Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Skalven i Nepal fortsätter

I media är ju nyhetsrapporteringen intensiv just när något har hänt. Sedan avtar nyhetsvärdet och det är lätt att tro att saker och ting har ordnat upp sig. Men det kommer ta lång tid innan all hjälp har nått dit den ska och lång tid innan folket i Nepal kan leva ungefär som innan.

I svenska nyheter nämns heller inte mycket om nya skalv, men det har varit sådana även för några få dagar sedan. Visserligen inte av de kraftigaste magnituderna, men även mindre skalv medför rasrisk för husen och gör hela tillvaron osäker och farlig för dem som bor i landet. Min vän och nepalguide Ram skickade ett e-mail i morse. Han skrev bland annat:

I am safe and my family also safe from the earthquake. But my room in katmandu and my home and all the properties washed away by the earthquake. My mom has little problem on her leg by the earthquake so I came to kathmandu yesterday for treatment. And I will again go back to my home town soon, I have nothing there with me. Earthquake still going everyday, me and village people are so scared. Nobody has home and properties. Just waiting and looking for help from someone.
Luckly we are safe but in my village some people died too. I am so worried about it. I don't know how can I live there.

På eftermiddagen kom ytterligare ett meddelande, denna gång via hans mobil.

I am in my home town now. I am trying to rebuild another small shelter. It is very difficult situation here. Still earthquake going everyday. People are very scared. Nobody has home and properties here. I am so scared and worried about me, my family and home and properties. I think it takes bit long time. Still no one help us. And another thing: it is very difficult to get light, mobile phone and internet here in my home town because of the earthquake.

Nepal och risken för skalv

Ett förhållande som jag inte hade en aning om när jag var där för några år sedan är att Nepal ständigt är hotat av jordskalv. Det är bland annat den stora indiska jordplattan som rör sig norrut under Himalaya, med ett par centimeter per år.

Vid det stora skalvet nu senast rörde sig en jordplatta under Kathmandu 3(tre!) meter på 30 sekunder (enligt en expert som intervjuades av Expressen). Men geologer väntar tydligen på ett ännu större skalv. Förhoppningsvis dröjer det innan det inträffar.

Att det är få byggnader i Nepal som är skalvsäkra gör Kathmandu till en av de mest jordbävningskänsliga storstäderna i världen. Även infrastrukturen är mycket känslig vilket gör att räddningsinsatser kan ha svårt att komma fram.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2015-05-07 08:13   Magnus H
Det låter som om han fiskar efter pengar om du frågar mig. Jag var i Kathmandu under jordbävningen och i ytterligare en vecka de skalv som han pratar om varje dag är små och knappt kännbara. Men visst det är en obehaglig situation för ingen inspekterar om husen är okej och folk flyttar hem/öppnar butiker/hotell i byggnader som helt säkert är skadade även om det inte syns på ytan. Värst drabbade är såklart de som omkom eller blev av med sina hus men som tur är stod de flesta husen i Kathmandu kvar. Närmare epicentrum verkar det som om det var/är värre. Dock är det en tursam årstid som jordbävningen inträffade på det är varmt både dag och natt så det är inga problem att sova ute under en presenning även om byar på lite högre höjd har det kallare såklart. Den internationella hjälp som skickades riktades nog i första hand in sig på Kathmandu och inte på de byar som drabbats värst

Ja den här jordbävningen har det snackats om länge området har ett synnerligen taskigt läge och kommer att drabbas av fler stora skalv i framtiden och precis som du skriver husen och allt annat är inte anpassade efter det. Att skicka hjälp från utlandet i form av pengar är heller inte lätt då de oftast hamnar på politikers bankkonton istället för där de behövs. De första matbutikerna öppnade redan dagen efter det första stora skalvet och nu är kanske inte det mesta men mycket öppet och saknas det mat någonstans så går det att handla med sig lite ris och nudlar förutsatt att man kan ta sig till och från Kathmandu även om jag misstänker att det går att köpa på fler ställen än där.
 
Svar 2015-05-07 10:34   fowwe
Tack, Magnus, för din kommentar! Naturligtvis hoppas människor på pengar i en situation som den här. Att ha överlevt är förstås det viktigaste, men tillvaron därefter blir för många att börja om från någon slags nollpunkt. Ram är frilansande tekking-guide, men det blir säkert svårt en tid framöver att hitta sådana jobb. Vårens trekking-säsong är väl i princip över och dessutom avråder svenska myndigheter turister från att resa till Nepal. Detsamma gör troligen andra länder också. Jag och två av mina vänner resonerar om hur man bäst ska stötta i det här läget.

Det här med korruptionen som du nämner verkar vara ett enormt problem i Nepal. Särskilt hjälp som kanaliseras genom de nepalesiska myndigheterna. Förutom att ge till svenska hjälporganisationer så finns det inhemska som drivs ideellt av människor som lever i byar och samhällen. Jag har fått rekommendation om någon sådan. Men det finns ju alltid en risk att pengar inte används som de ska.
 
2015-05-07 15:02   Magnus H
Absolut, vill man hjälpa gäller det att kolla upp så mycket som möjligt om organisationen eller mottagaren av pengarna. Räkna med att nära 100 procent av det som går via myndigheterna försvinner i samma sekund som det skickas. Just det är väl en av orsakerna till att det nästan inte går att bygga upp staden och området med vettiga byggnader och smart infrastruktur. Jättetrist bara det förutom allt annat som de drabbats av.
 
2015-05-09 18:48   SOTO
Tja, vad kan man göra. Jag brukar använda mig av Radiohjälpen och även denna gång sände jag 500:- öronmärkta kronor till denna katastrof.
 
Svar 2015-05-09 21:59   fowwe
Vid sådana här katastrofer känner jag ibland att jag skulle vilja åka dit och hjälpa till. Men det är sällan möjligt rent praktiskt att komma loss, och som "hjälpsam turist" gör man ofta mer skada än nytta. Så att ge till hjälporganisationer som har kompetens och strukturer att hjälpa är väl det man kan göra. Att - som Magnus påpekar - nepalesiska tjänstemän och politiker bryr sig mer om sin egen ficka än att bygga upp landet är upprörande. Bland befolkningen hör man ofta en misstro mot de styrande. Trots mångåriga stödinsatser från utlandet händer förvånansvärt lite som moderniserar landet.
 
2015-05-10 16:43   seobserver
Rekordeliga polisstater brukar vara totalkorrumperade tyvärr.
Den indiska plattan har väl inte bytt riktning, utan lär fortsätta norrut.
Som enskild utlänning gör man nog bäst att låta dem som kan hjälpa till på plats även om känslan finns där att hjälpa till.
 
2015-05-10 18:15   Magnus H
Jag hörde flera storys om turister som ville hjälpa till på olika sätt men att de inte var välkomna. Kanske är det annorlunda om man jobbar för en organisation. 90, 95, 99 procent av nepaleserna är ju inte drabbade så det finns hur mycket folk som helst som kan hjälpa till och även gör det. Men det går såklart ändå att göra något jag vet dock inte vilket sätt som är det bästa.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg