Den här tråden hade jag missat helt!
Såhär gör jag (om nu någon är intresserad.)
Min navigeringsutrustning i prioritetsordning:
1) Kartan i huvudet.
Innan jag ger mig ut på en tur, kort eller lång, går jag alltid igenom den tänkta rutten (och eventuella alternativ) och memorerar så gott jag kan. Jag tänker att jag ändå ska ha en hyfsad chans att hitta hem helt utan hjälpmedel om det skulle behövas.
2) Papperskartan.
Används flitigt för att stämma av kartan i huvudet mot verkligheten och för att undersöka vad det är för något jag ser.
3) Kompassen
Ligger oftast i fickan, men åker fram nu och då när färdvägen inte är uppenbar, vid dålig sikt, när jag vill försöka bestämma min position med pejling eller för att dubbelkolla att inte hjärnan spelat mig ett spratt.
4) GPS
Förr var det en separat pryl, nu har jag en i telefonen, en på klockan och en i nödsändaren. Överflödig vid god sikt. Fantastisk hjälp när dimman drar in. Innan jag hade GPS var enda alternativet att vänta på bättre väder.
5) Nödsändare
Listar även den (en Garmin InReach) som navigationsutrustning. Inte för att jag skall hitta rätt, men för att eventuell räddningspersonal skall hitta
mig.
Andra prioriterar elektroniken högre än jag. Helt ok. Personligen föredrar jag att vara så analog som möjligt där ute och låta elektroniken vara back up. Föredrar också översikten på en stor papperskarta. Enda abret är att vecken alltid är på fel ställe
