Avmarsch
När ryggsäcken står där färdigpackad
då tvekar jag
Så motsägelsefullt:
det är ju detta ögonblick
jag sett fram emot och väntat på
i dagar och veckor
ivrigt, otåligt
Ändå har detta enkla beslut
bara vuxit sig större
Jag har kontrollerat allt:
ingenting har glömts
maten kommer att räcka
utrustningen är i gott skick
Ändå går jag ett varv till runt packningen
läser listan ännu en gång
(fast jag redan kan den utantill)
Det känns så definitivt
att vända ryggen till tryggheten
och klara mig utan reservförrådet,
stugbekvämligheten, bilen.
Det är som att kapa en osynlig livlina
När beslutet väl är taget
och jag kommit en bit på väg
kan jag för mitt liv inte förstå
hur jag kunde tveka
ens för ett ögonblick
Resonans
Överväldigad
av den vilda skönheten
i en grönskande dalgång
av kärvheten hos
en brant bergssida
högt ovanför mitt huvud
av bråddjupet
när jag står på klippavsatsen
och ser ner, bortom mina fötter
Överväldigad
av stillheten när kvällen kommer,
när intrycken drar sig tillbaka
och naturen inte tillåter mig att uppleva mer den dagen
Överväldigad
med mitt inre ännu vibrerande
av den tunga tystnaden
och en lång stund därefter
Jag känner så väl igen mig i båda dina dikter.
När jag läste Resonans var det exakt det som uppstod - samklang.
Jag mindes nämligen de känslor jag hade på toppen av Pårte för några år sedan tillsammans med Livskamraten, eller de jag hade tillsammans med yngste sonen uppe på Mårma i år.
Överväldigad var ordet.
det är guld att kunna formulera dem på detta sätt
tack.
JAg tycker att det här är det som ger djupet i frilufsningen
Mina egna djupa kraftord över härlig natur sträcker sej knappt mer än till
"WOW,häftigt,vackert".