Fick vänta ut det intensiva regnet till klockan två idag. Nu tycks det ha dragit vidare söderut. Här nere vid träsket är det påskdagslugnt. Bara koltrasten sjunger. Täta regndisiga skyar ligger lågt. Vinden blåser från norr. Allt är blött och fuktigt i markerna. Det börjar grönska runt Byträsk. Lomparet, som kom simmande från norra ändan, ligger troget mitt i träsket. De drar sig undan mig allt längre söderut. Svårt att veta var de har sitt bo. En salig blandning av måsar och trutar på åkrarna när jag kom hit. Det är säkert gott om daggmask nu. Vårens första storspov gjorde dem sällskap. Jag tycker att spoven börjar komma allt senare för vart år. En sädesärla kommer flygande, men viker av när den får syn på mig. Vassen omkring flotten där jag sitter ser nedmejad ut. Kan det vara isen eller vinden? Dämpad färgpalett i grått, vitt och brunt idag. När jag gick hemåt flög det ett par ljungpipare över åkrarna norr om träsket. De är tidiga.

Det har varit kallt och blåsigt, men nu sitter jag i solen. Vinden har svängt till sydlig och det är varmare i luften. Blåsipporna blommar längs vägen ner till träsket, rödhaken och taltrasten sjunger. Rödvingetrastarna har haft sin massflytt den här veckan. Sångsvanar ropar i södra ändan. Jag ser en svart prick mitt i träsket och riktar min nya kikare (en Steiner Sky Hawk 8x32, som jag fått av en elev) mot den. Jag blir glad när jag ser att det är storlomen som kommit tillbaka igen. Varje hedervärt träsk i Geta ska ha ett lompar, men jag har för mig att arten har minskat, i samband med att träsken blir allt näringsrikare. Åtminstone Byträsk tycks må bra som klarvattensjö. Jag tycker om lomens urtidsfågelprofil när den ligger platt som en ödla mot vattenytan och ibland lyfter det silvergrå huvudet med den massiva spjutnäbben. Nu ligger den där i solen och har all tid i världen. Tranorna trumpetar från olika håll, ett skrakpar ligger och solar sig på en klippa borta vid västra stranden och första skogssnäppan låter höra sitt melodiska läte. Tänk vad lite det behövs för att göra en glad!

Jag sitter på utkiksstenen. Någon plusgrad och snö i luften. April är den grymmaste månaden, sade T.S. Eliot. Här nere vid träsket busar ett par nötskrikor i alarna. Sångsvanarna trumpetar i söder. Någon bofink sjunger. Det kalla vädret dämpar fågelkören. Nedanför stenen har redan en risbuske fått små gröna löv. En havsörn skannar mäktigt av den västra stranden flygandes söderut. En flock ringduvor drar förbi. När snöfallet upphör börjar rödhaken sjunga. Tjäderklockan kallas den också, för att den startar med sin sång först på morgonen, innan tjäderspelet riktigt kommit igång. Näst efter koltrasten är nog rödhaken den fågel som sjunger vackrast.