Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

På spökjakt i Padjelanta och Sarek

Sommarens fjällvandring närmar sig. Häromdagen slog det mig att flera av de saker jag och min färdkamrat ska leta efter har en gemensam nämnare. De är i något avseende spöken! Så den 3 juli åker vi upp till Staloluokta för vidare vandring österut.

Spökugglan

Det talas om sork- och lämmelår i år. Ornitologerna har sett fram emot detta med stor förväntan. Sorkår är nämligen bra för fågelbeståndet, inte minst för rovfåglar och ugglor. Och då kan man hoppas på att den sällsynta vita fjällugglan dyker upp. Att den rentav häckar.

Fjällugglan ser ju verkligen ut som ett spöke av den sorten som i decennier avbildats i barnböcker: en figur med rundat huvud, stora mörka ögon och klädd i en vit dräkt. Dess uppdykande i fjällvärlden är nästan spöklikt oförutsägbart. Oftast är den någon annanstans i världen – Sibirien? Grönland? Kanada? – men plötsligt så är den här igen. Den drar ständigt omkring i hela polarregionen. Till skillnad från sin släkting lappugglan (som avskyr att flyga över vatten) verkar fjällugglan inte ha något emot att ge sig ut och korsa Atlanten.

Vi kommer att spana noga efter denna fascinerande fågel!

Den osynliga bron över Miellädno

Det har sagts mig att på äldre fjällkartor var bron vid Alkavare kapell utritad. Jag har ingen så gammal upplaga, så jag har inte kunnat se det själv. I senare versioner togs brosymbolen bort, och så är det på min äldre BD10 från 2001. När jag var i området 2003 såg vi bron som då var i ett eländigt skick och verkade rent livsfarlig ut att använda. Vi tog oss över genom att vada Miellädno istället för att riskera liv och lem på bron.

Vadstället som vi använde 2003 när vi tog oss över Miellädno. Foto: Lennart Ung.

Det har sedan framkommit uppgifter att bron har åtgärdats och gjorts duglig. Och på den senaste upplagan av BD10 (2009) finns bron utritad igen. Men nu kommer det märkliga: bron är utritad 1 km närmre Álggajávrre än tidigare! Detta faktum kan få orienteringsskickliga människor att undra om det har byggts en helt ny bro. En av dem som på senare år har besökt platsen är Utsidanmedlemmen Tristan Tempest. Han konstaterade att det inte finns någon bro på det ställe där 2009 års karta har placerat den. Den gamla bron finns dock kvar.

I år ska jag själv undersöka saken. Kanske har vi att göra med något som liknar Den Flygande Holländaren: den dyker plötsligt upp och försvinner sedan lika gåtfullt. Och att just den gången när Lantmäteriet var på plats råkade den nya bron visa sig.

Den mer tråkiga förklaringen – att Lantmäteriet helt enkelt har ritat fel på 2009 års karta – vill jag helst inte tro på. Så jag kommer att vänta på Den Flygande Bron med spänning!

Den gäckande Otillgänglighetspunkten

Som jag skrev i mitt förra blogginlägg är Sveriges otillgänglighetspunkt den plats i landet som befinner sig på störst avstånd från närmaste bilväg. Om man står där kan man alltså hävda att man är så långt ute i ödemarken som det går. Dit vill jag!

Vi är nog alla överens om att en sådan punkt måste existera. De som forskat i saken är också överens om att punkten befinner sig i Padjelanta, närmare bestämt i området sydöst om sjön Álájávrre. Men sedan går åsikterna isär. Punkten har föreslagits ligga på flera ställen inom ett område som är cirka tre kvadratkilometer stort.

Naturligtvis finns det inget röse som markerar platsen, det hade i så fall gjort vårt sökande betydligt enklare. Men det ligger ju i sakens natur. Punkten är enbart beräknad genom kartstudier och finns inte som en fysisk företeelse. Ändå fantiserar jag om att det plötsligt kommer dyka upp en mystisk same när vi är där, vars släkt bevarat hemligheten i generationer. Och att han kommer avslöja punktens exakta läge för oss.

Finns det bra vadställen över Ráhpajåhkå?

Eftersom Ráhpaädno/Ráhpajåhkå utgör ett respektingivande hinder för sarekvandrare är det naturligtvis av intresse att hitta ställen där man kan vada detta vattendrag. Tielmavadet är det mest omtalade av dessa vadställen och namnet har en närmast mytologisk status i Sarek. Men det händer emellanåt att älven korsas även på andra ställen, i synnerhet vid mycket låga vattennivåer. Tielmavadet är dock mer användbart än så, det måste inte vara extremt lågvatten för att fungera.

Så det ”spöke” vi ska jaga har sin utgångspunkt i frågan: finns det vadställen över Ráhpajåhkå som går att använda lika ofta som Tielmavadet? Personligen tror jag det, inte minst för att Ráhpajåhkå innehåller allt mindre vatten ju närmre Skárjá man kommer. Dock är det ett vattendrag man alltid måste ha stor respekt för. Vi lovar att vada försiktigt. Lagom försiktigt, alltså.

Spökstenens hemlighet

Medan vi ändå letar vadställen utmed Ráhpajåhkås östra strand tänkte jag att vi skulle söka upp den så kallade Spökstenen. Stenen ligger relativt nära stranden, väster om berget Bielatjåhkkå.

Första gången man ser stenens namn på kartan hajar man säkert till. Hur kan man kalla en sten i fjällvärlden något sådant? Claes Grundsten återger en samisk legend som hävdar att en flicka begått självmord i närheten på grund av sviken kärlek. Legenden säger att vålnaden visar sig om man tältar på "fel" sida om stenen.

Bara för att testa ska jag gå runt stenen, på alla möjliga sätt. Och om det passar vår planering kommer vi kanske till och med att tälta i närheten. Inte för att jag tror chansen är särskilt stor att vi verkligen kommer att få se en riktig vålnad. Men man kan ju alltid hoppas.

På tal om vålnader så finns det ytterligare ett namn i närheten som har med detta att göra, nämligen Ähpár. Det är ett helt massiv. Enligt Grundsten betyder namnet Ähpár vålnad efter mördat barn, vilket då skulle innebära detsamma som folktrons myling. En myling var vålnaden av ett oönskat barn som mördats av sin mor efter födseln och sedan gömts. Eftersom barnet var odöpt så trodde man att det inte fick ro utan spökade med gråt och skrik. Namnet Ähpár skulle i så fall anspela på ett sådant barnamord i området, men jag har inget säkert belägg för att det verkligen har skett.

En intressant detalj är att bergen också till utseendet är skrämmande. Den första gången jag betraktade Bierikbákte från öster insåg jag att dess vilda, taggiga konturer var helt i samklang med massivets hemska namn.

Den som nalkas fjällvärlden med huvudet enbart fyllt av naturromantik får tänka om. Många gånger.

Bierikbákte i Ähpármassivet. Foto: Lennart Ung.

Känslan av äventyr

Efter en period av intensivt engagemang i yrkes- och privatliv kan planeringen av en fjälltur ibland få ett drag av kravfylld plikt över sig. Jag har nog haft det så denna vår. Men häromdagen, när jag kom att tänka på att resan snart skulle gå av stapeln, infann sig känslan av att ett roligt äventyr väntade. Den känslan är jag väldigt rädd om. För när den infinner sig präglas alla delar av resan, även det dygn på tåg och buss som inleder alltihop, av en behaglig förväntan där mitt medvetande fylls av tankar och drömmar. Då är det som om en liten del av mig själv fortfarande är ung som en tonåring. Och det är något jag inte vill förlora.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-06-29 09:58   Bulingen
Tack för de fina "spökhistorierna"! Jag ångrar nu att jag inte letade upp spökstenen när jag passerade i närheten senast. Det måste jag göra nästa gång.
 
Svar 2011-06-29 22:02   fowwe
Jag har också slarvat när jag varit där. Men nu ska vi se den!
 
2011-06-29 11:28   Håkan Friberg
All lycka på din spöktur! Ser speciellt fram emot alternativ att passera "ÄLVEN".
Den som mördade barnet så att det blev en Ähpar kanske är Bierik - Token/Galningen - som gett namn åt Bierikbakte och Bierikjavrre?
 
Svar 2011-06-29 22:08   fowwe
Ja, det är frestande att koppla ihop legenderna. Den där token var väl en föregångare till dagens alpinister. Den sortens folk verkar ju småtokiga hela bunten ;-).
OK, jag erkänner: jag har fördomar om alpinister. Åtminstone om somliga av dem.
 
2011-06-29 23:52   janstj
Kul tema om spöken! Ser fram emot resultatet av spökjakten!
Fjällugglan kan man bara inte missa om den finns. Den vita fjäderskruden kontrasterar bra mot bakgrunden. Sist jag såg någon var 1978. Då var det gott om dom. Fotade tom fjälluggleungar i Padjelanta.
 
Svar 2011-06-30 23:43   fowwe
Kul att du såg dem på 70-talet! Jag lyckades aldrig se någon på den tiden. Sedan har de ju med tiden blivit sällsynta. Vi kommer att gå i gamla beprövade fjällugglemarker i Padjelanta, så om de finns däruppe så är väl chansen hyfsad.
 
2011-06-30 19:35   dHANScan
Om du redan är rest därupp, så LYCKA TILL.
Jag skal maila ett utsnitt av mitt BD10 från 1992 (men införskaffat i 1994 på en Sarekvandring) med spökbrons lokalisering.
Efter detta års vandring återkommar du säkert med mer nytt i saken.

Som svar på din fråga 30-06: Ja det andra karta jag har är 2001 (inköpt 2002). Där var bron raderad (på kartan)
 
Svar 2011-06-30 23:48   fowwe
Tack för välgångsönskningen! Jag är inte uppe riktigt än. Jobbar hela fredagen så sista packbestyren blir på lördag. Kartbild med spökbron tackar jag för. Du tillhör ju dem som kanske också undrade hur broarna var placerade? Eller hade du bara de gamla kartorna (det är ju bara den senaste som är vilseledande)? Och rapport i saken ska det så småningom bli!
 
2013-05-13 22:26   stavas
Härlig fjälltur! :) Har en fråga, i vilken bok har du hittat all denna fakta om spökstenen?
 
Svar 2013-05-13 23:00   fowwe
Det står att läsa i "På fjälltur - Sarek". Finns under Tur 5, där etappen från Skårkistugan runt Låddebakte beskrivs.

Tyvärr var omständigheterna sådana att vi inte hann med besöket vid Spökstenen när vi genomförde turen. Det får bli en annan gång!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg