Naturdagbok för år 2025. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

9.6.

Sommaren har kommit och sommarledigheten. Äntligen en tid då man får försöka bli sig själv. Det har länge varit högsommarvarmt, men den perioden är över. Nu försökte jag komma torr ner till Lökholmen mellan regnskurarna. Står och skriver under ett sjöbodstak. De enda som gillar vädret är mördarsniglarna, som flockas i massor på grusvägen. Gissningsvis runt tio grader och vind från sydväst. Jag härdar ut. Det blir en tillfällig regnpaus och jag sätter mig ute på bryggan. Knipmamman har redan stora ungar och de dyktränar ett par hundra meter bort. Två tärnor är i luven på varandra. De låter som arga kattor och kommer så nära att jag nästan tror de är arga på mig. Tranorna ropar i väster. Sädesärlan sitter på en flytboj. Ännu har jag inte listat ut var den har sitt bo. Vassarna har vuxit frodigt gröna. Hussvalor tätt över vattnet och ett par skäggdoppingar i fjärden. Inga ungar än, eller så är de gömda i ryggfjädrarna. Solen bryter fram svagt. Någon flaggar åländskt på självstyrelsedagen på Dånösidan. Ett par knölsvanar lyser bländande vita mot Långösundsvassen. Min vän tärnan har lugnat ned sig och kommer och sätter sig på en sten vid bron bara tio meter bort. Jag betraktar den i kikaren. Det är en silvertärna, vilket förklarar varför den var så aggressiv nyss. Tur att den inte har boet i närheten. Silvertärnan brukar häcka långt ute till havs. Kanske kommer den bara hit för att fiska. Den sitter längre kvar på samma ställe. Blyg är den inte, men vacker. Små röda fötter, helröd näbb, sammetssvart kalott på huvudet, annars gråvit. En strandskata förkunnar "regn upphör" för denna gång. Jag torkar mig i solen.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Byträsk, Geta, Åland

30.3.

Förr i tiden trodde man att sädesärlan, när den flyttade, åkte snålskjuts på tranans rygg. Då borde den ha kommit för en vecka sedan. Men idag hälsade den mig glatt gomorron när jag gick hit till träsket. Har svårt att minnas att jag tidigare skulle sett den innan april. Sitter här i morgonsolen och kämpar med en timmes sömnskuld orsakad av sommartiden. Dimmorna dansar över den lugna vattenytan, och den vanliga mixen änder simmar i norra ändan. Den första taltrasten sjunger från andra stranden, ett par tranor flyger trumpetande över och hägern vill inte vara sämre den. Våren går nu in i sin intensiva fas. Tranor ropar överallt ifrån, bofinkar sjunger och hackspettar trummar. Jag lyssnar efter nya röster i kören, men noterar inga, förutom trasten. En duvhök flyger plötsligt över till östra sidan och slår sig ned i strandalarna. Jag är alltid uppmärksam på glidflygare, vilket betyder rovfågel. Innan jag ger mig av kommer sångsvansparet lugnt utglidande ur vassen bara ett femtiotal meter ifrån mig. De verkar ha hittat sin boplats.

Byträsk, Geta, Åland

23.3.

Vårkonsert på åkrarna norr om träsket. Tranorna trumpetade sin ankomst mot en fond av lärksång och vipgnissel. Här nere vid Byträsk sjunger den första bofinken. Sävsparvar hörs i vassarna. Riktigt gosigt att sitta här på flotten i morgonsolen. Vindstilla och plusgrader. En ringduva hoar. Gräsänder och vigg, som dyker i norra ändan. Bara alldeles längs stränderna ligger det en tunn nyis. Hackspettar trummar från olika håll. Tuppen gal från Bolstaholm. Nötväckan lockar från östra stranden. För första gången, här i solen, känns det som om jag skulle kunna kasta av mig vinterjackan. Och så kommer det en trana, på lugna vingslag, flygande över träsket. En mäktig syn!

Byträsk, Geta, Åland

15.3.

Kommer hit på kvällen lite efter klockan tio. Inte perfekt väder för att lyssna på ugglor. Mulet, blåsigt från väster, någon plus. Men annars är det fullmåne just nu. Den här tiden på året brukar ugglorna ropa. Sätter mig på träbänken och lyssnar. Bara ljudet av ett flygplan som sakta dör bort. Trädstammar och kvistar som gnisslar mot varandra. Ljudet av en knipvinge hörs tyst över träsket. Det är behagligt att sitta här i mörkret. Konturer av svarta trädstammar omkring mig. Och ändå inte helt beckmörkt, som på hösten. Jag gick hit utan att använda ficklampan. Sångsvanar hörs långt borta. Ytterligare ett flyg passerar. En småfågel lyfter från vassen när jag reser mig och går och sätter mig på flotten. Jag tittar ut en stund över det svarta vattnet. Men inget napp den här gången.


Vandra i stad och natur: Upptäck Merrell SpeedARC Matis för urban hiking

Vandring i staden – en ny livsstil Urban hiking handlar om att utforska staden till fots och upptäcka dess dolda pärlor. Det är en aktivitet som ...

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg