Att fjällvandra själv - risker eller inte?

[Gamla_Sverige]

Tack tack. Vilket material har jag fått?

Tråden handlar om riskhantering, och inte om omkomna.

Du frågar om hur vi ser på riskerna vid ensamvandring. Du har fått en länk till en uppsats som handlar om det. Jag frågar dig hur du själv ser på saken.

Tråden handlar också om hur man kan minska riskerna, men jag läser gärna vad du tänker om ovanstående när du fått så mycket information om det du frågar om.

 

[Totteman]

Du frågar om hur vi ser på riskerna vid ensamvandring. Du har fått en länk till en uppsats som handlar om det. Jag frågar dig hur du själv ser på saken.

Tråden handlar också om hur man kan minska riskerna, men jag läser gärna vad du tänker om ovanstående när du fått så mycket information om det du frågar om.

Ja men, jag ber inte om en rapport. Jag frågar i ett forum för att det ska bli diskussioner. Är det svårt att förstå det?

Mitt tips om riskmatris skrev jag bara för att det verkar var svårt att förstå syftet med tråden. Trots det så lever den vidare och det är bra.

Jag önskar alla en fin helg.

 

[Gamla_Sverige]

Ja men, jag ber inte om en rapport. Jag frågar i ett forum för att det ska bli diskussioner. Är det svårt att förstå det? /.../

Jag provar att ställa frågan på ett annat sätt: Om du har kikat på texterna du har fått, gav de dig då några tankar eller nya kunskaper som du kan dela med dig av?

Jag lärde mig nya saker och fick tankar väckta. Men valde att avvakta lite med att skriva för att inte färga diskussionen ännu mera. Jag är nyfiken på vad andra tänker. Och ser det som naturligt att fråga trådskaparen som till stor del har fått svar på sin egen fråga.

Om du inte vill kika på materialet kan du släppa ovanstående, då får vi andra diskutera det.

 

[Still Alive]

Den här tråden handlar inte om det du tar upp, och jag tänker inte jämföra olika aktiviteter. Diskutera risken med solovandring istället eller fjällräddningen.

Och om det startas en tråd om någon av aktiviteterna som MrP nämner så kommer du att diskutera flitigt där?

 

[Jazzy]

Det är det ju sannolikt i grunden inte, fördelen med att vara flera är ju såklart att man kan hjälpa varandra vid eventuell skada eller olycka.

Min erfarenhet är att det är större risk att skada sig när man vandrar i grupp än solo.

 

[Elvah]

Här är en uppsats som handlar om olyckor i fjällen under en period av 18 år. Den beskriver en rad omständigheter kring olyckorna och om personen varit själv eller inte. Ökat risktagande i grupp diskuteras liksom tendensen att hålla risktagandet konstant genom att öka riskerna när andra säkerhetsåtgärder införs. Mycket läsning som har direkt koppling till många trådar här på Utsidan.

Länk till uppsatsen Ensam är stark eller bara mer försiktig?

Jag tror det ligger mycket i det där. Jag har lättare för att fokusera när jag är ensam. Jag kan bli ofokuserad av att vara iakttagen eller om det händer saker omkring mig och så kan jag påverkas av andra - vet ej om det är på gott eller ont. Givetvis kan jag känna trygghet i att ha sällskap men frågan är om den känslan är kompensatorisk. Oavsett, för att allra bäst kunna kanalisera massiva mängder koncentration i något, så ska jag vara själv.

Lite anekdoter:

I somras gick jag en rätt svår passage då jag skråade Niejdariehppes norra sida från Niejdariehvágge, (startade på 950 m när jag kom ut i Álggavágge och skråade ner mot 850 m, fram till .792 där jag gav upp och gick ner). Det var bl a storblockigt på något ställe och allmänt småsvårt och varierat. Vid en punkt minns jag att jag tänkte att det var något lite ninjaaktigt över hur jag tog mig fram både försiktigt och smidigt. Liksom, med en katts ultramedvetna syn och massiva mängder mental styrka inkanaliserad i varje rörelse.

...Tills jag såg att jag var iakttagen. Någon som vandrade längs stigen lååångt nere i dalgången stannade var tionde sekund och vände sig mot mig. Vid något tillfälle satte hen sig och använde troligen kikare. Från det att jag såg personen tappade jag "superkraften". Med ens blev det väldigt mycket svårare.

När jag skulle vada Guohperjåhkå i ösregn sammanföll det med en annan vandrare, så vi gjorde sällskap. Det var högt vatten, strömt och betydligt svårare än någon av oss trodde innan vi gick ut. Vi fick vända flera gånger och söka nya vägar, vadet tog väldigt lång tid, nog uppåt en kvart, och jag var så pass nedkyld efteråt att jag fick sätta upp tältet och dra på gasköket.

Jag tror att om jag varit själv, att jag möjligen hade avbrutit vadet tidigare för att dra mig västerut och leta upp ett helt annat ställe. Å andra sidan hade jag INTE haft med mig en lång man som gick ut före och försökte och någon gång fick strömt vatten till högt upp på låren och vände - det var ju bra att jag slapp - en sorts riskminimering för min del då, men inte för hans. 😅 Men: jag tror å andra sidan inte att jag hade försökt just där heller, om jag varit själv. Jag kunde också notera att vi hade helt olika vadstilar. Jag är väldigt noga med att vända mig mot strömmen, stadigt tag om stavarna, kraft framåt och sådär, han gick med sina löpardojjor och bara gick liksom. Och det var säkert inom ramarna för hans förmåga med tanke på styrka/längd och sådär, men jag tror att i någon mån påverkades jag av hans lättsamma inställning.

Nu gick det bra och i slutändan var det ett trevligt möte och inte alls en dum känsla att ha sällskap vid ett svårt vad i dåligt väder, men det fick mig att tänka på hur lättpåverkad jag ändå är, och att jag faktiskt litar allra mest på min egen förmåga att göra bedömningar. Den kommer fram allra bäst när den får agera utan påverkan.

 

[Stordrulen]

Min erfarenhet är att det är större risk att skada sig när man vandrar i grupp än solo.

Naturligtvis kan det vara så att man "vågar mera" när man befinner sig i grupp jämfört med om man är ensam.

Men viss snabb hjälp finns på ett helt annat sätt nära om man är flera (förutsatt att ens medvandrare inte är helt handlingsförlamade)

Fast kanske tar dessa två faktorer mer eller mindre ut varandra säkerhetsmässigt ?

 

[Jazzy]

Naturligtvis kan det vara så att man "vågar mera" när man befinner sig i grupp jämfört med om man är ensam.

Men viss snabb hjälp finns på ett helt annat sätt nära om man är flera (förutsatt att ens medvandrare inte är helt handlingsförlamade)

Fast kanske tar dessa två faktorer mer eller mindre ut varandra säkerhetsmässigt ?

Ibland kan olyckor inträffa när folk är fega. För då spänner sig folk och då är olyckan framme.

 

[Still Alive]

Wall of text, inga vettiga förslag eller synpunkter. Ingen fattar vad som menas, och inget bidrag till diskussionen om risker för ensamvandring. Skärpning !!

Vad som är "vettiga synpunkter" kan olika människor ha olika syn på.

 

[thureb]

Skillnaden vid ensamvandring jämfört med gruppvandring i olika konstellationer är i mina funderingar möjligheterna att hantera incidenter innan de utvecklas till allvarliga skador eller dödsfall. Där har många saker och strategier en roll. T ex är en fungerande kommunikation t ex nödsändare en viktigare funktion om man är ensam.

Viktiga saker och strategier I repertoaren är karta kompass mat dryck regn och rastkläder skavsårshäfta förmåga att vända kondition gåstavar tält eller bivackutrustning att avbryta i tid larma i tid mm.

Kunskaper från egna eller andras olyckor, sjukdomsfall och incidenter är eller kan vara värdefulla.

Thure

 

[Bandersson]

Johanna Öhrlings artikel är intressant och det finns nog ingen annan som har analyserat frågan på ett bättre sätt. I hennes slutsatser lyfter hon fram problemen med representativitet. Exempelvis att förklaringen till att de flesta som omkommit har haft någon med sig är att det är fler som går tillsammans. Samma problem finns i det faktum att det är mycket vanligare att det är män som har omkommit jämfört med kvinnor. Vi skulle då behöva veta hur fördelningen ser ut när det gäller hur många kvinnor som går i fjällen. Är de mycket färre kan vi också förvänta oss att det är färre kvinnor som omkommer jämfört med män. När det gäller attitydförändringarna utgår hon från de intervjuer hon har gjort med sex personer.

En av dem är Lars Ragnvaldsson. 2016 säger han att nödsändare underlättar arbete för fjällräddningen - Nödsändare underlättar fjällräddning - P4 Norrbotten | Sveriges Radio. Den 6 oktober i år kommenterar han att antalet fjällräddningar har minskat under sommaren och att det är viktigt ”Att ha varma kläder, karta, kompass och GPS samt att vara förberedd på alla typ av väder och att tänka på att det inte finns mobiltäckning överallt” - Allt färre fjällräddningar under sommaren | Polismyndigheten.

Mina tankar när det gäller Johannas artikel är att det inte har varit möjligt för henne att besvara frågan om ”Ensam är stark- eller bara mer försiktig?”. Däremot har hon lyckats ställa andra viktiga frågor som vi alla här på Utsidan har all anledning att reflektera över. Hur har du och jag agerat och vilka risker har vi tagit? Först med våra egna konkreta erfarenheter blir det detaljerad kunskap. Det var precis det Hanna gjorde alldeles nyss. Själv kan jag bidra med något fullständigt urkorkat eller om ni så vill med mig som en riktig machokarl. För länge sedan gick jag med min syster genom Padjelanta, Njoatsovágge, Tjuoltavágge till Kvikkjokk. Vi pratades vid om turen för några dagar sen och hon sa – ”Men hade du skadat dig… vad skulle jag ha gjort? Jag kunde ju inte ens läsa kartan!”. Pinsamt nog var det inte första gången jag tog på mig rollen som den som klarar allt. Efter det har jag fortsatt att gå tillsammans men med någon som är erfaren, kunnig och där vi delar på ansvaret att agera om någon olycka skulle inträffa.

Björn

 

[Totteman]

Johanna Öhrlings artikel är intressant och det finns nog ingen annan som har analyserat frågan på ett bättre sätt. I hennes slutsatser lyfter hon fram problemen med representativitet. Exempelvis att förklaringen till att de flesta som omkommit har haft någon med sig är att det är fler som går tillsammans. Samma problem finns i det faktum att det är mycket vanligare att det är män som har omkommit jämfört med kvinnor. Vi skulle då behöva veta hur fördelningen ser ut när det gäller hur många kvinnor som går i fjällen. Är de mycket färre kan vi också förvänta oss att det är färre kvinnor som omkommer jämfört med män. När det gäller attitydförändringarna utgår hon från de intervjuer hon har gjort med sex personer.

En av dem är Lars Ragnvaldsson. 2016 säger han att nödsändare underlättar arbete för fjällräddningen - Nödsändare underlättar fjällräddning - P4 Norrbotten | Sveriges Radio. Den 6 oktober i år kommenterar han att antalet fjällräddningar har minskat under sommaren och att det är viktigt ”Att ha varma kläder, karta, kompass och GPS samt att vara förberedd på alla typ av väder och att tänka på att det inte finns mobiltäckning överallt” - Allt färre fjällräddningar under sommaren | Polismyndigheten.

Mina tankar när det gäller Johannas artikel är att det inte har varit möjligt för henne att besvara frågan om ”Ensam är stark- eller bara mer försiktig?”. Däremot har hon lyckats ställa andra viktiga frågor som vi alla här på Utsidan har all anledning att reflektera över. Hur har du och jag agerat och vilka risker har vi tagit? Först med våra egna konkreta erfarenheter blir det detaljerad kunskap. Det var precis det Hanna gjorde alldeles nyss. Själv kan jag bidra med något fullständigt urkorkat eller om ni så vill med mig som en riktig machokarl. För länge sedan gick jag med min syster genom Padjelanta, Njoatsovágge, Tjuoltavágge till Kvikkjokk. Vi pratades vid om turen för några dagar sen och hon sa – ”Men hade du skadat dig… vad skulle jag ha gjort? Jag kunde ju inte ens läsa kartan!”. Pinsamt nog var det inte första gången jag tog på mig rollen som den som klarar allt. Efter det har jag fortsatt att gå tillsammans med men med någon som är erfaren, kunnig och där vi delar på ansvaret att agera om någon olycka skulle inträffa.

Björn

Tack för exemplet @Bandersson .

Nyckeln till en säker vandring anser jag vara att man vet vad man ger sig ut på, att man kan hantera de situationer som kan tänkas uppkomma. Personligen så vill jag inte "veta allt" inför en vandring. Det skulle förta en del av upplevelsen. Däremot så är jag beredd på dåligt väder mm som kan inträffa. Om ett vattendrag är vadbar eller inte är någonting jag gärna försöker ta reda på. Om någon har vadat så kan jag också...tänker jag. Självklart chansar jag inte. Det vore dumt att bli blöt i onödan.

Jag anser att en nödsändare är bra att ha om man går där inga andra går. Den gör inte att jag tar fler risker eller chansar. Det är som en brandsläckare. Om det brinner använder jag den. Kanske inte så bra jämförelse, men ändå. Sedan skickar jag ett kort meddelande dagligen att allt är bra.

Jag ser inte det som riskabelt att vandra själv, och jag överväger alternativen noga innan jag väljer hur jag ska göra när jag är ute och någonting behöver bestämmas. Oftast handlar det om hur lång tid det tar att göra saker. Jag vill ju kunna sätta upp tältet eller komma tillbaka till tältet innan det är mörkt. Att kunna ha en uppfattning om hur lång tid saker tar är bra.