Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Karta Sarek 1:50 000 - en recension

Calazo har utökat sitt kartsortiment med tyvekkartor för Sarek och Padjelanta i skalan 1:50 000 - de tidigare var 1:100 000. Jag har tittat på dem. Hur bra är de? Hur mycket mer information finns? Och lönar det sig att byta ut sina gamla mot de nya?

Allmänt

Sarekkartan är stor, faktiskt några centimeter större på bredd och längd än den gamla 100 000-delen. Halva Sarek på varje sida, delningen är gjord i höjd med Bierikjávrre som finns med på bägge sidorna (nordlig resp. sydlig halva). I söder finns Kvikkjokk inte med, vill man se fjällbyn så får man köpa Padjelantaversionen.

Utseende

Kartan ser överlag mycket snygg ut. De glesare linjerna för ekvidistanser gör att färgerna bli ljusare och mer nyanserade i ett så bergigt område som Sarek.

Namn

Namnen på formationer och terrängdetaljer har utökats något men inte särskilt mycket. I princip är det namnen på den vanliga fjällkartan som finns med. Men en hel del glaciärer som tidigare var namnlösa har fått namn på den nya kartan vilket är trevligt att se. Här finns potential att göra mycket mer, om förlaget vill. Samiska språkexperter har mycket kunskap om sådant, och i böcker av exempelvis Axel Hamberg och Yngve Ryd figurerar namn på platser man gärna skulle vilja veta var de låg.

Ekvidistanser

Precis som för den gamla kartan är differensen för ekvidistanslinjerna 20 meter. Detta kan jämföras med t ex Jämtlandskartan som finns att få med 10 meter. Ändå skriver Calazo på omslaget att kartan inte bara är en uppförstoring av den vanliga fjällkartan utan innehåller mer. Det är sant såtillvida att de ekvidistanslinjer som är utritade är något fler och framför allt mer detaljerade i sitt utseende. Men mindre höjdskillnader som inte syntes på den vanliga fjällkartan syns i allmänhet inte på denna heller. Dock får man säga att det är en förbättring, om än marginell. (Jag utgår från att det är Lantmäteriet som försett med denna information, att på egen hand mäta ekvidistanser måste vara ett gigantiskt projekt.) Linjerna blir följaktligen också glesare jämfört med den vanliga kartan och det blir enklare att se hur branter och djupa raviner ser ut. Avläsningsbarheten blir bättre.

Ovan: exempel på kartbild. I bakgrunden den nya kartan 1:50 000, och infälld motsvarande karta 1:100 000. Den senare är inte Calazos utan Lantmäteriets fjällkarta på webben, vilken i allt väsentligt motsvarar Calazos vanliga fjällkarta. På den nya kartan syns blockterräng, fler och mer noggrant utritade vattendrag, mer detaljerade höjdkurvor, mm. Men höjdkurvornas antal är i princip detsamma, eftersom avståndet mellan dem är 20 meter (som på tidigare fjällkarta).

Terrängdetaljer

Calazo framhåller att kartan innehåller mer information om bland annat vattendrag och blockmark. Blockmarker är utritade som områden med små prickar. Jag vet inte vilken nytta man har av detta; att snart sagt varje bergstopp i Sarek är täckt av blockmark är ju väl känt, likaså att sådan terräng är mycket vanlig på nivåer över 1000 meter. Trots detta tycker jag att jag saknar symbolen på några områden som jag själv tyckt var blockiga.

På kartan är också - precis som på den vanliga fjällkartan - utritat snår och svårframkomlig terräng. Här har man i princip övertagit Lantmäteriets information från den gamla kartan. Jag tror den gamla informationen är ofullständig, det finns säkert anledning att uppdatera den.

Vattendrag

På kartexemplet ovan ser man tydligt många fler detaljer i den nya kartans framställning av Rapaselet. En klar förbättring som görs möjligt av det större formatet. Vidare har man fått med den så kallade strandstigen utmed Rahpaädno, en trevlig detalj. Vore kul att veta hur de prickat in den, har de kanske gått med GPS och spelat in spåret? Men varför låta strandstigen upphöra så tidigt? Vid måttliga vattennivåer i älven kan man följa den ända fram till Alep Vássjájågåsj (och kanske ännu längre). Detta är dock bara en detalj, men jag måste strax återkomma till det här med stigarna.

Kartbild från Alkavare kapell (bakgrundens lilla utökade bild av Miellädno är hämtad från kartans andra sida). Bron över älven är nu korrekt placerad, Lantmäteriet har under att antal år placerat den fel vilket förvirrat många fjällvandrare. Calazo anger också att den är "Förfallen" vilket är klokt. Dessutom anger de "Roddbåtar", vilket syftar på de roddbåtar som fjällvandrarklubben Skarja placerat där. Så här finns flera förtjänstfulla detaljer som är till hjälp vandrare och förhindrar missöden. Således mycket bra. Men så har vi stigen in i Álggavágge. Den anges gå nära sjön och är utritad med gles prickning, vilket betyder att den är svårfunnen. Jaha. Men går man upp till kapellet finner man en stig som börjar där, går något högre  upp och är lättfunnen. Varför inte rita ut den istället?

Stigar, färdvägar och vadställen

Om kartans terrängdetaljer i allmänhet innebär en förbättring och - i många fall - en utökning så är jag inte alls imponerad av hur stigarna ritats ut. I de allra flesta fall har man bara övertagit Lantmäteriets information. Ibland inte ens det, vilket nedanstående bild visar.

Ovan: Calazos nya karta till vänster och Lantmäteriets webb till höger. På Utsidan diskuteras ofta stigarna respektive skoterspåren vid Suorva som lämpliga vägar in i t ex Sarek. Men på Calazos nya karta finns det överhuvudtaget inga stigar/spår att diskutera. Är det medvetet gjort eller bara något som missats?

Nästa exempel: på kartan överst i detta inlägg finns kartbilden av Rahpaädno. Vid sidan av Alep Vássjájågåsj har man ritat ut en stig som följer vattendraget uppströms (en detalj som faktiskt inte finns på Lantmäteriet). Denna färdväg är fullt möjlig så stigen är befogad att rita ut. Dock tror jag att de flesta som har erfarenhet av området skulle välja att efter ca 1½ km vika av mot renvaktarstugan och fortsätta uppför den lättvandrade sluttningen, fram till Lulep Vássjájågåsj. Så även denna färdväg skulle varit bra att rita ut.

Exempel från Njoatsosvágge. Först kan man notera ett förtjänstfullt arbete med att utöka detaljerna om vattendragen. Den stora jokken Luohttojåhkå (namnet kom inte med på mina bilder men finns på kartorna) är mycket detaljerad och de olika strömfårorna där den rinner ut i Njoatsosjåhkå syns tydligt. Även övriga jokkar är fint återgivna. Men så är det stigarna igen. I princip har data övertagits från Lantmäteriet, från den tid det fanns en bro över Luohttojåhkå. Det ser på bägge kartorna ut som om man kan korsa jokken där, men det kan man inte annat än i undantagsfall. Jokken är stor och strid; detta är en säkerhetsfråga. Nu har Calazo på den nya kartan ritat ut en alternativ stig som leder ner i videbuskagen och angett vadmöjlighet. Detta är riktigt, för här är oftast möjligt att vada. Men ännu bättre hade varit att rita den stigen ända nere vid utloppet i Njoatsosjåhkå där vadet är enklast.

För att fortsätta med Njoatsosvágge så tyder allt på att det finns två stigar som parallellt på olika avstånd från Njoatsosjåhkå leder vidare till renvaktarstugan vid Rupsokjåhkå. Dessa bägge vägval hade varit mycket intressant att se utritade på en detaljerad karta; hittills har bara en av dem funnits med på fjällkartorna. En detalj till: Renskötarna har märkt upp en led med kryssmarkeringar över Sähkok (på väg mot Pårek) och även denna skulle kunna tas med på nya kartor.

Sammanfattning

Det allmänna intrycket av Calazos nya kartor är tilltalande. Den förstorade kartbilden gör dem lättare att läsa, med fler detaljer. Skillnaden är dock inte mycket stor på grund av ett måttligt utökande av kartbildens information och att avståndet mellan ekvidistanserna är detsamma som på den gamla kartan. 

När det gäller brister är det framför allt stigar och färdvägar jag tycker inte håller måttet. Vissa förbättringar finns om dessa, men de är marginella. Istället har de flesta brister som fanns hos Lantmäteriet övertagits. (Ett förfärligt exempel är på kartan över Padjelanta där man behållit den så kallade "materialvägen" genom Kamajokks NR och dess dragning över Kamajokk. Hur många kommer tro att det går att vada den jokken där och göra ett försök?)

Trots att jag har invändningar kan det mycket väl tänkas att jag kommer att använda kartan på mina vandringar. Jag ser fram emot kommande uppdateringar och förbättringar. Idén med stora, detaljerade kartor över Sarek och Padjelanta är djärv och ambitiös. Om markeringen av stigarna förbättras och kartorna förses med flera ortnamn kan de bli riktigt, riktigt bra.

Kartan finns att köpa på Calazos webbsida och kostar 149 kr. Möjligen finns den på fler ställen men många butiker verkar inte ha tagit in den ännu.

Kommentar 170409. Calazo trycker upp ganska små upplagor av sina kartor för att ofta kunna förbättra och uppdatera informationen på dem. I den upplaga som har tryckts i början på 2017 har åtskilliga detaljer förbättrats, som en följd av bland annat denna recension. I Sarekdelen finns nu exempelvis skoterstigen vid Suorva med. På kartan över Badjelánnda har man på inrådan av lokal turistexpertis tagit bort den s k materialvägen till Ruovddevárre norr om Kvikkjokk. Även andra förändringar har gjorts på kartorna.

Om du vill ha den senaste upplagan av dessa kartor tror jag det är bäst att köpa direkt på förlagets webbsida.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2016-07-16 18:47   OBD
Tack så mycket för den recensionen. Jag visste inte att det fanns nya kartor. Undrar litet hur det är att använda skala 1:50000? Borde kännas litet ovant. I alla fall till att börja med.
Du har ju pekat på både + och -. Men jag måste erkänna att jag är litet sugen på att köpa en och ta med mig till Sarek i augusti.
Får se om suget blir tillräckligt starkt. :-)
 
Svar 2016-07-16 21:46   fowwe
Naturligtvis ska du skaffa kartan om du är lite sugen på den! Du kommer säkert snabbt in i den. Några direkta nackdelar jämfört med den vanliga kartan tycker jag inte finns. Det skulle möjligen vara om man står på en utsiktsplats och försöker identifiera de toppar man ser omkring sig. Då ger den vanliga kartan bättre överblick, man har hela Sarek på samma sida.
 
2016-07-16 23:46   Örnsätrarn
Intressant jämförelse. Det finns ett stort utrymme för förbättringar i nuvarande kartor.

Informationen om vattendragen verkar komma från det Lantmäteriet kallar för topografiska kartan. Zoomar man in till nivån 100 m och därunder får bäckarna det mer detaljerade utseendet som i Calazos nya Sarekkarta. Men man kan undra hur sann den är. I Álggajåhkås delta finns åtminstone en fåra som är 100m bred på vissa ställen. Stämmer detta? Är det fårans maximala bredd men att vanligtvis finns det vatten bara i en liten del?

Stigarna söder om Suorva. I topografiska kartan finns stigarna med för upplösningen 500m. Vid större eller mindre upplösningar är de borta. Men broarna finns kvar vid upplösningar över 500m. Underligt!

Jag skulle vilja ha en karta med den typ av information som du ger om Alep Vássjájågåsj och vägen över till renvaktarstugan. Likaså informationen om vadningen av Luohttojåhkå. Det är information som inte kan fås bara genom att studera en vanlig karta. Men det hamnar väl i guideböcker.
 
Svar 2016-07-17 14:12   fowwe
Hej Bengt! Det här med bäckar är en fråga som jag misstänker är komplicerad. Fjällvärlden är full av torrlagda bäckfåror som antingen bara fylls vissa tider eller överhuvudtaget inte fylls alls. Álggajåhkå har jag gått över utan att tänka närmare på hur det såg ut vid det tillfället. Men någon 100 meter bred fåra med vatten var det absolut inte frågan om. Tio, högst tjugo, meter. Kanske finns det någon sådan bred fåra men jag gissar att det är sällan som den är fylld. Den är således till största delen torrlagd. Men på en karta blir det väl ibland ett tjockt blått streck ändå istället för ett tunt.

Och så det där du nämner om Suorva. Märkligt hur stigar och broar försvinner och dyker upp hos Lantmäteriet ;).

Det sista du tar upp är ingen enkel fråga. Att rita en liten bit av en frekvent färdväg tycker jag är helt i sin ordning, t ex över goda vadställen. Eller förbi den där renvaktarstugan och en bit till. Men det kan då vara frestande att förlänga den, rentav ända til Skierffe. Jag kan se fördelar med det, men också nackdelar. För det första är det risken för godtycklighet: vems åsikt ska gälla när det gäller att rita upp färdvägarna (det handlar ju oftast inte om stora, tydliga stigar i naturen)? För det andra kommer kartan närapå att fylla samma funktion som en guidebok, men utan de kommentarer som ofta är nödvändiga för att man ska kunna förflytta sig på ett säkert sätt. Men denna nya karta kommer kanske i en snar framtid att ställa frågan på sin spets. Detaljnivån gör det ju möjligt att rita in stigar mycket exakt.
 
2016-07-18 20:01   paerl
Kul med alla nya kartalternativ som börjar dyka upp. Jag provade utekartans (utekartan.se) 1:50000 över Kenekaiseområdet för några år sedan vilket jag mest blev besviken på eftersom den endast kändes som en uppförstoring av den vanliga Fjällkartan utan någon extra information alls - bara mer material att släpa på.

Nu under försommaren gjorde jag en långtur i norra Jämtland med Norsteds nya plastkartor (outdoorkartan.se) i skala 1:75000. Den något udda skalan var lite förvirrande när man, som jag, är van vid 1:50000 eller 1:100000 men sjönk in i huvudet efter några dagar. Jag gillade kartografin som skiljer sig rätt mycket från den klassiska fjällkartan även om jag hade ett feltryck på en av kartsidorna där skuggningen hamnat någon centimeter åt sidan. Det nya materialet (Polyart) är otroligt mycket bättre än de vanliga fjällkartorna vad gäller slitstyrka och vattentålighet men känns inte riktigt i nivå med Tyvek.

Däremot kändes det som om de misslyckats totalt med höjdkurvorna. Det var väldigt svårt att se skillnad på en vanlig brant backe och en vansinnigt brant backe och jag hamnade flera gånger i onödigt branta partier som jag senare såg att jag kunnat undvika genom att gå någon extra kilometer åt något håll utan att detta på något sätt framgick av kartan. Jag har i efterhand tittat på den vanliga fjällkartan på några av dessa platser och där ser man klara variationer i tätheten mellan höjdkurvor som helt verkar saknas på den nya kartan.
 
Svar 2016-07-19 21:07   fowwe
Tack för dina kartsynpunkter! Den där kartan i skala 1:75000 har jag inte ens sett så det var fint att få veta lite om den. Efter att ha läst din kommentar granskade jag hur höjdkurvorna är ritade på den nya sarekkartan. Valde ut ett berg som jag var uppe och klev omkring på för ett par veckor sedan. Tycker nog att Calazo har lyckats bra, det syns skillnad på brantheten på backar. Nu har jag inte testat kartan i fält ännu, det kommer säkert kännas lite ovant i början om jag t ex ska bestiga ett brant berg.
 
2017-04-21 12:29   Thomas Lummi
Intressant. Jag kommer att gå förbi Alkavare kapell i sommar om det blir som jag tänkt mig.
 
Svar 2017-04-22 10:34   fowwe
Alkavare, kapellet och gruvhålen är en vacker och intressant upplevelse, det kan säkert bli fint. Tältplatsen nere vid stranden kan vara suveränt stämningsfull. När det gäller kartan har Calazo i senaste upplagan tagit med den stig som börjar vid kapellet och leder in i Álggavágge (det är ju så som folk går, inte nere utmed stranden). Lycka till på turen!
 
2019-05-23 16:14   snurte
Jag lydde ditt råd här och beställde kartan direkt från Calazo. De har mycket riktigt uppdaterat flera av de saker du påpekar. Stigen till Alkavare kapell och från Alep Vássjájågåsj förbi renvaktarstugan upp för sluttning mot Lulep Vássjájågåsj är nu utritade. Det finns också stig markerat över Sähkok, men jag vet inte om det är exakt den som renskötarna kryssmarkerat.
Tror jag kommer bli mycket nöjd med kartan. Förhoppningsvis kommer den till användning i sommar.
Tack för ett mycket läsvärt och intressant inlägg!
 
Svar 2019-05-25 22:59   fowwe
Bra att det är färska kartor som säljs. Den där stigen (eller snarare "färdvägen") över Sähkok har jag för mig bara delvis sammanfaller med kryssmarkeringarna. Vandrare går ju en extra krok norr om punkt 942 för att gå över jokken på ett snö-/isfält, men skotrarna kör nog rakare mellan Sähkok och Boarek.

Visst kommer du bli nöjd med kartan! Jag använder nästan uteslutande dessa kartor i skala 1:50 000 numera. De uppdateras lite nu och då, och en hel del ändringar/korrigeringar har gjorts.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg