskott. Så kommer åbäket ut på isen bakom mig, drar några repor vid bryggan, innan det försvinner tillbaka in i Bonäsviken. Far och son på söndagstur verkar det som. På hemvägen sågs en mindre hackspett.