Det är två år sedan jag och min fjällkompis Anders gjorde vår förra vintertur i Lappland. Då handlade det om att skida genom Sarek. Nu på lördag har det blivit dags igen. Då sätter vi oss på tåget norrut och åker till ett område vi aldrig besökt tidigare: Kebnekaisefjällen. Vi har tänkt att ta oss från Nikkaluokta till Abisko via den långa Visttasvággi. Spännande att åka till ett nytt område!

Men det ska erkännas att det känns ovant med vintertur. Här i Skåne har de senaste vintrarna varit snöfattiga. Skidor och pulka har samlat damm i källaren och det mesta av vinterutrustningen har legat oanvänd. Men nu är alltihop framplockat igen. I vardagsrummat  samlar sig högar av kläder, sovsäckar, mat och packpåsar.

Matbordet börjar bli fullt. Golvet håller på att bli belamrat. Och mitt i all packning utmärker sig den lysande röda Parispulkan. Denna trotjänare ska vara packåsna igen.

Matplaneringen ger spelrum för kreativitet. Här är asken för smöret. (Jag vill för säkerhets skull påpeka att jag är en icke-reklamsponsrad bloggare, och att jag inte tagit emot en enda krona av Lundhags för att publicera denna bild.)

Hur går det då med vinterträningen? Inte så bra, det ska erkännas. I år har det inte ens varit kallt. Jo, vänner och bekanta tycker det förstås, men om man är ute för att få köldvana till en skidtur så har Skåne inte haft mycket att komma med. Idag har det varit hela nio plusgrader. Så man kan ju undra om vi verkligen kommer att klara omställningen från Skånes vårväder till Kebnekaises fimbulvinter. Minns vi hur det är att åka skidor, dra pulka och spänna upp tältet på vinterfjället? Har vi koll på alla prylar och rutiner? Jo, vi tror det. Hur ovant det än känns nu så vet vi att vanan återkommer snabbt när man väl är däruppe. Efter ett dygn så är man inne i utevanorna igen. Tror vi, alltså.

Sådant här väder är vi rustade för...

...men det är förstås detta vi hoppas på!

(De två understa fotona från våra tidigare vinterturer är tagna av fjällkompisen Anders. Turerna finns beskrivna här i bloggen.)