Jag har gjort min axeloperation och fått tre månaders sjukledighet. Skönt att kunna fortsätta gå hit ned till Lökholmen som vanligt. Idag är det mulet och vind från söder. Mitt på dagen sjunger inga fåglar så här års. Jag njuter av stillheten. De allra flesta ålänningar har en nyttoinställning till naturen. De kan säga att jag är en världsfrånvänd romantiker. Men jag kan se att naturen också återspeglar människans själsliv. Att naturen är intimt sammankopplad med människans hela liv. Någon fiskar med småbåt i vassen vid södra stranden. Det tycks vara gäster i alla stugor. Utanför västra Tellskärsvassen flyter en skrikigt gul luftmadrass. Tärnor och svalor jagar föda över fjärden. Hungriga kråkungar skränar på avstånd. Fisktärnan kommer och slår sig ned ett ögonblick på bryggan bakom mig. Gulsparvunge i strandsnåren. Barnen i granngården är här på sommarlov och spelar fotboll på vändplanen. Allt flyter långsamt på.
Naturintresserad ålänning
Användarnamn: jättensingerIntressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning
Läs mer i bloggen
Byträsk, Geta, Åland
12.1.
Förkylningstider. Min är så pass bra att jag kan börja vistas utomhus igen. Kommer hit vid tiotiden. Det är en klar morgon, någon minusgrad. Vinden som blåst de senaste dagarna har mojnat. Jag sätter mig på strandflotten och väntar på att solen ska stiga över skogskanten på andra sidan Byträsk. Det är tyst här idag. En skata tjattrar i söder. Isen skjuter sina skott. En korp och en kaja flyger över träsket. Några mänskliga ljud: trafik och en motorsåg. Solen kommer så långsamt upp. Ljudet av siskor som drar förbi. Ett trettiotal björktrastar flyger över isen från söder mot norr. Än så länge har inte vintern bjudit dem något större motstånd. Solen har kommit upp nu och färgar alarna bakom mig gyllenbruna. Dags att dra.
Byträsk, Geta, Åland
5.1.
Jag kommer hit i soluppgången. Inga mänskliga spår leder ned till träsket. Korp och björktrast hörs. Det är mycket björktrast kring Byträsk. De chansade kanske rätt när de valde att övervintra i år. Sätter mig på den lilla flotten vid stranden. Tittar ut över isen på träsket. Det är en fin och lugn januarimorgon. Några minusgrader. En gulsparv "chirpar" i norr. Gärdsmygen smattrar till bakom mig. Kråkor, skator och nötskrikor hörs på flera håll. Några kajor flyger över. Borta i söder tecknar solen en stor flik av himlen över trädtopparna ljust gyllengul. Men av solen ser jag inget. Svaga läten av flygande domherre, talgoxe och den tjattrande björktrastflocken. Vinterljud.
Lökholmen, Geta, Åland
29.12.
Det verkar inte bli någon vinter i år. Jag kommer ned hit till bryggan för sista gången. Det är en helgrå dag med plus 4 grader och måttlig vind från väster. Allt verkar tomt och övergivet här. Tre vita prickar som är knölsvanar borta vid Måsön. Några trutar kretsar över fjärden. Grönfink hörs. Fyra kniphanar går ned för landning en hundra meter norr om bryggan. Den lilla flocken fylls på ytterligare. Snart är de sex hanar och två honor. De ligger tätt tätt. Ett par viggar kommer på inspektionsrunda inifrån Bonäsviken. Det är en tyst dag. Bara vågskvalpet och vinden i mitt öra hörs. Två svanar flyger lågt över vattnet med visslande vingar ut från Bonäs och över till Dånö. En havsörn hänger mot vinden långt borta över Tellskärs norra udde. Tre andra örnar strider om någonting på Måsön. De lyfter över marken och väsnas lite. En gulsparv hörs i luften. Alla svanar jag ser nu är knölsvanar. De är ett tiotal. Vågorna rullar regelbundet in mot mig. När en dör bort kommer alltid en ny. De är som årets dagar. Ett par storskrakar flyger in i viken. När jag går ropar havsörnarna gott nytt år och på återseende efter mig.
Jag tror nog att det inte bara gäller ålänningar. ;-)