Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

I brist på kalfjäll får det bli lundaslätten

Det känns väldigt avlägset med den där förmiddagen för bara 12 dagar sedan, då jag kunde sitta på balkongen och nästan bli solbränd. Nu är det vinter, även i Skåne. 4 minusgrader och ganska hyfsad vind (6 m/s enligt SMHI). Balkongen är rensad, bordet och konstgräsmattan är nerburna i källarförrådet.

Idag kände jag att behov av att komma ut en stund och jag passade samtidigt på att testa en del ny utrustning för sommarvandringarna i fjällen. Om grejorna klarar det väder som är idag så ska det väl klara sommarkylan när den är som värst.

Det var helt tomt på den grusväg som leder ut på slätten och upp mot stenbrottet i Hardeberga där mina grannar berguvarna bor. Vanligtvis ser man joggare, flanörer och hundägare röra sig här. Men idag var det helt tomt. Den sista biten hade dessutom börjat bli ofarbar på grund av all pudersnö som lagt sig i drivor. Här brukar jag jogga ända tills drivorna sätter stopp. Nu verkar det bli stopp minst en månad för tidigt.

I norra halvan av Sverige stickar man vantar (har jag nyligen förstått), tar fram skidor och skridskor och gör sig redo för vinterlivet. I Skåne går folk och fryser och nästan varenda människa man talar med vill flytta söderut.

Prylar var det, ja. Först nya regnjackan som jag tänkt att ha som enda skaljacka på mina turer. Den väger nästan 150 gram mindre än den gamla (som har börjat läcka när det regnar) men frågan är om den är tillräckligt varm. Jodå, jackan stod emot den snåla novemberblåsten, åtminstone när jag var i rörelse och kroppen producerade värme.

Nästa test gällde vantar och handskar. Under den kalla juniresan till Sarek detta år hade jag införskaffat supertunna handskar. De visade sig vara helt underbara på den turen och höll ute vinden. Och lagom varma när man rör sig. Nu har jag kompletterat med Hestra skalvantar som ska som ska hålla ute regn på sommaren och våt snö på vintern. De var superdyra, man får hoppas att de är värda pengarna.

Och det fungerade bra med bara dessa två. Inte nödvändigt med exempelvis fleece som foder inuti skalvantarna. För sommarbruk, alltså. Och när man rör sig. För kyliga myskvällar utanför tältet samt för vinterbruk vill man säkert ha något mer. Sådana extrakläder brukar jag i stort sett avstå ifrån i sommarfjällen. Packningen brukar bli tung nog ändå.

Efter promenaden ute på vinterslätten kom jag in i trappuppgången. Kroppen och sinnet hade anpassat sig till vinden. Inneluften slog emot mig som en varm vägg.

Men jag blev snart sval igen. Elementen fungerar inte som de ska i lägenheterna i vår trappuppgång, och trots åtgärder är problemet inte löst. I mitt sov- och arbetsrum hade jag 15 grader i natt. Varmast är det i hallen, där är det 17 grader nu.

Jag  har nästan friluftsliv inomhus också.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2010-11-28 08:58   Thomas Traneving
Hestra vantarna e bra tycker ja. Mina har något år på nacken men funkar toppen ännu. Var i dina trakter i veckan. Hälsade på mamma/pappa i Malmö. Passerade både skryllegården (dit) o Lund (hem) på vår väg mot flyinge o jakten på nya ridkläder. Gott om snö! /H
 
Svar 2010-11-28 12:49   fowwe
Besök i Malmö? Javisst, du är ju skånetös ursprungligen, Helena? Det där om vantarna låter hoppfullt.
 
2010-11-28 12:46   Håkan Friberg
Ja, en likhet finns väl mellan fjällen och Lundaslätten: Blåsten.
Nu ska jag ut och se om jag hittar några skidspår. Nytt rekord i så fall!
 
Svar 2010-11-28 12:51   fowwe
Ja, blåsten. Och att snön hela tiden flyttar på sig. På vissa ställen är det stora drivor, på andra ställen alldeles renblåst. Så jag i hittar inga skidspår på åkrarna. Än. Hoppas du lyckas bättre!
 
2010-11-28 14:03   Håkan Friberg
Å tusan! Här häckar det skåningar! Själv är jag född i Lyby, 1 km utanför Hörby och har också bott i Trelleborg innan jag blev "norrlänning".
Mitt ursprungliga idiom hörs enbart när jag träffar släktingar som fortfarande bor i Skåne.
 
Svar 2010-11-28 14:48   fowwe
Just det, vi skåningar nästlar oss in överallt i friluftslivet (utom de som vill flytta till värmen söderut). Liksom danskar. Dock försvann min dialekt efter att föräldrarna flyttat hela familjen till Södertälje. Jag gick hela min skoltid där,
 
2010-11-29 10:02   Thomas Traneving
Min dialekt sitter kvar men något finslipad så att "alla" ska förstå vad jag säger. Det roliga är att barnen anväder många skånska ord som får deras kompias att reagera. De har ingen aning om vad barnen menar :)
Bästa skånska ordet just nu som det pågår diskussion om hemma (kanske andra dialekter som använder det med??) : Tjocketröja
/H
 
2010-12-05 14:14   dHANScan
Bra att höra att du testar grejor inför nästa fjällsommer. Kanske är jag en udda typ, som vanligen INTE går med något på händerna på fjällvandringen. De Helly Hansen vanter jag alltid har klar på turen blir för det mesta i ryggsäcken - lätta att komma till. I somras då det på morgonen 23 juli nästen var vinter kom de fram.

Tyvärr tror jag mer att danskar engång försökta sig med Skåne, Halland och Blekinge än att vi vanligen "nästlar oss runt i friluftslivet (som skåningar?)"... Men även danskar tar sig väl lite mer ut förtiden för att njuta av frostsnön

Thomas och Helena's "tjocketröja" tror jag vet vad är. Det kommer man lätt ihåg vid den här tiden. Vet inte till att det finns i någon danskt dialekt

Bra Hans, att du även kom ut till berguvarna på din färd. Här på Jylland träffar man många av dom, tyska invandrare. I skog, i grustag osv. Dom i din trakt är väl inte heller så NATURliga?
 
Svar 2010-12-07 13:09   fowwe
Ja, kanske det är så att du och andra danskar jag mött är undantag från genomsnittet - desto mer glad är jag för er!
När det gäller handskar gjorde jag tidigare som du - lät dem ligga kvar i säcken. Men de supertunna var väldigt bra, jag använde dem mycket i somras.
Berguvar - är det människor du avser ;-)? De jag har hos mig är riktiga fåglar, och de har heller inte planterats ut. De är naturliga!
 
2010-12-10 22:34   dHANScan
Nja, faktiskt blev det satt berguvar ut i hela norra (Väst-)Tyskland från mitten av 80-talet (Wiedereinbürgerung). Det är slut nu, men i ca 20-25 år har de häckat fritt i det mesta av Slesvig-Holsten och Jylland. Annars var den försvunnit redan i mitten eller slutet av 1800-åren
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg