Den senaste tiden har jag sett en del filmer om resor till höga berg, och även läst en hel del. Och det är en sak som förbryllar mig. Trots att att deltagarna är aktiva och i rörelse så fryser de. Eller rättare sagt: de fryser mer än vad jag trodde att man skulle göra. Naturligtvis kan man - som en av mina frisksportande kollegor på jobbet - förklara det med att det är ovanligt kallt på höga höjder. Jovisst är det ofta kallt, men är det hela förklaringen? Det verkar nämligen vara svårt att få upp värmen, hur man än försöker.
Frågeställningen är alltså: Är det svårare att hålla uppe kroppsvärmen på hög höjd jämfört med t ex Sarek (vid samma temperatur)? Och om det är så, hur kan det komma sig?
Balans mellan aktivitet och klädsel
Det här med att hålla värmen handlar framför allt om att hitta en lämplig balans mellan kroppsaktivitet och klädsel. Mikael Strandberg här på Utsidan har ett intressant blogginlägg om saken här. Där beskriver han hur han och hans följeslagare kunde klara sig med jämförelsevis tunna kläder i det grymt kalla Sibirien.
När man är i rörelse utomhus, särskilt om man har en ryggsäck att bära på eller en pulka att dra, så producerar kroppen mycket värme. Man klarar sig följaktligen med relativt få och tunna klädesplagg, även i sträng kyla. Så fort man stannar upp och vilar eller tar rast upphör värmeproduktionen och man behöver ganska snart ta på sig fler plagg. På en svensk fjällvandring har jag märkt att under rasterna räcker vandringens värmeproduktion en liten stund. Så för mig är det sällan nödvändigt att ta på något extra plagg under en kort rast. Om jag är utvilad, vill säga. Är jag däremot trött så verkar min kropp "stänga av" direkt när jag pausar och jag börjar frysa direkt.
Men fungerar det då inte på samma sätt på höga höjder? Mja, själv har jag inte reflekterat över saken förrän den här Nepalresan började planeras. Och jag började inse att förhållandena blir mer komplicerade när effekterna av den höga höjden ska vägas in. Visst gör kroppsaktiviteten att man även på höga höjder producerar värme. Men problemet verkade kompliceras av en ny frågeställning: klarar kroppen av att hålla samma grad av aktivitet när vi befinner oss på hög höjd?
När jag kommit så långt i mina funderingar insåg jag att jag behövde mer fakta och kunskaper om vad som händer på höga höjder. Detta fann jag i en artikel i Svenska Fjällklubbens tidning Fjället 4-00 : När trycket sjunker. Artikeln är mycket innehållsrik, och jag gör inte anspråk på att göra den full rättvisa. Det blir mest några korta reflexioner.
Muskelarbete försvåras
Muskler kräver "bränsle" och syre för att kunna uträtta arbete. Bränslet är fett och kolhydrater som ska brytas ner och omvandlas till energi i musklerna. När syrehalten i luften är låg (vilket den alltså är på hög höjd) försvåras denna nedbrytning och musklerna klarar inte att arbeta lika hårt som på lägre höjd. Musklerna kräver dessutom mer vila och mer tid att rensa ut mjölksyran.
Den slutsats jag drar av detta är att det faktiskt blir svårare att hålla värmen på hög höjd. När man börjar frysa går det inte alls lika bra att höja kroppstemperaturen genom att röra sig mer. Man når mycket snabbt en nivå där man inte kan röra sig mer, eftersom musklerna säger stopp.
Som om inte detta var besvärligt nog uppenbarade det sig fler hinder för den hårt prövade kroppen.
Andning och puls förändras
Den låga syrehalten på hög höjd medför att kroppen kompenserar genom att höja frekvensen på andningen. Ganska naturligt att man andas fortare på hög höjd, eftersom mer luft måste omsättas inuti lungorna på grund av den låga syrehalten.
Vidare höjer kroppen pulsen. Dels höjs vilopulsen, vilket försvårar vila och återhämtning. Dessutom inträffar ett annat fenomen, nämligen att maxpulsen sänks. Alltså får hjärtat - och därmed kroppen - ett mer begränsat arbetsutrymme. Även vid måttlig ansträngning når man sin maxpuls och då säger kroppen stopp.
Således är detta ytterligare ett skäl till att musklerna inte klarar av att förse kroppen med samma mängd värme som vi är vana vid på låg höjd.
Vila och återhämtning går långsammare
Efter en ansträngande dag i bergen vill förstås kroppen äterhämta sig och reparera musklerna. Men det går långsamt på den höga höjden, av de skäl som jag har nämnt: mindre syre och en förändrad vilonivå. Och det är dessutom inte ovanligt att man dessutom råkar på problem i form av sömnsvårigheter.
Förhoppningsvis råkar man inte ut för en förkylning eller infektion. Även dessa motigheter har kroppen svårare att övervinna på den höga höjden. Förkylning och höjdhosta kan i värsta fall kräva att man går ner till lägre nivå för att man ska bli av med det.
Kroppen bränner hellre muskler än fett!
Detta är ett av de mer chockerande fenomenen. Som väl är blir det inte riktigt drastiskt förrän vid väldigt höga höjder, men även på de höjder vi ska besöka (4000-5000 meter) är det värt att tänka på. Anledningen till att kroppen gör detta val är att det kräver mindre syre att förbränna muskler än att bränna fett. Däremot kräver inte kolhydrater så mycket syre, vilket gör att man kontinuerligt ska tillföra kroppen kolhydrater.
Så ner i packningen med extra energi i form av söta soppor, iste, choklad, nötter, frukt, godis och kex! Och vad vi mer kan komma på. Och naturligtvis massor av vatten och dryck. Och skulle man förlora man lusten att äta och dricka (inte ovanligt på hög höjd) så ska man med dubbel beslutsamhet göra just detta: äta och dricka.
Slutsatser
Det händer alltså mycket med kroppen på hög höjd. Vad som inte slagit mig tidigare är att en del av dessa fenomen (fast i mycket mild variant) kan ha inträffat även på vanliga fjällvandringar. Det är inget man fäster sig vid, vi kanske bara konstaterar att det var "ovanligt jobbigt" att exempelvis bestiga ett berg.
Däremot står det klart för mig att det inte är en tillfällighet att jag upplever ett större behov av sömn när jag är på fjället. Hemma sover jag sällan så mycket som 7-8 timmar per dygn. Men i fjällen verkar min kropp vilja ha det - eller mer. Och det beror kanske inte bara på de ökade graden av motion och frisk luft.
För det mesta håller jag inte stenkoll på vad min kropp gör. Men det har blivit mer intressant nu inför denna resa. Kort sagt: sällan har min kropp varit ett så intressant studieobjekt!
Och naturligtvis ska jag inte snåla med kläderna.
Vet att Annelie pompe, innan hon besteg Everest, vande händerna mot kyla genom att hålla dem länge i isvatten!
:)
/H
Isvatten... jag längtar redan att börja träna ;-)!
Go tur....
Länken handlar dessutom om extrema höjder, men kroppsfunktionerna ändras ju inte abrupt vid en viss höjd utan successivt. Vad jag förstår så går det åt varma kläder helt enkelt. Citat: " Förfrysningsskador orsakas sällan av kyla utan av en kombination av kyla och dålig blodcirkulation". Blodcirkulationen påverkas av den tryckförändring som hög höjd medför.
Här är länken : http://www.hiddenpeak.se/Del1d.htm
Åter igen, Lycka till! Och njut av resan!
Förutom händerna i isbad har jag hört att dylika helbad är väldigt karraktärsdanande.
go tur
Jag har läst och följt dina skriverier här om din stundande ‘Himalajaresa’ och din oro kring den. Jag har vandrat en hel del där och inte direkt känt att jag själv var sådär orolig kring dom resorna, på den tiden det då begav sig.
Om jag fryste, vet jag inte direkt. Magproblemen, förstår du var nog värre och det ideliga tjattret med lokalbefolkningen, bärare och att inte direkt ha rätt ryggsäck som passade, var nog det jag mer mindes.
Var sak har så att säga sin tid och sina skäl. Vad du sedan kan summera efter en sådan där vandring är helt annat emot de känslor du hade innan du kom dit.
Jag tror nog när du väl är där, kommer inse, precis som man gör inför en vanlig ‘svensk fjällvandring’ att saker faller på plats när man väl kommit dit.
Det är alltid med vandringar precis som med annat man företar sig i livet, att det oftast är en sak att sitta och fundera på en sak ,och sedan en annan när man utför saken.
Generellt oroar sig folk väldigt mycket. Dom oroar sig över att, typ. potatisen inte är kokt, att dom är för gamla, fula, otränade och allt mellan himmel och jord. Det blir till hela nystan av oro, förberedelser till något och allt möjligt annat.
Det finns faktiskt idag ett Himalaja precis som det finns ett Sarek för alla. Pallar du inte för strapatserna (och dom är en hel del) kan du ju snabbt ta dig till ett hotell och softa där.
Tänk i stället att det kommer att bli väldigt befriande att komma dit. Du kommer påverkas enormt av platserna, strapatserna och att du själv kommer se på dig själv på ett annat sätt.
Anders.
Kanske är min uppgift nu under förberedelserna - med en glimt i ögat - att med dessa "oroliga funderingar" dämpa de mest optimistiska planerna som dykt upp i vår lilla grupp. Ljusblå drömmar om toppar på 6000+ osv. Det är lätt att dras med.
Din sista mening i din kommentar tycker jag är fascinerande. Den tar jag gärna till mig, och med stor positiv förväntan!