Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 1970-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig mycket, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitet. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). För en del år sedan gjorde jag en undersökning av Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar resulterade i en bok som är utgiven och finns att köpa. Det har även blivit en tredje fjällbok, en roman med titeln "Otillgänglighetspunkten".

Det har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycktes ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Min profilbild ar tagen av Stefan Andersson, Jokkmokk.

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

I brist på kalfjäll får det bli lundaslätten

Det känns väldigt avlägset med den där förmiddagen för bara 12 dagar sedan, då jag kunde sitta på balkongen och nästan bli solbränd. Nu är det vinter, även i Skåne. 4 minusgrader och ganska hyfsad vind (6 m/s enligt SMHI). Balkongen är rensad, bordet och konstgräsmattan är nerburna i källarförrådet.

Idag kände jag att behov av att komma ut en stund och jag passade samtidigt på att testa en del ny utrustning för sommarvandringarna i fjällen. Om grejorna klarar det väder som är idag så ska det väl klara sommarkylan när den är som värst.

Det var helt tomt på den grusväg som leder ut på slätten och upp mot stenbrottet i Hardeberga där mina grannar berguvarna bor. Vanligtvis ser man joggare, flanörer och hundägare röra sig här. Men idag var det helt tomt. Den sista biten hade dessutom börjat bli ofarbar på grund av all pudersnö som lagt sig i drivor. Här brukar jag jogga ända tills drivorna sätter stopp. Nu verkar det bli stopp minst en månad för tidigt.

I norra halvan av Sverige stickar man vantar (har jag nyligen förstått), tar fram skidor och skridskor och gör sig redo för vinterlivet. I Skåne går folk och fryser och nästan varenda människa man talar med vill flytta söderut.

Prylar var det, ja. Först nya regnjackan som jag tänkt att ha som enda skaljacka på mina turer. Den väger nästan 150 gram mindre än den gamla (som har börjat läcka när det regnar) men frågan är om den är tillräckligt varm. Jodå, jackan stod emot den snåla novemberblåsten, åtminstone när jag var i rörelse och kroppen producerade värme.

Nästa test gällde vantar och handskar. Under den kalla juniresan till Sarek detta år hade jag införskaffat supertunna handskar. De visade sig vara helt underbara på den turen och höll ute vinden. Och lagom varma när man rör sig. Nu har jag kompletterat med Hestra skalvantar som ska som ska hålla ute regn på sommaren och våt snö på vintern. De var superdyra, man får hoppas att de är värda pengarna.

Och det fungerade bra med bara dessa två. Inte nödvändigt med exempelvis fleece som foder inuti skalvantarna. För sommarbruk, alltså. Och när man rör sig. För kyliga myskvällar utanför tältet samt för vinterbruk vill man säkert ha något mer. Sådana extrakläder brukar jag i stort sett avstå ifrån i sommarfjällen. Packningen brukar bli tung nog ändå.

Efter promenaden ute på vinterslätten kom jag in i trappuppgången. Kroppen och sinnet hade anpassat sig till vinden. Inneluften slog emot mig som en varm vägg.

Men jag blev snart sval igen. Elementen fungerar inte som de ska i lägenheterna i vår trappuppgång, och trots åtgärder är problemet inte löst. I mitt sov- och arbetsrum hade jag 15 grader i natt. Varmast är det i hallen, där är det 17 grader nu.

Jag  har nästan friluftsliv inomhus också.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-11-28 08:58   Thomas Traneving
Hestra vantarna e bra tycker ja. Mina har något år på nacken men funkar toppen ännu. Var i dina trakter i veckan. Hälsade på mamma/pappa i Malmö. Passerade både skryllegården (dit) o Lund (hem) på vår väg mot flyinge o jakten på nya ridkläder. Gott om snö! /H
 
Svar 2010-11-28 12:49   fowwe
Besök i Malmö? Javisst, du är ju skånetös ursprungligen, Helena? Det där om vantarna låter hoppfullt.
 
2010-11-28 12:46   Håkan Friberg
Ja, en likhet finns väl mellan fjällen och Lundaslätten: Blåsten.
Nu ska jag ut och se om jag hittar några skidspår. Nytt rekord i så fall!
 
Svar 2010-11-28 12:51   fowwe
Ja, blåsten. Och att snön hela tiden flyttar på sig. På vissa ställen är det stora drivor, på andra ställen alldeles renblåst. Så jag i hittar inga skidspår på åkrarna. Än. Hoppas du lyckas bättre!
 
2010-11-28 14:03   Håkan Friberg
Å tusan! Här häckar det skåningar! Själv är jag född i Lyby, 1 km utanför Hörby och har också bott i Trelleborg innan jag blev "norrlänning".
Mitt ursprungliga idiom hörs enbart när jag träffar släktingar som fortfarande bor i Skåne.
 
Svar 2010-11-28 14:48   fowwe
Just det, vi skåningar nästlar oss in överallt i friluftslivet (utom de som vill flytta till värmen söderut). Liksom danskar. Dock försvann min dialekt efter att föräldrarna flyttat hela familjen till Södertälje. Jag gick hela min skoltid där,
 
2010-11-29 10:02   Thomas Traneving
Min dialekt sitter kvar men något finslipad så att "alla" ska förstå vad jag säger. Det roliga är att barnen anväder många skånska ord som får deras kompias att reagera. De har ingen aning om vad barnen menar :)
Bästa skånska ordet just nu som det pågår diskussion om hemma (kanske andra dialekter som använder det med??) : Tjocketröja
/H
 
2010-12-05 14:14   dHANScan
Bra att höra att du testar grejor inför nästa fjällsommer. Kanske är jag en udda typ, som vanligen INTE går med något på händerna på fjällvandringen. De Helly Hansen vanter jag alltid har klar på turen blir för det mesta i ryggsäcken - lätta att komma till. I somras då det på morgonen 23 juli nästen var vinter kom de fram.

Tyvärr tror jag mer att danskar engång försökta sig med Skåne, Halland och Blekinge än att vi vanligen "nästlar oss runt i friluftslivet (som skåningar?)"... Men även danskar tar sig väl lite mer ut förtiden för att njuta av frostsnön

Thomas och Helena's "tjocketröja" tror jag vet vad är. Det kommer man lätt ihåg vid den här tiden. Vet inte till att det finns i någon danskt dialekt

Bra Hans, att du även kom ut till berguvarna på din färd. Här på Jylland träffar man många av dom, tyska invandrare. I skog, i grustag osv. Dom i din trakt är väl inte heller så NATURliga?
 
Svar 2010-12-07 13:09   fowwe
Ja, kanske det är så att du och andra danskar jag mött är undantag från genomsnittet - desto mer glad är jag för er!
När det gäller handskar gjorde jag tidigare som du - lät dem ligga kvar i säcken. Men de supertunna var väldigt bra, jag använde dem mycket i somras.
Berguvar - är det människor du avser ;-)? De jag har hos mig är riktiga fåglar, och de har heller inte planterats ut. De är naturliga!
 
2010-12-10 22:34   dHANScan
Nja, faktiskt blev det satt berguvar ut i hela norra (Väst-)Tyskland från mitten av 80-talet (Wiedereinbürgerung). Det är slut nu, men i ca 20-25 år har de häckat fritt i det mesta av Slesvig-Holsten och Jylland. Annars var den försvunnit redan i mitten eller slutet av 1800-åren
 

Läs mer i bloggen

Sarekfärd med många möten (3)

Efter den vilsamma helgen i Alkavare hoppades jag att fem dagar skulle räcka för att ta mig till Kvikkjokk. Planen var att gå via stugorna i Duottar där stugvärden Hilde hade gjort en utställning om Otillgänglighetspunkten. Den utställningen ville jag se. Därefter var planeringen inte helt färdig. Och så var det väderleken. Vad den hade i beredskap hade jag ingen aning om.

Utsidankompisen Hans N hade redan hunnit ge sig av, mot nya toppar som skulle bestigas med kameran i högsta hugg. Det var väldigt roligt att vi haft så gott om tid att umgås och utbyta tankar.

Övernattning med en objuden gäst

Väderleksprognosen hade utlovat hela tio minugrader utanför Lund. Som vanligt var jag skeptisk och misstänkte att SMHI inte skulle hålla sitt löfte. Men jag ville inte missa möjligheten till en kall natt i vindskydd.

Framme vid vindskyddet bredde jag ut dubbla liggunderlag och dubbla sovsäckar. Sedan skulle det värmas wienerkorv till kvällsmat. Tog fram mitt enkla sommarkök och vanlig Primusgas. Det gick överraskande enkelt att värma vatten och jag kollade på termometern. Den visade bara minus TVÅ! Ja, jag hade det på känn. Hela kvällen hade känts alldeles för varm. Jag skrev ett meddelande till en av mina vänner och klagade. 

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg