Jag kommer hit i soluppgången. Inga mänskliga spår leder ned till träsket. Korp och björktrast hörs. Det är mycket björktrast kring Byträsk. De chansade kanske rätt när de valde att övervintra i år. Sätter mig på den lilla flotten vid stranden. Tittar ut över isen på träsket. Det är en fin och lugn januarimorgon. Några minusgrader. En gulsparv "chirpar" i norr. Gärdsmygen smattrar till bakom mig. Kråkor, skator och nötskrikor hörs på flera håll. Några kajor flyger över. Borta i söder tecknar solen en stor flik av himlen över trädtopparna ljust gyllengul. Men av solen ser jag inget. Svaga läten av flygande domherre, talgoxe och den tjattrande björktrastflocken. Vinterljud.

Det verkar inte bli någon vinter i år. Jag kommer ned hit till bryggan för sista gången. Det är en helgrå dag med plus 4 grader och måttlig vind från väster. Allt verkar tomt och övergivet här. Tre vita prickar som är knölsvanar borta vid Måsön. Några trutar kretsar över fjärden. Grönfink hörs. Fyra kniphanar går ned för landning en hundra meter norr om bryggan. Den lilla flocken fylls på ytterligare. Snart är de sex hanar och två honor. De ligger tätt tätt. Ett par viggar kommer på inspektionsrunda inifrån Bonäsviken. Det är en tyst dag. Bara vågskvalpet och vinden i mitt öra hörs. Två svanar flyger lågt över vattnet med visslande vingar ut från Bonäs och över till Dånö. En havsörn hänger mot vinden långt borta över Tellskärs norra udde. Tre andra örnar strider om någonting på Måsön. De lyfter över marken och väsnas lite. En gulsparv hörs i luften. Alla svanar jag ser nu är knölsvanar. De är ett tiotal. Vågorna rullar regelbundet in mot mig. När en dör bort kommer alltid en ny. De är som årets dagar. Ett par storskrakar flyger in i viken. När jag går ropar havsörnarna gott nytt år och på återseende efter mig.

Året kortaste dag är också en av de mörkaste. Det har kommit snö, som lyser upp lite. Annars blygrått gryningsljus lite före klockan tio, och lätt snöfall. Allt är lugnt här nere vid Lökholmen. Isen har börjat lägga sig på den lugna vattenytan. Lika mycket is som öppet vatten på fjärden. Ljud av koltrast, domherre och korsnäbb på väg ner hit. Jag har två veckors jullov. Några skrakar simmade ut från strandstenarna när jag satte mig på bryggan. Ett gäng trutar kommer flygande och bryter tystnaden. Havet brusar bakom Dånö. Grönfinkar flyger över vattnet, någon kråka kraxar. En medelstor rovfågel, som måste vara en duvhök, flyger över från Lökholmssidan till Tellskär. Ibland flaxar den, ibland glidflyger den, på ett för rovfåglar karakteristiskt sätt. Vädret klarnar efter hand och snöfallet upphör. Ännu en duvhök, som jag knappt hinner notera, kommer flygande över i riktning öst-väst. En liten skrakflock söker flygande öppet vatten. Borta vid Tellskärssidan simmar sex sångsvanar, av vilka en är en ungfågel. Hundra meter norrom dem har viggflocken packat ihop sig på en liten vattenyta. En kniphanne dyker när jag får syn på den, men kommer snart upp igen. Inget besök utan örn. Den kommer slutligen sträckande över Tellskärsvassen. Allt är dekorativt som på ett julkort. Om fem timmar är det mörkt.