Kommer ned hit vid halvsjutiden på morgonen. Det är en lugn och solig junimorgon. Solen värmer där jag sitter och näktergal, bofink, svarthätta och koltrast står för underhållningen. Vassen har börjat växa nu och dessutom svärdsliljorna. Lommen kommer in för landning efter en flygtur. Den planar fram platt på magen mitt på träsket. Den andra lommen kommer simmandes till mötes från träskets norra sida, och utstöter ett knorrande ljud, och sedan, innan den dyker, ett högt rop. Det här upprepas tre gånger. Det är kanske någon form av hälsningsritual? Till slut simmar de alldeles bredvid varandra, samtidigt som de doppar huvudena under vattenytan. Rörsångaren vaknar i vassen på andra sidan träsket och drar någon strof. Gransångaren "tjiffar" på bredvid mig och en tärna flyger iväg bort från träsket med en fisk i näbben. Tre vigghonor flyger vilset omkring. Trastsångaren börjar sjunga i norra vassen. Getingar och sländor har bosatt sig i den lilla båten som ligger uppdragen vid stranden och säkert används till kräftfiske. Det är tydligt att någon brukar komma hit varje vecka. Gräset runt träbänken är klippt. Nu är lommarna plötsligt tre och jag förstår absolut ingenting! De simmar tätt tätt tillsammans. Kan det vara att ungen redan är lika stor som föräldrarna och ser exakt likadan ut?

Klockan är lite över midnatt och jag är här för att lyssna på nattsångare. Näktergalar hörs från åtminstone tre håll, orrspel i nordväst och ett antal nattsångare i vassarna. Närmast mig längs nordvästra vassen sjunger en rörsångare sävligt. Rördrommen tutar ihärdigt på avstånd från väster. Så kommer en uggla plötsligt glidande på tysta vingar norrifrån längs stranden. Den tycks ta sikte på mig där jag sitter på flotten, nästan så att vi får ögonkontakt. Bara fem meter ifrån så viker den av uppåt, över mitt huvud, in i skogen. Av storleken att döma var det en pärluggla. Kattugglor finns inte på Åland, och hökugglan är dagaktiv. Det är min första pärluggleobservation någonsin! När mörkret sänker sig börjar någon till näktergal sjunga. Det är svårt att urskilja andra nattsångare på avstånd. Men en rörligt sjungande sävsångare har vi nog längst norrut. Skönt myggfritt och vindstilla är det. Något starkt lysande, som kunde vara ett flygplan, blinkar till i norr, men slocknar igen. Märkligt! Jag är nöjd och ger mig av. En nattskärra fångar nattfjärilar under nymånen uppe vid vägen där jag ställt cykeln. Före jag såg den hörde jag den spinna. Och i söder "crexar" kornknarren vid den gamla oxelrönnen, som den hädangångne prosten Runar Gottberg sade var hans. Vilken natt! Bella Notte! Trots att Inter förlorade champions league-finalen.

Det är en dröm som går i uppfyllelse att ha en vecka semester i maj. Under den bästa fågeltiden. Nu är det verklighet. Ett par ormvråkar kretsade över infarten till Holms väg. Törnsångare längs diket och tolv tranor tillsammans på åkrarna. Man undrar varför de inte häckar. Kanske är de ungtranor som inte hittat någon partner. Här vid Byträsk sjunger trastsångare i norra vassen. Den låter lite som en stenkross. Vassångarnas hårdrockare. Också ärtsångare, koltrast, näktergal, bofink, gransångare, sävsparv, sånglärka, trädgårdssångare och svarthätta sjunger här. En strandskata flyger över. Det blåser kyligt från söder. Jag spanar efter lommarna och upptäcker dem för omväxlings skull i träskets norra ända. Jag ser deras silhuetter i motljuset. En tredje lom flyger iväg österut, bort över skogen. Kanske den hör till ett annat träsk och är ute på fisketur. Rördrommen ropar nu långt från söder. Det låter som om den är vid grannträsket Meddalen. Nu ropar lommarna. Det är inte Pripps Blå-reklamropet, utan ett långt utdraget klagande läte. En skata tjattrar bakom mig. Den vill också ha något att säga till om i fågelsången.