Väntade ut regnet idag. Nu vid kaffetider är det soligt och svag sydlig vind. Det känns redan i vinden att varmare väder är på kommande. Sitter här på bryggänden och dinglar med benen. Det är nu tid för eftertanke. Har fått ett nytt jobb till hösten. Skäggdoppingar fiskar i fjärden, sädesärlaparet varnar i närheten, någon bil vänder om på grusplanen. En båt som kommer genom Långösundskanalen skrämmer upp skrakar och knipor. Det är lugnt i fisktärnornas revir när den bråkiga kusinen från havet håller sig borta. Den mindre hackspetten signalerar från södra stranden att den antagligen har bo och ungar där. Bofinkar, lövsångare och gulsparvar sjunger middagsslumrigt. Ladusvalan småtjattrar på taket till sjöboden. Så kommer den på fångstrunda och stryker förbi bara några meter från där jag sitter. Knölsvansparet simmar ut på en tur från Bonäsviken. Sädesärlorna har lugnat sig en aning nu när de vant sig vid mig. En av dem trippar emot mig på bron med en trollslända i näbben. Men den vägrar fortfarande att gå till boet. Så jag ger mig av och ger den tillfälle till det.

Sommaren har kommit och sommarledigheten. Äntligen en tid då man får försöka bli sig själv. Det har länge varit högsommarvarmt, men den perioden är över. Nu försökte jag komma torr ner till Lökholmen mellan regnskurarna. Står och skriver under ett sjöbodstak. De enda som gillar vädret är mördarsniglarna, som flockas i massor på grusvägen. Gissningsvis runt tio grader och vind från sydväst. Jag härdar ut. Det blir en tillfällig regnpaus och jag sätter mig ute på bryggan. Knipmamman har redan stora ungar och de dyktränar ett par hundra meter bort. Två tärnor är i luven på varandra. De låter som arga kattor och kommer så nära att jag nästan tror de är arga på mig. Tranorna ropar i väster. Sädesärlan sitter på en flytboj. Ännu har jag inte listat ut var den har sitt bo. Vassarna har vuxit frodigt gröna. Hussvalor tätt över vattnet och ett par skäggdoppingar i fjärden. Inga ungar än, eller så är de gömda i ryggfjädrarna. Solen bryter fram svagt. Någon flaggar åländskt på självstyrelsedagen på Dånösidan. Ett par knölsvanar lyser bländande vita mot Långösundsvassen. Min vän tärnan har lugnat ned sig och kommer och sätter sig på en sten vid bron bara tio meter bort. Jag betraktar den i kikaren. Det är en silvertärna, vilket förklarar varför den var så aggressiv nyss. Tur att den inte har boet i närheten. Silvertärnan brukar häcka långt ute till havs. Kanske kommer den bara hit för att fiska. Den sitter längre kvar på samma ställe. Blyg är den inte, men vacker. Små röda fötter, helröd näbb, sammetssvart kalott på huvudet, annars gråvit. En strandskata förkunnar "regn upphör" för denna gång. Jag torkar mig i solen.

Duvhöken som flög in i solen för två veckor sedan var högst troligen en kärrhök. Jag såg den igen förra veckan då den seglade över åkern vid Lökholms vägskälet bort mot Finnö på v-formade vingar. Den typiska stora vita övergumpen och de långa vingarna tyder på hona av antingen blå kärrhök eller ängshök. Den flög lågt över åkrarna, slog ned på något byte och lyfte igen. En stationär kärrhök skulle betyda ängshök, eftersom den blå kärrhöken häckar norrut i landet. Ängshök har jag aldrig förut sett. Så därför sitter jag nu här på vakt vid åkerkanten i solskenet med myggen och dricker mitt morgonkaffe. En skogssnäppa landade i skogen bakom mig, göken gal i öster, viporna klagar på åkern, och jagar sedan bryskt iväg en kråka. Det är vipornas åker. Paret kan skatta sig lyckligt att den ligger i träda. En trädgårdssångare pladdrar oförtröttligt på några meter ifrån mig, gärdsmygen blandar sig i leken med sin eruption av toner, ärtsångaren kastar sina ärter i skålen borta vid vägen. Kråkorna väsnas, man vet aldrig om vad. Det rör sig i en sälg och visar sig vara en talgoxe på jakt efter feta larver. Fågelsången är som en symfoni. Ibland mattas den av, nya röster kommer in, dör bort, solisterna byter av varandra hela tiden. Konserten är som intensivast nu i slutet på maj. Skogssnäppan kommer utstörtande från skogen och flyger förbi mig ljudligt "kiffande". Men av kärrhöken denna morgon ingenting. Kanske var den en flyttande blå i alla fall.

Tungt på jobbet just nu. Men ett problem kommer sällan ensamt. Katten varit försvunnen i ett och ett halv dygn. Såg något som liknade vargspår i norra Geta igår. Vi har troligen varg på Åland nu. Sitter här på bryggan och dricker mitt morgonkaffe. Yrsnö från norr, nollgradigt. Ett trettiotal sångsvanar på åkern vid avtaget ned till Lökholmen, resten här i Tellskärsvaken. En morkulla lyfte vid vägkanten när jag kom ned hit. Riktar tubkikaren mot vaken. Fyrtio viggar, två gråtrutar, en kniphane och fyra sångsvanar hukar där i snöyran, som blir tätare och snart täcker hela Dånökusten i en vit slöja. Gärdsmygen smattrar iväg en energisk sångkaskad innan också den ger sig mot snön. Grönfinkar och talgoxar sjunger från strandbuskarna. En havsörn stryker spanande längs skogsranden i söder. Längre in i kanalen mot Långösund simmar fler kniphanar runt en hona. Ibland kastar de huvudet bakåt och låter höra ett knirpande ljud. Knipspel. Hägerns huvud skymtar grådaskigt i vassen, där den står på sin vaktpost. Snöflingorna blir större, vinden tilltar. Sitter med ryggen mot vinden och ser hur snön fyller allt som i en snöglob av glas.

Vintern har slagit tillbaka med snöstorm i natt. Sitter vid turistbordet och äter min frukost vid åttatiden. Det blåser fortfarande friskt från norr. Lärkan får stå ut med att ha några yrväder i stjärten. Någon minusgrad, koboltskyar. Ormvråken lyfte från sin spaningsgren vid stranden när jag kom. Två havsörnar hänger mot vinden framför mig. Gulsparvar på havreåkern när jag svängde in på Lökholmsvägen. Hördes svag gulsparvssång. Men ännu räknar den inte till sju. Det lär dröja ett tag ännu. Många sångsvanar i öppningen till Långösund. Riktar kikaren mot dem och räknar. Det är ett femtiotal. Ett tiotal kanadagäss simmar också i vaken. Två oidentifierade duvor flög över när jag kom hit. Kunde vara vårfåglar eller så av byns lokala tamduvor. Jag lyckas senare få syn på en i kikaren. Den saknar vingband, alltså skogsduva. Skogsduvan brukar vara tidigare på våren än ringduvan. Sångsvanar kommer parvis in för landning i vaken söderifrån. Det ser roligt ut när de navigerar i den hårda motvinden, och till slut lyckas landa i vaken. Det är ett liv och ett kiv bland svanarna. Ibland ställer de sig upp och flaxar med vingarna. Helt tydligt är våren på gång.