Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Vita hägrar på fiskafänge

Någon gång i månaden packar jag ryggsäcken med tält och sovsäck och ger mig ut på övernattning. Igår var det dags igen. Ett av de ställen jag ofta använder är Almentornet vid Krankesjön utanför Lund. Almentornet är ett fågeltorn som passar bra att äta frukost vid när jag stigit upp på morgonen.

En annan fördel med stället är att jag lätt kommer dit ut även om kvällen blivit sen. Igår hade jag lärarjobb hela dagen och lite bokskrivande på kvällen. Jag kom inte iväg med bilen förrän efter klockan 23. Skogen var mörk när jag gick genom den med minimalt ljus på pannlampan. Någon gång har jag hört vildsvin böka i skogen men nu var det tyst.

Tältet restes och jag sov som en stock hela natten, med ett par avbrott. Ett sådant orsakades av en kattuggla som satt 5-10 meter från tältet och skrek högt: ke-vitt, ke-vitt, ke-vitt!

På morgonen tog jag en promenad för att få igång blodomloppet innan frukosten. Många fåglar rörde sig i luften och bland träden. Det är ju flyttningstider och gott om finkar, rödhakar, trastar och mycket annat.

Utanför tornet låg massor med änder och svanar. Och så var det ägretthägern! Det stod ett kritvitt exemplar (ja, alla dessa hägrar är lika vita) i vattnet rakt utanför tornet. Strax kom det en till. Och så höll det på hela förmiddagen, samlingen fylldes på efterhand. Ganska ofta lyckades någon av dem fånga en liten fisk som tvingades ner genom den smala halsen.

Vid ett tillfälle kom en vanlig gråhäger också. Då kunde man jämföra storleken.

I vissa vinklar ser gråhägern betydligt större ut än ägretthägern. Det kan delvis bero på färgen, för i måtten skiljer det inte många centimeter. Fast det är sant, den vita hägern är smalare, mer elegant. Det märks på vikten också, den vita väger något mindre. Och halsen är nästan osannolikt lång och smal. 

Ägretthägern var en verklig raritet för inte så många år sedan. Men 2012 konstaterades den första häckningen i Sverige (på Gotland). Det ser ut som den håller på att etablera sig, och i vilket fall så ser man fler och fler på vårar och höstar här i Skåne. Annars häckar den i exempelvis Lettland där jag har varit och tittat på den.

Till slut stod det 11 stycken vita hägrar utanför tornet (fast bara 10 kom med på denna bild). Och i hela sjön såg jag 19. Men det hade setts fler för en vecka sedan, hela 27 stycken! Så då kan man undra hur många som uppehöll sig i hela Skåne.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2018-10-21 10:22   hansnydahl
Fina bilder på den eleganta Ägretthägern! Har aldrig haft möjlighet att se den fågeln i det vilda - även om den påstås ha observerats i Sveriges alla landskap. Gråhägern är inte populär bland andra fåglar - såg den en gång sätta i sig en unge till en sothöna efter att först ha skakat livet ur den.

Företagsamt av dig att tälta även i närmiljön - kanske kan det hålla fjällvandringsabstinensen stången ...
 
Svar 2018-10-21 15:38   fowwe
Tack, Hans! Det där med fjällabstinensen fungerar så här för mig: genom att tälta på vinterhalvåret hemmavid har jag närkontakt med den. Abstinensen, alltså. Annars kommer den övergå till minnen och drömmerier utan större förbindelse med verkligheten. I värsta fall att de praktiska momenten och förberedelserna börjar kännas ovana. Jag vill inte bli bekväm och börja nöja mig med surrogat på somrarna... ;-)

De vackra, vita fåglarna är nog inga helgon de heller. Många fåglar äter vad de kommer åt, och andra arters ägg och ungar står oftare på menyn än vad man tänker sig.
 
2018-10-22 14:43   OBD
Vad härligt att ta sig ut för en övernattning som du gör! Jag har tidigare gjort det, men oftast utan tält. Övernattat i vindskydd eller under bar himmel. Nu börjar det kännas som att åldern tar ut sin rätt. Men suget finns. :-)
Minns ett larm om Ägrätthäger här 1990. Tyvärr bommade jag den då och har heller inte sett den senare. 27st samtidigt på en plats! Och det är väl inte osannolikt att det fanns fler på andra platser vid den tidpunkten. Har du någon idé om orsaken till ökningen, och t.o.m. häckning, i Sverige? Varmare klimat eller???
Som vanligt levererar du fina bilder.
 
Svar 2018-10-25 23:31   fowwe
Roligt att du uppskattade hägrarna. Det är fina fåglar som man kan titta länge på. Men vad ökningen beror på vet jag inte. Har inte hört talas om att det blivit vanligt med höckning i landet. Men de måste ju komma nånstans ifrån.
När du nämner tältning utan tält så ger det minnen. Jag sov ofta under bar himmel förr. Ibland fick man rädda sig undan regn ellr snö. Då känns tält väldigt ombonat, faktiskt. Nästan som hemma ;-).
 
2018-10-26 11:07   ulindh
Vackra hägrar som du fångat på bild. Den flygande hägern speciellt, så vacker gul näbb. Flyttar de eller stannar de i Skåne?
 
Svar 2018-10-26 21:09   fowwe
Ja, visst är de tjusiga? När det gäller deras vanor så tycks det vara så att en del av dem försöker stanna om de kan. Det är många fågelarter som gör så, men långtifrån alla. Kommer det en köldknäpp, då måste de sticka söderut eftersom det blir svårt att hitta vatten att leta föda i. Ungefär på samma sätt tänker de grå hägrarna och rördrommen.
 
2018-10-27 15:33   skogsfia
Fina bilder! De är verkligen smäckra. Finns dessa fåglar även i Karibien? Vi såg ofta en liten smäcker vit häger på många öar, ofta som sällskap till en ko (!) men vet inte om det är samma art eller någon annan.
Visst är det härligt att komma ut och övernatta i naturen även i södra Sverige. Jag försöker också få till några turer, kanske inte om det ligger snö men sen höst och tidig vår och det är ett utmärkt sätt att höja livskvaliteten under den mörkare årstiden. Tack för ett trevligt inlägg!
 
Svar 2018-10-31 20:15   fowwe
Tack för uppskattningen! Om ägretthägern finns i Karibien vet jag inte, men det är inte omöjligt (eller en liknande art). Det finns också vita, mindre hägrar som det verkar som du har sett där. Och ja, vissa går gärna ihop med kor.
Vinterturer i närområdet är ett bra sätt att hålla kontakten med naturen medan man väntar på kommande vår. Har du prövat övernattning i vindskydd? Det är ganska okomplicerat och med en varm sovsäck (eller två inne i varandra) så behöver man inte hålla en eld igång under natten.
 

Läs mer i bloggen

Sarekfärd med många möten (2)

Det snöpliga missödet i slutet av den fjärde vandringsdagen blev en slags avslutning av turens första etapp. Nu väntade fortsättningen – en färd som skulle ta mig genom Sarek till Alkavare och den stundande kyrkhelgen.

Så långt var allt gott och väl, men hur var det med den medfarna foten? Jo, faktiskt inte i mycket sämre skick än när jag somnade på kvällen. Den högra, yttre ankeln var dock mörk och svullen. Det var väl den som tagit den värsta smällen vid fallet. Själva fotleden gjorde inte så ont, men var istället dekorerad med många olika färger. Den smärtade i vissa lägen och var säkert försvagad. Jag kunde nog fortsätta min vandring, men särskilt fort skulle det inte gå.

Sarekfärd med många möten (1)

Diana hade längtat efter att få se in i Sarek igen. Men hur skulle det gå till med bara några få dagar att spendera? Vi valde Suorva som ingång och Vuosskelvágge som tillfartsväg. För mig blev det början på en färd genom delar av Sarek. En färd med oförutsedda strapatser men också spännande möten med människor.

Lördagen den 22 juli 2023 satt jag vid Gällivare station efter ett dygn på tåg från Lund. Ryggsäcken var lastad och jag skulle hämtas upp med hyrbil av min goda vän Diana. Men flyget från Riga till Kiruna var försenat och därmed även hon. Varje förlorad timme knaprade på vår fjällresa, framför allt på hennes. Hon hade bara 3 dygn att spendera och ville så gärna se Sarek igen. 

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg