Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

De 11 mest onödiga sakerna på vinterturen

Trots att sommaren är i antågande måste jag dela några erfarenheter från vinterturen i Teusadalen i slutet på mars i år. Det gäller utrustningsdetaljer vi hade med oss som visade sig vara helt onödiga att släpa omkring på. Här kommer listan (utan inbördes rangordning):

A. Sommarpinnarna till tältet

B. Halsduk

C. Extra mössa

D. Termosmugg

E. Extra portioner bröd, pålägg och godis

F. Snöblocksskiva

G. Stearinljus

H. Solcellsladdare till ficklampsbatterier

I. Uppladdningsbara ficklampsbatterier

J. Värmepåsar av olika typer

K. Pulkan!?

Kommentarer till listan 

A. Jaha, varför kom de överhuvudtaget med? I meterdjup snö var de förstås inte till någon nytta alls.

B. En halsduk väger ju inte så mycket. Visserligen använder jag aldrig halsduk någon enda gång på året, men jag tänkte att det kunde vara en säkerhetspryl vid hård blåst. Vi hade rejäl blåst de två första dagarna, men övriga kläder slöt så tätt att någon halsduk inte behövdes. 

Rast i en grävd grop på fjället. Det var ca 10 minusgrader och hård vind, så rasten blev kort med soppa på varmt termosvatten. Men halsduken kom aldrig upp ur packningen, varken denna dag eller någon annan. Foto: Anders Gudmundsson.

C. Extra mössa. Användes inte. Men kanske om den första (en öronlappsmössa som syns på fotot nedan) hade blåst bort?

D. Anders hade en termos på 6-7 dl. Den användes flitigt för att förvara smält och upphettad snö. Men min termosmugg var överflödig.

E. När vi planerade maten hemma tänkte vi att våra kroppar skulle förbruka mer energi än på sommaren pga kylan. Det blev faktiskt tvärtom. Jag åt betydligt mindre än på sommarvandringarna. Förklaringen bör vara att vi rörde oss mindre och mer ekonomiskt än på sommaren och att vi undvek kraftig svettning. På kvällen i tältet var vi också alltför trötta för att laga en massa mat och äta länge. 

Fikapaus på Teusajaures is. Jag sitter tvärs över ett järvspår. Dessa underbara, soliga dagar steg temperaturen. Det var inte plusgrader, men solen värmde märkbart. När skymningen närmade sig sjönk temperaturen drastiskt. Foto: Anders Gudmundsson.

F. Vi hade tänkt sova åtminstone en natt i snöbivack. Men vi hann inte gräva ut någon. Så denna skiva hade vi kunnat lämna hemma. Och den var tung.

G. Ljusen var tänkta för snöbivack. I tältet fungerade ficklamporna bättre.

H och I. De uppladdningsbara batterierna höll inte laddningen pga kylan (ner till -22 grader). Hade varit bättre att lämna dem hemma och ta med vanliga batterier till GPS och ficklampor. 

J. Ett utslag av vår lust att experimentera. Vi ville testa alla möjliga påsar som med hjälp av kristaller och annat sprider värme. En del av dem hade datumet gått ut på. De var i varje fall väldigt usla och gav i stort sett ingen värme alls. Min gamla handvärmare med kolstav fungerade däremot som den skulle. Men det blev aldrig så kallt att den var helt nödvändig. Kanske vi hade behövt den om det blivit -30. Frågan är om det går att köpa dessa fortfarande. Jag hyllar gammal pålitlig teknik!

Pulka eller inte pulka?

K. Pulkan var en källa till både glädje och frustration. På vägrät mark helt OK, men i backar - uppför och nerför - ett lidande. Behöver man den egentligen?

I bussen på väg till Vakkotavare hade vi en tysk med. Han steg av och skulle skida ensam genom Sarek. Ingen pulka, bara ryggsäck. Det såg enkelt och okomplicerat ut.

Anders skidar med endast ryggsäck. Denna dag var det jag som drog pulkan. Foto: Undertecknad.

Visst blir en ryggsäck lite tyngre på vintern. Det ska ju med snöpinnar, tyngre kläder, en spade. Kök och sovsäck(ar) väger mer också. Men det handlar trots allt inte om mer än uppskattningsvis 4-5 kilo mer per person (på ryggen) jämfört med sommaren. Eller är jag för optimistisk?

Den ökade tyngden på ryggen kompenseras av en större rörlighet. Man kan öka tempot lättare när man känner för det. Man kan ta stigningar och nerförslut enklare. Jag har faktiskt lust att prova.

Utrustning som vi uppskattade

Vissa saker vi hade med oss hade vi haft farhågor om. Exempelvis hade vi med både gasbrännare och spritbrännare för vårt Trangiakök. Båda varianterna fungerade bra. När temperaturen sjönk ner mot 8-10 minusgrader gick gasbrännaren allt sämre, så vid kalla raster var det bättre med Tenol. Vi hade förvärmare till spriten också, men den behövdes egentligen inte.

En annan användbar detalj var de extremtunna handskarna. Perfekta när man är aktiv, både sommar och vinter. Och när man plockar med utrustningen i kylan. Öronlappsmössan var också ett uppskattat och oumbärligt plagg.

Skidorna från Åsnes var mycket bra, och Crispi-kängorna var så välisolerade att jag bara behövde två vanliga, tunna strumpor i dem, hur kallt det än var. Jag frös aldrig det minsta, och GoreTex:en ventilerade ut all fukt. 

Jackan hade jag köpt på rea, en medelmåttig vinterparkas från Didrikssons. Den gjorde ett utmärkt jobb och jag kände inte att jag behövde något dyrare. Under pulkadragningen var den för varm att ha på, då räckte för det mesta en fleecetröja. Om det inte blåste hårt.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2011-05-31 07:30   Håkan Friberg
A, B, D, F, G, H, I, J hade jag också lämnat hemma, men resten?
C - Extra mössa - är ett måste för mig. Jag är en svettig person och behöver en mycket tunn mössa för det mesta. Öronlappsmodellen behövs när det blir svinkallt.
E - Extra mycket mat behöver jag också. Märkligt att ni åt mindre.
K - Pulkan hänger väl delvis ihop med föregående punkt. Men jag är dessutom en högsty medelmåttig skidåkare - speciellt uför - och den högre tyngdpunkt som ryggsäcken medför ställer till det för mig med jämna mellanrum.
När det gäller kök rekommenderar jag verkligen ett säkert bensinkök.
 
Svar 2011-05-31 12:41   fowwe
Ja, det där med maten var egendomligt. Och inte gick jag ner särskilt mycket i vikt heller. Men jag har sedan länge konstaterat att
1) Min kropp strävar alltid efter att gå upp i vikt
2) Den är smartare än jag och överlistar mig hela tiden ;-).
Det där med kök ska jag fundera på. Nu när vi inlett en sen karriär som vinteräventyrare. Det ser ju ut att bli en fortsättning. Kyla är vanebildande!
 
2011-05-31 07:41   Öhrnell
Termosmugg har jag aldrig sett poängen med överhuvudtaget. Men det kan ju bero på att jag tycker att halva nöjet med varm dryck utomhus är att få värma händerna på muggens utsida...
 
Svar 2011-05-31 12:38   fowwe
Faktiskt använder jag heller aldrig sådan. Men man får ju nya konstiga idéer när man planerar ett helt nytt slags äventyr! (Det vet du säkert själv vid det här laget ;-).
 
2011-05-31 09:53   seobserver
Snöblockskivan i 4mm lackad plywood som dublerar som skärbräda och köksunderlag skulle jag inte lämna hemma, men ni hade kanske en "super"modell. Våra väger lite och brukas ofta.
Thermosmuggen är en typisk stug och båtmysgrej, bärs aldrig annat än mellan bryggaren och bordet.
Dubbla mössor kan även behövas när kvicksilvret faller neråt.
Precis som Håkan vill jag ha packningens tyngdpunkt nära marken, från början, och släpa brukar vara billigare än att bära.
Er kökslösning verkar vara tung och volymös. Bensin är enklare vintertid.
Men tack för inputen.
 
Svar 2011-05-31 12:46   fowwe
Jag gör verkligen inte anspråk på att ge kvalificerad vinter-input. Hela turen var från början till slut ett roligt experiment för oss :-D.
Och jo, den där skivan var ett avancerat bygge i aluminium (Anders hade troligen sysselsättningsbrist). Det var mycket som var tungt i packningen, men nästa gång blir den mer slimmad. Vi litade ju på att pulkan skulle underlätta. Och med så mycket packning hade det inte räckt med ryggsäckar.
 
2011-05-31 15:06   Anneli Wester
Jag själv älskar en lite träskiva, mysigt att ha till lite av varje men nödvändig, noop, bara väldigt mysig. Eller kanske mys också är nödvändigt? Och du har någon annan pryl som du kan mysa med!!? Kanske. Kul läsning!!
 
Svar 2011-05-31 17:01   fowwe
Anneli, du ler väl för dig själv när du läser hur "gubbarna" leker i snön! Och visst är mysprylar fint att ha. Jag myser med en fågelbok som jag delat upp i lösa sidor (tar bara med några som gäller fjällen). Och en liten tekittel, det är en höjdare.
 
2011-05-31 18:57   Anneli Wester
Åhhh - kostar du på dig tekittel!!! Det är mys det!
Bättre än träskiva tror jag faktiskt!

"Gubbar" som leker och myser i fjällen - det är riktiga karlar det!!!
 
Svar 2011-05-31 22:37   fowwe
Och inte bara tekittel - jag bakar eget bröd också. Hur jag gör finns beskrivet i mitt allra första blogginlägg här på Utsidan.
Den där sista meningen du skrev är det finaste någon har sagt till mig på en hel vecka!
 
2011-06-01 11:51   Anneli Wester
Ja, bröd är mysigt men det är ingen utrustning, - det är bara alldeles gratis matmys! Möjligtvis kan det kosta lite bränsle men är man i fjällen finns det ved och då kan det bli ruskigt mysigt "viktgratis" bröd!

Annars får det bli bröd i kastrullen över köket. Det har faktiskt hänt att jag sett brödbak högt ovan molnen - i min egen kastrull! Det kostar lite extra bränsle men sen är man glad resten av dagen!
 
2011-06-01 16:15   thegedd
Ja, intressant att ta del av inlägget och kommentarer. Tror helt enkelt man får prova sig fram vad gäller utrustning. Att skida en längre tur med ryggsäck istället för pulka tycker jag låter bökigt/tungt. Men jag kan ha fel, har ju ej provat båda....ännu. Det är ju en fråga om tycke och smak/personlighet etc.
 
Svar 2011-06-01 20:36   fowwe
Det finns säkert nackdelar med ryggsäcksvarianten också. Tungt som du nämner, ryggen får arbeta hela tiden. Om terrängen mestadels är flack är ju pulka väldigt behändigt. Svaga lutningar upplevde vi också gick bra.
 
2012-01-01 12:25   rimn
tack för texten. hur fraktade ni allt?
 
Svar 2012-01-01 13:09   fowwe
Vi åkte nattåg och lyckades få med allt på tåget. I skidfodralet (inköpt på second hand) fick vi plats med mer än skidorna. Vi fyllde det med diverse påsar med kläder och annat. Pulkan fylldes också med packning: liggunderlag, tält och påsar. Detta surrades fast i pulkan och därefter surrade jag fast ett bärhandtag (egen uppfinning) på pulkan så att hela paketet gick att bära. Till slut hade vi också en 70-liters ryggsäck och ytterligare en väska. Om jag minns rätt. Visst var det tungt att släpa genom Stockholms central, men med mer slimmad packning blir det mer behändigt.

Pulkan med tält osv var så låg att den gick att få under den understa sängen i liggvagnen (man fick lyfta sängen lite först). Skidfodralet hamnade nog i det utrymme i vagnen som är till för sådant. Åtminstone på hemvägen.

Man får vara lite finurlig så går det säkert bra. Testa hemma med att packa ner allt i förväg (eller med testpåsar som är lika stora som den riktiga packningen). Lycka till!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg