I ett tidigare blogginlägg i år skrev jag en del synpunkter om denna ryggsäck som jag inköpte till årets fjällvandring: http://www.utsidan.se/blogs/fowwe/14807.htm

I sommar har jag haft med mig säcken under 16 dagar på fjället, och hur har den nu klarat detta eldprov?

Bärsystemet med sin ganska sparsamma stoppning fungerade bra. De första dagarna vägde packningen naturligtvis mest, och startvikten var 23,5 kg (plus kamera, kikare, mm som jag inte hade i säcken). Jag kunde ibland känna av viss ömhet i axlarna, särskilt i slutet av dagsetapperna. Om stoppningen hade varit lika tjock som på min gamla V8 hade det frestat på mindre. Annars kändes det ergonomiskt bra trots såpass mycket vikt, och med täta vilopauser skulle säcken kunna fungera med ännu tyngre last.

Med den mängd packning som jag hade fylldes ryggsäcken nästan så högt det gick, dvs alla 70 litrarna i huvudsäcken gick åt. Det innebar
att jag behövde den övre säckhalvan, den del som väl också skulle kunna kallas snölås. Eftersom lockets remmar kan justeras efter packningens höjd var det inga problem att fylla ända upp. Däremot trycks locket ihop, och det kan vara lite besvärligt att utnyttja alla de 7 liter som finns där.

Säcken saknar mellanväggar och dessutom möjligheter att komma in från andra håll än uppifrån. För att inte behöva leta mig fördärvad efter prylar långt ner i packningen hade jag ett traditionellt system med påsar för det mesta. Längst ner i botten av ryggsäcken la jag sovsäcken, och på tvären ovanpå låg tältet. Därefter resten.

Ryggsäckens metallram hjälpte till att hålla packningen bort från ryggplattan som annars lätt skulle buktas ut av packningens tryck och bli oskön mot ryggen. Det bildas visserligen ett litet utymme emellan som kan vara svårt att utnyttja. Vidare ventilerar ryggplattan dåligt, nästan inte alls. Men detta är ett problem på de flesta säckar, tycker jag.

Jag saknade inte den stora mängd av mindre fickor som finns på andra ryggsäckar. Möjligen hade det varit bra med en ficka utanpå. De två små sidofickor med resårer som finns längst ner på utsidan är bra för myggmedel, solkräm och annat under vandring. Men man får se upp så att inte sakerna faller ur dessa resårfickor när man tömmer storsäcken vid lägerplatsen (då säcken sas "tappar formen").

Nu till en märklig sak: bröstremmen. Den är förvånansvärt kort. Jag fick dra ut remmen fullt för att den skulle räcka runt bröstkorgen. Visserligen blev jag styrkt i min uppfattning att jag har - förutom mellangärdets klädsamma rondör - väldigt välutvecklade bröstmuskler. Ändå har jag ju sett andra som är betydligt mer muskulösa än jag. Hur når remmen om dem? (Min gode väns kommentarer om D-kupa finner jag totalt irrelevanta, till och med opassande. Jag förstår helt enkelt inte vad han talar om.)

Utanpå ryggsäcken hade jag liggunderlaget fastsatt med en gummiresår som jag dragit genom de små öglor som finns på flera ställen på utsidan. Tyvärr medföljde ingen sådan i köpet, utan jag fick skaffa den på annat sätt. Jacka och andra kläder som behövdes under vandringen hade jag fastspända utanpå ryggsäckens sidor, där det finns remmar.  

Som lätt dagsturssäck fungerade Crux:en utmärkt. Den var helt enkelt ljuvlig att ha med sig. Ner med köket, regnkläderna, mössa, optiska prylar, mm utan att jag behövde bekymra mig om volymen. Och så dra åt komprimeringsremmarna. Lätt och smidigt och med storsäckens bärkomfort (se foto nedan). Succé!

Under de 16 dagarna på fjället föll inte en enda droppe regn, och därför har jag fortfarande inget att säga om hur väl den står emot väta. Enligt uppgift ska väven vara vattentät, och detsamma ska gälla sömmarna. Men man vill ju gärna se det med egna ögon. Jag får återkomma i ämnet.

Sammanfattningsvis har Crux:en motsvarat mina förväntningar mycket bra. Den håller för tyngre laster än vad jag räknar med att bära, och är vid dessa packningsvikter lika komfortabel som V8:an. Detta klarar Crux:en alltså med halva V8:ans egenvikt! Jag har därför väldigt svårt att förstå att en modern 70-literssäck måste väga omkring 3 kg, vilket är standard. Tillverkarna bör tänka om! Det normala skulle kunna vara en vikt på omkring 1,5 kg, medan personer som av olika skäl behöver utökade tillbehör kan välja tyngre varianter.

Tillägg 15 augusti. Jag kunde inte låta bli att göra ett fukttest med ryggsäcken inne i duschen. Den fick stå och spolas av i flera vinklar under kanske en halvtimmes tid.

Resultat: sådär. Ryggsäcken läcker inte som ett såll, men den är heller inte helt tät.

Den röda väven verkar tätast. Den svarta väven är jag lite skeptisk mot (är ju egentligen ett kraftigt snölås). Locket höll emot bra, inget vatten kom in där. Sömmarna i locket är tejpade på undersidan, och blixtlåset höll också tätt.

I huvudsäcken är det bara tejpat längst ner i botten. Det finns sömmar på flera ställen som inte är tejpade (bl a på ryggsidan och i snölåsets söm mot den röda väven) och det är troligen på dessa ställen som fukten kommer in.

Min slutsats efter detta enkla test är att säcken troligen står emot regn när snölåset inte exponeras (utom möjligen i botten som jag är lite osäker på). Om säcken däremot är lika fullastad som på mitt översta foto måste man använda ett regnöverdrag. I annat fall har man säkert fukt i säcken efter någon timmes regnande.

Kommentar 30 augusti. Efter en vecka i Sarek nu i slutet på augusti fick säcken utstå en hel del regn. Jag hade för säkerhets skull regnöverdrag, och det tror jag var bra, eftersom den var fullastad volymsmässigt. En dag tog jag en lång dagstur utan regnskydd, och då täckte locket snölåset. Säcken stod emot regnet mycket bra den dagen. Jag tror inte att något i säcken blev vått vid detta tillfälle. Locket, som får ta emot den värsta vätan, är mycket tätt. Fickan inuti locket var också torr.

Slutsatser: Vid långa turer med mycket packning är regnskydd att rekommendera. Vid dagsturer med mindre mängd packning tror jag inte att det behövs.