Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

En natt i vindskydd

Så tycks även Lund ha fått en smula vinter. Det har varit dåligt med det tidigare. Så sent som igår var det barmark så långt ögat nådde. Den lilla snö som kom för länge sedan var borta och nästan glömd. Och minusgraderna hade heller inte synts till på länge. Men den senaste veckan var en förbättring på gång. Jag hade otåligt kollat SMHI för att se om det skulle bli kallt nog för lite köldträning.

Det här med att vänja sig vid köld är något som blivit en tradition för mig och min kompis Anders. Vi började med det inför vår första skidtur med tält i fjällen för en del år sedan. Då hade vi under -21 grader i ett öppet vindskydd utanför Lund, ett rekord vi därefter aldrig lyckats slå. Det var väldigt nyttigt att uppleva hur det kändes att hantera sovsäckar, kök och annan utrustning under sådana förhållanden. För att inte tala om klädsel och sin egen kropp.

Nu såg det alltså ut att kunna bli dags igen. Två nätter i rad hade SMHI utlovat -9. Natten mellan igår och idag och mellan idag och imorgon. Den första kanske med chans till tvåsiffrigt. Det vindskydd jag brukar använda ligger dessutom lågt, så det kan bli några grader lägre än annars. Men inte nu, den hårda vinden skulle troligen utjämna alla skillnader mellan områden. Det blåste ca 10 m/s igår kväll. Säkert betydligt mer i byarna.

Det yrde snö i den hårda vinden när jag satte mig i bilen på kvällen. Jag hade hälsat på ett par vänner och omkring kl 23 var jag framme vid skyddet. Min medhavda frystermometer visade att de utlovade nio minusgraderna nätt och jämnt infunnit sig. Det ena vindskyddet hade golvet täckt av snö, men det andra hade hyfsat fri golvyta. Jag rullade ut mina liggunderlag och de två sovsäckarna. Understället jag skulle sova i hade jag redan på mig, så det var bara att ta av jacka, byxor och fleecetröja. En lyxig förenkling som man inte kan göra när man är i skarpt läge, på fjället.

Jag somnade inte omedelbart, vilket jag däremot oftast gör i plusgrader och i tält. Kroppen är ovan vid vinter. Vinden och de yrande snökornen bidrog säkert också. Alltså är träning en god sak, så att kroppen inte glömmer. 

Mobilklockan väckte mig kl 7. Även om det kändes som sömnen inte varit så djup så hade jag sovit ganska bra. Utanför vindskyddet var allting pudrat av ett decimetertjockt lager nyfallen snö. Lite grann hade yrt in och lagt sig på min sovsäck. Det var vinterväder med besked. Och jag hade tvåsiffrigt på termometern, -10 grader. Inte så märkvärdigt för dem som bor längre norrut, men i Skåne får man vara glad för det man får.

En besvärlig sak med vintersovande är kondensen. Utandningsluften blir till vatten och blöter ner sovsäcken. Jag försöker hålla ett hål öppet i sovsäckshuvan för mun och näsa, och den tanken följer mig sömnigt under natten när jag vänder mig och somnar om. Men det blir ganska blött ändå.

Att hålla värmen går däremot bra. Jag använder två sovsäckar som vardera klarar ner till någon minusgrad. Tillsammans bör de klara åtminstone -25. Som liggunderlag har jag två cellplastunderlag från Biltema, 190 x 60 x 1 cm. Det är samma som jag använt vid vintertältning i fjällen, och de klarar sannolikt också -25. Nackdelen med dem är att de är skrymmande. Många skulle nog tycka att de är för hårda att sova på också.

Men det allra besvärligaste på vintern är den smärta i fingrarna som man får av kölden, framför allt när man plockar med sin djupfrysta utrustning. I princip allt man har med sig av mat och utrustning är ju lika kallt som utomhustemperaturen, och det tar bara några ögonblick innan nakna fingrar skriker av smärta. Om man dessutom ska vintertälta och skotta en massa snö är det mycket kyla som händerna ska klara. Så man får naturligtvis skydda dem med handskar. Men tjocka handskar är otympliga, särskilt när det gäller de fina göromålen. Anders och jag använder då supertunna liners. Inte särskilt användbara i blåst och snö, men oumbärliga för vissa andra sysselsättningar. Ofta duger de dessutom under skalhandskarna istället för tjockare liners.

Ett vanligt gaskök är inte det mest optimala på vintern, det brinner dåligt. Men ett spindelkök (fotot ovan) som kan "vätskematas" genom att gasbehållaren vänds upp och ner duger i ett vindskydd. Det kan också vara nödvändigt att försiktigt värma behållaren, till exempel genom att man trycker ihop sina ben omkring den och värmer med lårmusklerna. Men vätskematning kan ge en plötslig och ojämn förbränning, så detta bör man träna under säkra förhållanden.

Jag hade för säkerhets skull tagit vatten med mig i en plastflaska till frukostteet, istället för att lita till snösmältning. Men i tio minusgrader hinner vattnet ofta frysa. Lösningen blir att redan på kvällen fylla kitteln med vatten. Lätt att tina upp på morgonen, och sedan kan det ljumma vattnet användas för att tina vattnet i flaskan.

Jag var inte ensam i vindskyddet, vissa stunder höll en rödhake mig sällskap. Den hoppade omkring och letade efter någonting på brädgolvet. Jag delade med mig av ost och knäckebröd som den villigt stoppade i sig. En småvessla dök också upp på marken nedanför men vände direkt.

Snön föll hela morgonen och jag började undra om jag skulle kunna ta mig med bilen från P-platsen upp till landsvägen. Att det kunde vara storskaligt trafikkaos i Skåne hade jag inte ägnat många tankar åt, men de dök upp nu. Plötsligt hördes dämpat motorbuller. En lätt lastbil stannade en bit ifrån vindskyddet och ut steg några män med stora sopborstar i händerna. 

- Så ni ska städa här?! sa jag förvånat.

- Vi ska sopa gången ut till gömslet, sa de.

Gömslet är en liten byggnad som ligger utanför vassbältet i Krankesjön. Det är ett populärt besöksställe för att se ut över vattenytan och de fåglar som rör sig på sjön. Ut till gömslet går man på en slags gångbro av träplankor. Varför den skulle skottas i detta snöväder där alla människor höll sig någon annanstans är en gåta. Men för mig innebar det att de kört upp ett spår så att jag kunde komma fram med bilen. Därefter gick det att ta sig vidare till Lund. På vägen hindrades jag av en bil som glidit ner i diket och som vinschades upp av en bärgningsbil. Damen som kört var omskakad men oskadd. Och bärgningskillarna sa att de just då hade 30(!) uppdrag på kö.

Sammanfattningsvis så fick jag min natt med vinterträning. Om det blir någon skidtur i fjällen detta år är inte säkert, men en utenatt under vinterförhållanden är aldrig fel. Med en varm sovsäck och lämpliga kläder är det varken farligt eller särskilt besvärligt, även om man får utstå lite obehag.

Att man av så gott som alla bekanta och alla man råkar möta blir betraktad som en halvgalning får man med glatt humör bjuda på. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-02-28 18:28   OBD
Säkert en viktig övning även om du har en viss erfarenhet av "vinterfjället".
Ser ut att var alldeles nybyggda vindskydd. Heder åt Lunds kommun eller vem det nu är som byggt dem. Och vilket trevligt sällskap du fick. Och så fick du ju även extra övning i vinterkörning.:-)
 
Svar 2018-02-28 21:16   fowwe
Övning och njutande i god förening ;-). Ja, det vindskydd jag sov i nu är nybyggt. Det andra har stått länge och det har jag sovit i många gånger tidigare.

Intressant fråga om vem som bygger. På Skåneledens hemsida hittade jag detta: "Region Skåne är huvudman för Skåneleden och ansvarar för bland annat utvecklingsfrågor och marknadsföring av Skåneleden. Stiftelsen Skånska Landskap ansvarar för förvaltning av leden på uppdrag av Region Skåne. Kommunerna ansvarar för alla skötselfrågor." Inget direkt svar på frågan, men jag gissar att Region Skåne planerar nybyggen. Har sett nybyggda skydd på fler ställen i kommunen.
 
2018-02-28 19:18   utesälen
Bra att träna. Själv tältade jag hos kompisar i GBG i helgen. Tre nätter avverkades, med övriga familjen inomhus. Löjligt enkelt 2 m från altandörren, men ändå. Tyvärr bara 7-8 minus på natten, men ändå bra att testa sina grejor i riktning mot ett optimalt sovsystem.
 
Svar 2018-02-28 21:23   fowwe
Ja, man letar verkligen efter minusgrader med ljus och lykta denna tid på året. Praktiskt med övningsplats så nära hemmet, då är du säkert på väg att finslipa dina vinterstrategier. Och bra med en förstående familj som tillåter 3 nätter i rad ;-).
 
Svar 2018-03-01 19:08   Islusen
Skynda dig till västra Jämtlandsfjällen om du vill ha kyla, -37,5 grader i Vålådalen två senaste tidiga morgnarna ;-)
 
Svar 2018-03-02 10:50   fowwe
Det är nu jag skulle behöva min privata jetdrivna helikopter. Var i allsin dar har jag ställt den någonstans? ;-)
 
2018-02-28 19:37   avslutad_211121
Ja, man får verkligen passa på när kylan och snön letar sig till Lund - själv skyndade jag hem från jobbet idag, spände på mig skidorna nästan utanför dörren och blev belönad med en vacker seneftermiddag med både måne och röd solnedgång i väst. En räv korsade mitt spår i full galopp. Trevligt att läsa dina informativa berättelser och kluriga tankar.
 
Svar 2018-02-28 21:29   fowwe
Aha, en lundabo till! Vi tycks vara några stycken (ganska många tror jag) här på Utsidan. Roligt att du fått ut nåt av mina skriverier. Det där med skidorna har jag tydligen glömt just för tillfället - i lyckan över en kylig natt. Det måste det bli ändring på. Tack för påminnelsen!
 
2018-03-01 13:04   username2
"En besvärlig sak med vintersovande är kondensen. Utandningsluften blir till vatten och blöter ner sovsäcken."

Om man ska köpa ny vintersäck kan man leta efter sådana med vattentätt yttertyg. Min har det inkl. insidan på huvan och kragen.
 
Svar 2018-03-02 10:53   fowwe
Bra idé. Men ibland sover man djupt som en medvetslös och munnen hamnar inne i huvan osv. Fungerar det då också med tätt tyg på insidan?
 
Svar 2018-03-02 15:31   username2
Har inte inträffat mig. Jag har alltid vaknat. Så jag vet inte :) men det var väl en liknande diskussion i forumet nyligen där flera uttalade sig säkert att man vaknar om man håller på att kvävas.
 
Svar 2018-03-02 20:47   fowwe
Jo, jag la mig i den där konversationen och var en av dem som hävdade att man vaknar. Men jag tänkte nu mer på obehaget med fukt inuti huvan om man har ansiktet inne i. Fast det är ju då man vaknar av kvävningskänslor, så det problemet löser sig väl också på samma gång. ;-)
 
2018-03-02 12:35   Helena Rosquist
Härligt att läsa om ditt äventyr och erfarenheter. Som alltid :)
Extra roligt att läsa om Skåne och att ni äntligen fått lite snö och minusgrader. Vet själv hur jag längtade varje år när jag bodde där. Vilket fint vindskydd! det verkar vara väl omhändertaget!
Må gott!
 
Svar 2018-03-02 20:54   fowwe
Tack, Helena. Jo, det händer en del med att underlätta för friluftslivet i Lund och Skåne. Många människor är ute, särskilt under sommarhalvåret, och det är barn och skolklasser också. Skulle säkert kunna gå att göra ännu mer. Exempelvis Skryllegården är numera så överbefolkad att det skulle vara bra med områden som avlastar, tycker jag. Vombs fure går år motsatt håll, där är restriktioner på gång för att skydda både vattentäkten och kronhjortarna. Säkert nödvändigt med tanke på besökstrycket.
 
2018-03-12 20:56   BrittMarie
Angående att skydda fingrarna i kyla så fick jag tipset av David Erixon (Deluxe-turer) härom sistens att använda ett par tunna längdskidhandskar i stället för linervantar inuti tjockare handskar. Han tyckte att linervantarna slits för fort så när han och hans turkompis skidade i Kanada i temperaturer neråt -40 hade han längdskidhandskarna på sej i stort sett hela tiden, plockade aldrig med något med bara händer. Har inte prövat själv (än) men David är mycket erfaren när det gäller långa vinterturer -och kalla- så jag delar med mej av hans tips.
 
Svar 2018-03-13 21:44   fowwe
Tack för tipset, jag sparar det inför framtida vinterresor. Vissa liners är ömtåliga, andra är starkare (mina som är helsyntetiska har hållit bra). Men så kalla temperaturer som detta har jag inte upplevt, och hur mina grejer skulle klara det vet jag inte. Att händerna och alla otäckta hudytor måste skyddas minutiöst kan jag livligt föreställa mig.
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg