I förra bloggartikeln skrev jag om den så kallade Präststigen mellan Kvikkjokk och Alkavare kapell. På denna stig ska finnas en sten som kyrkfolket använde när de skulle upp till gudstjänsten i kapellet. Claes Grundsten har skrivit om denna sten i På fjälltur Padjelanta och Sulitelma med bland annat följande ord: "I höjd med detta minifjäll (Nuortap Gárránistjåhkkå, min anm.) finns den så kallade Prestemanstenen som är ett stort och dominerande block på heden. Där brukade kyrkfolket rasta när de vandrade till och från Alkavare kapell. Överallt häromkring finns bra tältplatser. Prästvägen håller höjd från blocket och fortsätter rakt norrut mot Alkajaure. När man följer Linné rundar man istället Nuortab Karranistjåkkå ."
Stenen utmärkte således en plats där man vilade och hämtade kraft inför den sista sträckan fram till det andra nattlägret (detta nattläger anser jag fanns vid sjön Vássjájávrátja, 4-5 km norr om stenen).
Under min vandring i juni i år hade jag inte tillgång till mer information är vad Grundsten försett oss med. Jag tänkte finna en möjlig sträckning för Präststigen och jag hade tänkt spana efter Prestemansstenen. Det första gjorde jag men det andra glömde jag. Dock skulle det visa sig att loppet inte var kört. Hjälp kom från flera håll.
Men först en liten titt bland Sveriges ortnamn.
Stenen i Ortnamnsregistret
Att stenen verkligen finns som namn visas av följade notis i registret:
Stenen kallas på samiska Härra-kallo, "Herre-stenen" (namnet säger en del om vilken ställning prästerna hade i samhället på den tiden). Alternativ stavning på svenska: Prästemansstenen. Sn är förkortning för socken och tg anger vilken härad det är. Tg = tingslag. Gn 12 tror jag syftar på Generalstabskartans blad 12. På bladet står namnet "Prestemanssten" utskrivet och vi får veta att läget är "ungefärligt angivet".
Ovan: Utdrag ur den gamla kartan, blad 12. Sulitälma.
Är den gamla kartan pålitlig?
Efter hemkomsten från fjällvandringen började jag leta upp allt jag kunde finna om stigen och stenen. Att finna den gamla Generalstabskartan på Internet, med Präststigen utritad, kändes först som ett stort genombrott i forskningarna. Men glädjen smolkades snart av tvivel på om denna karta verkligen var helt pålitlig. Jag diskuterar fortfarande saken med en av mina utsidankompisar, Lars_Hedegaard (Lars Hedegaard Larsen, Slangerup, Danmark). Han har påtalat en och annan misstänkt felaktighet med stigar på andra håll i Sarek. Jag gjorde därefter själv en snabbkoll på stigarna i Basstavágge och det finns stora konstigheter med hur de är utprickade. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om den gamla kartan.
I kartutdraget här ovan för Prestemansstenen finns en egendomlighet som jag nämnde i det förra inlägget (utritad även på kartskissen längre ned i denna artikel). Präststigen ser ut att böja, först åt öster, sedan åt väster (dvs rundar det stora P:et på vänster sida). Jag själv gick mer rakt, dvs snarast till höger om P:et. Jag fann ingen anledning när jag kom norrifrån att gå ned i höjd, vilket hade blivit följden om jag böjt åt väster. Jag tog istället sikte rakt fram. Kunde verkligen stigen gå som den gamla kartan anger? Svaret på den frågan hade jag inte då men skulle så småningom visa sig.
Hjälp utifrån
Under min egen vandring i juni i år hade jag ju glömt att leta efter stenen. Det var förargligt, men genom lyckliga omständigheter fick jag i slutet på sommaren informationer från tre fjällvandrande "utsidingar" som hade letat och som hade idéer om lämpliga stenbumlingar. De kunde - den ene efter den andra - visa upp foton och koordinater. Det blev mer och mer spännande. Kunde någon av dessa block vara Prestemansstenen?
Den första person som bidrog med idéer var Stenfiskeren (Ole Dahlgren, Viborg, Danmark). Han och hans son hade tagit Präststigen från övre Njoatsosvágge på väg tillbaka till Kvikkjokk. De hade letat upp och fotograferat fyra stenblock på sluttningen av Låptåtjåhkkå. Vissa av dessa såg ut att vara för små för att vara rätt sten, och även de övriga föll efterhand bort. Men det var betydelsefullt att området blev genomsökt på detta sätt, och det visade att terrängen inte innehöll så många stora stenblock som man kanske kunde tro.
Foto: En av de stenar som Ole och hans son fann. Storleken på denna skulle kunna passa, men läget var dessvärre fel. Denna sten låg för nära Bajep Buojdes. Foto: Ole Dahlgreen.
En annan utsiding, JoBer, hade på sin vandring stött på en sten som möjligen kunde vara Prestemansstenen.
Stenen låg invid Gárránisjågåsj, vilket gjorde fyndet intressant. Dessutom fanns det en rösning på den, vilket var ett starkt argument för att den låg på Präststigen. Men frågan var om den var stor nog för att vara rätt sten? Koordinaterna var: N67.176824 E17.179607, SWEREF 99 TM 7452746 594330 (den som vill hittar stället på t ex Google Earth). Foto: JoBer.
När det gäller placeringen av stenen hade jag inte tänkt på att det nog fanns en ledtråd i citatet ovan från Grundstens Padjelantaguide. Det verkar ju som stenen ligger vid själva delningen av stigarna. Och kanske Generalstabskartans placering av namnet antyder samma sak. Jag fick anledning att tänka på detta när Lars Hedegaard som den tredje personen delgav mig resultatet av sitt letande efter stenar. Här dök upp ett par kandidater, och en av dem verkade mycket intressant.
Stenen som Lars Hedegaard fann ligger mycket nära det stigskilje som är utritat på Generalstabskartan. Fotot är taget mot norr. Storleken verkar passa, och Grundstens uppgift om lämplig tältmark likaså. Koordinater: N67 10.309 E17 10.495 (höjd 980 meter över havet). Den som är road av att leta reda på den på Google Earth finner den utan problem. Jag har även positionerat den här på Utsidan till denna artikel. Foto: Lars Hedegaard.
Ovan: Stenen med gölen och Nuortap Gárránistjåhkkå i bakgrunden till vänster. Foto: Lars Hedegaard.
Stenen från längre avstånd. Gölen och Nuortap Gárránistjåhkkå i bakgrunden till vänster. Foto: Lars Hedegaard.
Samma sten, taget åt söder. Berget i bakgrunden är Låptåtåhkkå. Foto: Lars Hedegaard. Den som vill läsa Lars egen beskrivning av sin fjällvandring och sitt stenfynd hittar det på www.outsite.org/index.php/turbeskrivelser. Det är del 4 av 4, en mycket kunnig och välskiven berättelse (dock har han kraftigt överdrivit hur många år jag besökt fjällvärlden, men det var säkert oavsiktigt ;-). Lars har användarnamnet LHL.
Kartskissen nedan visar läget för Prestemanstenen (svart prick) samt den rösade sten som JoBer fann (orange prick). Bägge ser ut att ligga på den stig som är utritad på Generalstabskartan (blå prickning visar ungefärlig sträckning). Fynden bekräftar också att Präststigen gör en S-formad krökning innan den passerar öster om kullen 1082. Detta har säkert fördelar i terrängen som inte var uppenbara för mig när jag valde min egen väg i enlighet med de röda prickarna.
Med dessa undersökningar såg allt ut att falla på plats. Området mellan Bajep Buojdes och kullen 1082 hade blivit tämligen väl undersökt och ett tiotal kandidater till den prästerliga stenen hade blivit funna. Den som Lars Heldegaard upptäckte uppfyller enligt min uppfattning alla krav för att vara Prestemansstenen.
Förlorade kunskaper?
En reflexion som man kan göra är att vissa kunskaper om fjällvärlden ser ut att gå förlorade. Jag frågade nämligen en rad fjällkunniga personer om de kände till något om stenen. Men ingen visste något säkert (och den som visste mest var Anders_sthlm här på Utsidan - som vanligt ;-). Till slut återstod inget annat än att skriva till Claes Grundsten direkt och höra om hans minnesbild av stenen stämmer med Lars foton. Han svarade att det sannolikt är samma sten.
Finns det då fler som har kunskapen? Jag skulle tro det, även om det inte är någon som jag lyckats få kontakt med. Med tanke på det så känns det ju meningsfullt att ha lagt ner arbetet på att forska lite. Kunskapen om stenen kommer att då förhoppningsvis att bevaras för ytterligare en tid.
Nästa vandringsäsong, då det kanske blir fler som tar sig en titt på området, kommer väl vårt resultat att prövas av andra. Detta är något jag välkomnar. Så om du som läser detta hittar intressanta stenblock eller rösningar som kan tillhöra Prästigen, kontakta mig gärna. Jag tar gärna emot foton, beskrivningar och GPS-angivelser.
Ovidkommande(?) fundering
De läsare som redan i början av denna artikel gav upp att läsa ända till slutet undrade nog hur vuxna människor på fullt allvar kan ägna så mycket energi och entusiasm åt att leta efter en helt vanlig sten. En del av svaret är väl att vissa enkla föremål visar sig passa att använda till någonting. På detta sätt blir ett enkelt stenblock i fjällvärlden ett kulturföremål med en egen historia av mänsklig aktivitet. Och detsamma gäller det osynliga färdspår som i århundraden använts av en gles skara vandrare och som efterhand fick namnet Präststigen.
Detta låter ju genomtänkt och bra. Men är det hela svaret till mitt eget intresse? Är det ens det viktigaste? Jag vet faktiskt inte. Jag konstaterar att jag blev intresserad av ämnet och att jag inte kunde låta bli att gå vidare med det. Kanske är det bara ytterligare ett av mitt livs många oförklarliga mysterier.
En bra färdväg för nutida vandring
Präststigen är mycket lämplig för modern fjällvandring. Trots att den inte består av ett upptrampat spår är den mestadels lättvandrad. Inga svåra vad behöver göras fram till Álgajávrre, det största är över bäcken Rissájåhkå. Därefter kan man välja att ta sig över till Alkavare kapell med båt, alternativt gå norr om sjöarna Lulep Rissájávrre och Álájávrre till Staloluokta. Naturligtvis går det åt andra hållet också.
Foto: Läger vid norra stranden av Lulep Rissájávrre. Längst bort i bakgrunden de höga berg som inramar Njoatsosvágge.
Under turen rör man sig i utkanterna av Sarek. Men kan göra en avstickare till kapellet och titta på gruvområdet. Eller in i Njoatsosvágge för att hänföras av den dramatiska utsikten. För den som vill ta en första titt på västra Sarek men är tveksam över att ge sig långt in är det ett perfekt val.
Tack
Slutligen vill jag tacka de som hjälpt till med foton och fältundersökningar för detta arbete: Lars Hedegaard Larsen, Ole Dahlgreen och JoBer. Ytterligare ett antal personer har ställt upp med synpunkter och hjälp, och även detta är jag naturligtvis mycket tacksam för.
Positioneringen för denna artikel gäller stenen som Lars Hedegaard fann (strax nedanför till höger om det lilla snöfältet).
Jaha, men även om CG skulle vara tvärsäker vore den givna frågan ändå vad han har för stöd för att en viss sten i landskapet är "Prestemansstenen". Någon text bland referenserna? Muntlig uppgift? Annat? Det är där du får börja nysta.
Som Lars skriver så är ju inte Grundstens uppfattning något bevis. Jag bad inte Grundsten om att få ta del av hans källor och ännu mindre har jag granskat dem kritiskt. Jag har grävt en bit och tycker mig se de pusselbitar jag haft tillgång till falla på plats. Bilden verkar begriplig men det är ju inte helt säkert att det är den sanna bilden. Eller att det ens går att få fram en sådan. Dessvärre har jag inte möjlighet just nu att ägna mer tid åt projektet. Men det kan ju tänkas att jag återupptar det hela i framtiden.
Att du velat finna svar förvånar mig inte det minsta. Stenen är kulturhistorisk, gör historien levande och knyter oss samman med människor som levt före oss, i ett landskap vi själva söker oss till några veckor för behaglig rekreation men som för dem var nästan hela världen, hela livet, det enda de kände till, på gott och ont.
Jag vill bara kommentera att jag finner det naturligt att man valde att låta Präststigen (som borde vara betydligt yngre) lämna samernas flyttled vid något tydligt kännemärke i terrängen, och också gav detta ett eget namn. Och den S-formade sträckningen är nog bara en naturlig följd av fördelen att följa samernas väg mot Stalo så långt det var rimligt, utan att omvägen blev för stor. Detta fenomen uppstår ju alltid när vi väljer att följa en väg eller stig i stället för att gå en rakare väg.
Det finns ju alltid något provocerande och utmanande i att tänka vidare. Forskning bygger ju på källkritik, men även på intuition.
Detta är ju tyvärr något som ständigt dykt upp för alla som forskar kring kultplatser, eller vad det nu än månne vara, som folk letat efter, och då i efterhand träter om. Att leta efter ‘Eldorado‘, en ‘nål i en höstack’, eller ‘om japaner hamnat i Vännäs istället för Venice‘.
Stenen är ju en manifestation av något här. Det håller vi läsare nog med om. Det är ju i det vi lägger betydelsen.
På så vis spelar det heller ingen roll tillslut om stenen är sann eller ‘falsk‘. I vår historia finns det ju en enorm mängd av falsarier. Avbildade och beskrivna.
Som jag fattat det ska stenen vara: Den sten som ligger i skiljet mellan den stigen som går ned till Tarra‘, och den stigen som fortsätter upp mot Alkajaure.
Så vi är ändå tillbaka till det vad bilden(fotografiet) visar.
Och ändå, om det skulle slängas in några rastande präster i bilden vid fel sten, och en bild knäpps, kan dom ju stå vid fel sten. Dock, skulle de flesta då tro, inför ett sådant ’bevis’ att detta var ‘Den Äkta’ stenen.
Vi är i mångt och mycket benägna idag att svälja saker om just ett fotografi presenteras.
VI är många som har gått i desaa trakter och vill gå framöver. Så vi har nu betydligt bättre chans att se till de kulturhistoriska tecken som finns. Själva missade jag dom då jag senast gick där 2003