Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

En taklös natt i vildsvinsskogen

Jag har gjort det åtskilliga gånger men det var många år sedan - avstått från tält eller vindskydd när jag sovit ute. När jag nyligen läste vad Niklas skrev i sin blogg insåg jag att någonting viktigt blivit försummat .

Någon dag därefter inträffade en annan omständighet. SMHI lovade säsongens hittills kallaste natt i Lunds kommun. Tvåsiffriga minusgrader mellan fredag och lördag, faktiskt hela fjorton stycken. Och klart nästan hela natten och utan någon vind alls. En sådant tillfälle vill jag inte missa. Min kropp behöver påminnas hur kyla känns och jag själv måste hålla vinterrutinerna vid liv (det kan ju bli en ny skidresa till fjällen i framtiden). "Säker prognos" stod det dessutom på webben. Naturligtvis måste jag gripa detta tillfälle!

Igår kväll samlade jag alltså ihop det som behövdes - sovsäckar, en presenning att lägga under liggunderlagen, delar av ett Trangiakök och så vidare. Samt te, smörgås och wienerkorv för  supén i den stjärnklara natten.

Så en kort bilresa, en kilometerlång promenad genom den mörka skogen och jag var framme vid fågeltornet Almen vid Krankesjön. Tornet blev min matplats.

Strax efter midnatt tog jag packningen bort till den lövskogsglänta som jag sett ut som sovplats. När jag mätt och belåten kommit ner i den dubbla sovsäcken var det minus 9,5 grader. Jag oroade mig inte, SMHI hade slagit fast att det skulle vara som kallast först vid sex-, sjutiden på morgonen.

Med bara ett litet hål för ögon, näsa och mun låg jag på rygg och blickade förundrad upp mot Karlavagnen. Stjärnorna lyste emot mig från en alldeles svart himmel. Lite kackel från gäss och svanar hördes utifrån sjön. Kanske fanns det fortfarande öppet vatten någonstans. Men det var stjärnhimlen som var det mest fascinerande.

Tidigt på morgonen, när det syntes en liten aning gryningsljus, behövde jag lämna den goa värmen för ett litet ärende vid buskarna. Termometern visade nu bara -9. Var fanns de andra minusgraderna? Vad höll ni på med där på SMHI?

Några fler minusgrader blev det inte för när jag ett par timmar senare vaknade för andra gången  var det bara minus 7. Jag hörde rop och skällande hundar en bit bort, på andra sidan ett stort kärr. Och efter ytterligare en stund - när jag fått på mig kläderna - hördes gevärsskott. Jag misstänkte att det var vildsvinsjakt på gång.

Det blev ett nytt besök i fågeltornet för att äta frukost. Ute på isen stod två eller tre havsörnar och det fanns även några ägretthägrar och flera grupper med svanar. Trots allt var jag nöjd med övernattningen. Fast jag funderade lite på vad uttrycket "Säker prognos" egentligen innebär.

Visst, det hade inte blivit plusgrader. Inte heller snöstorm eller regn. På morgonen hade SMHI angett halvklart med en sol som tittade fram. I själva verket hade jag nästan helt mulet, därefter dimma vid frukosten. Exakt vad hade de tänkt på när de angav prognosen som "säker"?

Så småningom kom solen faktiskt fram till slut men då hade jag redan börjat gå med packningen tillbaka till parkeringsplatsen. Där stod två jägare. Jovisst, de hade jagat vildsvin. Ett skjutet ungsvin låg i lastkorgen baktill på bilen. Jag tog en titt på det.

Sedan hade vi en trevlig pratstund om vildsvinen runt Krankesjön. Som fågelskådare ser och hör jag dem ibland. Men för det mesta är det de som ser och hör mig - så som det ännu mer är med björnarna i fjällen. Om man (i vårt land) är ute för att tälta, bo i vindskydd eller sova under bar himmel så är varken vildsvin eller björn något man behöver oroa sig för. Och det känns ju bra när man väl har accepterat det.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2021-01-17 10:29   OBD
Jag tror att "säker prognos" betyder ungefär "det är säkert bara en prognos". :-) Du fick i alla fall se stjärnhimlen. Men det hade ju varit ännu mer givande om morgonen varit klar med en fin soluppgång. Vintern är inte slut ännu. ;-)
Praktiskt med något så stabilt som ett fågeltorn till matplats. Om jag ser rätt så hade du två ryggsäckar, stämmer det? Två ryggsäckar för en utenatt ????
Tack för att du delar med dig av både små och stora äventyr. Det är uppskattad läsning för en gammal gubbe som mig.
 
Svar 2021-01-17 12:33   fowwe
Tack Bertil för att du hjälper mig förstå SMHI:s språkbruk. Då betyder väl "Osäker prognos" att det är osäkert om utsagan ens ska betraktas som en prognos. Kanske bara löst prat och det kan sedan bli precis vilket väder som helst, ha ha.
Ryggsäckar var det, ja. Den gröna i förgrunden är egentligen en expeditionsbag som är vanlig i t ex Nepal. Där har jag fluffiga sovsäckar och lite annan nattutrustning och den bär jag i handen. Väger mycket lite. I ryggsäcken tar jag resten. Att ge sig ut för bara en natt blir lite provisoriskt, ingen noggrann packning då inte om jag bara ska gå en kilometer.
PS. Så värst gammal är du väl inte. Du har väl massor av år kvar till hundra? Sen kan vi börja fundera på "gammal". ;-)
 
2021-01-17 18:28   Nyingen
Bra där! Kul med enkelheten. Du är ett frilufsande föredöme på alla sätt och vis! Och så skriver du bra. Keep on rockin’
 
Svar 2021-01-17 20:43   fowwe
Tack för kommentaren! Enkelhet och att använda sina fungerande prylar tror jag på. Jag förstår att du också gör det. Att uppleva naturen ska inte behöva vara så avancerat vad gäller prylar. :-)
 
2021-01-17 20:51   BrittMarie
Prognosmakarna själva var visst också besvikna, det förväntades ju bli ett "isdygn" och så blev det plusgrader i Nikkaluokta av alla ställen... Men det verkar som du fick en fin utenatt även om det var lite för varmt!
 
Svar 2021-01-17 21:46   fowwe
Jodå, fin blev den. Men plusgrader i Nikkaluokta i mitten på januari!! Vart är vi på väg? Inspirerad av din kommentar läser jag en intevju med SMHI.
Fråga: "Hur ser du som meteorolog på att prognosen med isdygn inte höll?" Svar: "Vi vill så klart ha så rätt som möjligt i våra prognoser, men det är jättespännande när det händer sådana här mer oväntade omkastningar i vädret."
Jag tar mig för pannan - nu har visst SMHI:s interna spänningsupplevelse fått lika stor tyngd som medborgarnas behov av korrekta prognoser. Jag utbrister som i gamla Star Trek: "Scotty, beam me up!"
 
Svar 2021-01-18 20:13   BrittMarie
OMG! Så då var det bara nyhetsuppläsaren som lät besviken...
 
2021-01-18 20:30   MonicaKa
Kan man helt enkelt bara säga "gilla"?
GILLA!!!
 
Svar 2021-01-21 20:10   fowwe
Åh, tack, tack!
 
2021-01-21 09:41   Niklas Holmström
Härligt Hans! Bara nio minus :D Behöver inte vara så komplicerat och Krankesjön är ju en fin plats. Kul med havsörnarna och ägretthägrarna. Som ung skådare var ägretthäger en riktig raritet, ja, ända fram till millenieskiftet i alla fall. Skön bild.
 
Svar 2021-01-21 20:14   fowwe
Ja, härligt var det och tack för påminnelsen som fick ut mig på just det sättet. Annars hade det blivit vindskydd, inte alls lika roligt. De där ägretterna minns jag att jag letade ivrigt efter en gång på Öland för många år sedan. Och nu sitter man tillbakalutad och låter de komma till en istället. Fågellivet förändras verkligen, åtminstone på vissa punkter.
 
2021-01-25 11:56   ulindh
Härlig tur! Natthimlen är fantastisk och bästa sättet att skåda är att ligga ner då slipper man nackont också. :-)
 
Svar 2021-01-27 15:34   fowwe
Så sant. Och väldigt rogivande, bättre än att räkna får!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg