Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 1970-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig mycket, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitet. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). För en del år sedan gjorde jag en undersökning av Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar resulterade i en bok som är utgiven och finns att köpa. Det har även blivit en tredje fjällbok, en roman med titeln "Otillgänglighetspunkten".

Det har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycktes ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Min profilbild ar tagen av Stefan Andersson, Jokkmokk.

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Publiksuccé för dubbelbeckasinspel

Nyss hemkommen från Vombs ängar måste jag beskriva en stor upplevelse som trots detta kan verka obegriplig för de flesta. Det har nämligen hörts spelande dubbelbeckasin några kvällar, och ikväll hade ett tjugotal personer helt spontant samlats från olika håll för att börja lyssna vid 21-tiden.

Jag var där med två andra, och så småningom upptäckte jag fler som jag kände. Så där möttes en hel folksamling, långt från all bebyggelse, för att lyssna efter det svaga ljudet av dolda fåglar i kvällsmörkret.

Dubbelbeckasinen är vår sällsyntaste beckasin och häckar på avlägsna myrmarker i Norrland. Under nästan hela 1800-talet var den vanlig men jagades flitigt. Den var mycket lättare att träffa med gevär än den snabba enkelbeckasinen. Dubbelbeckasinen skaffar sig nämligen ett tjockt fettlager inför höstflytten och blir då långsam och tung i flykten. Och lätt att träffa.

Nu är den fridlyst sedan länge, men en ytterst svårsedd raritet. Och det är ännu färre som har sett spelet, som försiggår på avlägsna spelplatser i Norrland där hannarna möts och klapprar med näbben och bröstar sig. Jag har aldrig gjort det, och det är inget jag räknat med som något realistiskt. Trodde jag.

För ikväll spelade de! Och inte nog med det: de visade upp sig 30-40 meter från den grusväg vi stod vid. Trots skymningen kunde vi se först en, sedan två, tre och fyra spelande hannar. Några av oss hade tubkikare med, och alla kunde få se hur fåglarna visade upp hela sitt register av rörelser och skenattacker. En av skådarna lyckades till och med fotografera genom sin tubkikare.

Och detta i Skåne! Man tror knappt att det är sant.  

Och andra människor tror väl inte det är sant att det finns folk som frivilligt går ut i mörkret för att uppleva det!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-05-06 06:52   Öhrnell
Vilken upplevelse! Jag kan tänka mig att halva nöjet stod fåglarna för, medan samhörighetskänslan med övriga åskådare stod för andra halvan.
 
2009-05-06 07:04   Håkan Friberg
Grattis! Jag räknar också med att få HÖRA dem nästa helg vid Tysslingen. Men se dem spela? Knappast. Om det inte är ett trendbrott du berättat om...
 
2009-05-06 11:56   fowwe
Jodå, det är trevligt att träffa andra skådare. Fast vi pratar inte så mycket eftersom man inte hör fåglarna då! Och det här med trendbrott, vem vet? Vi ser sådant när det gäller hur tidigt på våren vissa fåglar har börjat anlända, alternativt att fler arter övervintrar. Det händer mycket ovanligt i dessa tider. Lycka till med beckasinerna, Håkan!
 
2009-05-07 11:35   Thomas Traneving
Hörde dubbelbeckasinen när vi paddlade förra sommaren. Ett magiskt ögonblick. Befann sig en bit från oss så den gick inte att se. Men mycket härlig kvällsunderhållning när vi satt vid lägerelden.
/T
 
2009-05-07 20:52   Karin Hofvander
Det inlägget förtjänade en högläsning över förmiddagsfikat idag. :-) Trevligt!
 

Läs mer i bloggen

Sarekfärd med många möten (3)

Efter den vilsamma helgen i Alkavare hoppades jag att fem dagar skulle räcka för att ta mig till Kvikkjokk. Planen var att gå via stugorna i Duottar där stugvärden Hilde hade gjort en utställning om Otillgänglighetspunkten. Den utställningen ville jag se. Därefter var planeringen inte helt färdig. Och så var det väderleken. Vad den hade i beredskap hade jag ingen aning om.

Utsidankompisen Hans N hade redan hunnit ge sig av, mot nya toppar som skulle bestigas med kameran i högsta hugg. Det var väldigt roligt att vi haft så gott om tid att umgås och utbyta tankar.

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade. 

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg