Fjällvandringar, naturupplevelser och friluftstankar.

Har under 2000-talet fått förnyad möjlighet att gå i fjällen, vilket jag tidigare gjorde på 70-talet. I Skåne där jag bor finns inga fjäll, så där blir det mest utflykter i Lunds kommun med fågelkikare, kamera och kaffetermos.

I den svenska fjällvärlden har det mest blivit vandringar i Sarek och Padjelanta som lockar med stora orörda naturområden. Djurlivet i dessa nationalparker intresserar mig också, och jag har bland annat gjort en del fågelinventeringar för Lunds Universitets räkning. Jag har också skrivit en bok för fjällbesökare: Vandringsturer i Sarek (utgiven på Vildmarksbiblioteket). De senaste åren har jag undersökt Präststigen, en gammal färdväg i Kvikkjokksfjällen. Dessa undersökningar har också resulterat i en bok som nu är utgiven och finns att köpa.

Under det senaste decenniet har det även blivit ett antal vinterturer på skidor i fjällvärlden. Att vistas en hel vecka (eller mer) i tält bland de snöklädda fjällen är en annorlunda och fascinerande upplevelse. Men jag och min kompis Anders tycks ha en märklig förmåga att hamna i snöstorm och oväder!

Det enkla livet i naturen tycker jag är mycket tilltalande. Bara ha med sig så mycket som får plats i en ryggsäck. Klara matlagning, brödbak och annat på friluftskök. Sova i tält med naturen på andra sidan tältväggen. Uppleva möten med fåglar och andra djur. Och ständigt bli fascinerad av naturens storslagenhet. Ofta har jag någon eller flera fjällvänner med på turen, men det händer ibland att jag reser helt själv.

När det gäller min aktivitetsnivå så varierar den under året. För det mesta är det nog Blå som stämmer bäst men vissa perioder är den säkert Röd (även om sportighet inte är något utmärkande drag för mig).

Användarnamn: fowwe

Intressen: Fågelskådning, Friluftsmat, Vandring, Turskidåkning, Litteratur, Navigering, Foto, Utrustning

Mer på profilsidan


Kategorier:

Etiketter:

Länkar:

Erfarenheter av min batteriladdare

I ett tidigare blogginlägg beskrev jag den batteriladdare som jag konstruerade med tanke på att ladda min batterier till GPS:en. Länken till detta inlägg:

http://www.utsidan.se/blogs/fowwe/14738.htm

Efter 16 dagar på fjället har nu laddaren fått smaka på hur det är i verkligheten. Hur har det då gått? Svaret är att det fungerade utmärkt!

Nu bör jag tillägga att det var väldigt mycket solsken under hela vandringen, och inte en enda droppe regn. Så förhållandena har varit optimala.

Det första batteriebytet gjorde jag efter den första fågelinventeringen som tog en hel dag. Jag hade bara 2 par AA-batterier med, så när det nya paret sattes in skulle det (nästan) förbrukade paret laddas. Varje batteri är på 2700 mAh.

Jag stoppade in solcellsladdarna i en vanlig A4-plastficka, vek den och satte en gummisnodd om. Plastfickans hål passade utmärkt att trä in två karbinhakar i, och plastfickan hängde alltså bakpå ryggsäcken (se fotot nedan).

Upphängning för laddning under vandring.

Fickan fyller två funktioner. Dels håller den laddarna på plats när man går, dels skyddar den för regn och fukt. Den tar visserligen några procent av solljuset, men det är marginellt.

Jag hade laddarna hängande på detta sätt i 1½ vandringsdagar. Vi gick mot norr, så de fick sol i bra vinklar den mesta tiden. Efter denna tid var de fulladdade igen.

Vissa dagar lät vi tältet stå och gjorde dagsturer. Då ställde jag upp laddarna utanför tältet i sin plastficka. Dessa gånger laddades batterierna väldigt effektivt.

På natten tog jag ur batterierna för att förhindra backström. Troligen en onödig åtgärd, men jag ville vara på den säkra sidan.

Här ett foto på hur laddarna ser ut ihoppackade. Tar inte mycket plats. Måtten är 95x65x27 mm.

De ihoppackade laddarna.

Fanns det då inga nackdelar och brister? Den enda bristen jag kunde märka var att det ofta var lite kondens i plastfickan, hur jag än försökte vädra ut den. Under regnperioder kanske lödningar och sladdar kan börja rosta.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med min konstruktion och kommer att använda mig av den i fortsättningen också. Väldigt trevligt att alltid ha full batterikraft under färden.

Kommentar 30 augusti. Laddarna har nu varit med under ytterligare en vecka i fjällen. Under flera dagar kom det mycket regn, det var dimma och allmänt fuktigt. Jag förvarade dem i en plastpåse när de inte användes så att de alltid var torra. De var mycket effektiva när jag satte upp dem mot morgonsolen och de fick ladda medan jag gjorde alla bestyr innan dagens etapp. Fungerar helt enkelt perfekt!

 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-07-04 12:54   Staffan Andersson
Kul att det funkade så bra!
 
2009-07-04 16:21   Wolf25
Jag tror bestämt att det blir ett besök hos Kjelle för att köpa solceller.
 
2009-07-05 08:33   Bulingen
Har följt ditt projekt med intresse. Mycket kul att det fungerade så bra i fält också! Inspirerande att läsa. Tror jag måste försöka mig på att "apa efter" jag också! Tack för att du delat med dig av dina kunskaper!

God tur!
 

Läs mer i bloggen

Hardeberga – vandringar i underskattad landsbygd

En så stor stad som Lund uppslukar lätt intresset hos dem som bor där. I ännu högre grad gäller detta den betydligt större staden Malmö. Det är lätt att upphöja livet i staden som mer intressant och mer betydelsefullt är livet i exempelvis en liten by (som kanske rentav är på väg att avfolkas).

Det finns något motsägelsefullt i en stor stads lockelse. Å ena sidan får man känslan av att det händer väldigt mycket, ett myllrande liv. Å andra sidan upplever man att staden är möjlig att få överblick över, att begripa sig på. Det senare är naturligtvis en illusion, till stor del skapad av arkitekturen som målar upp de stora linjerna för oss. Dessa skapar ordning och sammanhang åt det vi ser och döljer det mesta som finns bakom fasaderna. Vi får känslan att vi förstår. Men vem kan greppa ens en bråkdel av vad som sker bakom just dessa fasader? Inte ens i ett medelstort bostadshus är det möjligt.

Genvägen Nijákvágge – för den som har gott om tid

Det klichéartade talesättet ”genvägar är ofta senvägar” exemplifieras på ett utmärkt sätt av Nijákvágge som erbjuder en betydligt kortare väg jämfört med att runda norr om fjället Niják. Med detta vägval får vandraren uppleva en av Sareks veritabla bakgårdar, där frostsprängt stenskravel samlats i högar, drivor och fält. Med andra ord - oemotståndligt för varje Sarekvän!

Det är juli 2021 och jag befinner mig i norra delen av Ruohtesvágge. Lägerplatsen är min femte i Sarek denna varma och myggrika sommar. Men jag är inte ensam – tältet delar jag med min gode vän Anders. Inte den vanlige Anders, han som jag oftast har gått tillsammans med och som finns med i många av mina skriverier här på Utsidan. Nej, detta är en annan Anders. Lustigt nog är båda två professorer på Tekniska högskolan i Lund och känner varandra väl.

Den Stora Grå. Och om fasaden som rämnade

Lunds kommun har knappast rykte om sig att vara en skogskommun, men vi har faktiskt några ganska stora barrskogsområden. Ett av de största är Vombs fure som ligger precis söder om Vombsjön. För något tiotal år sedan hittade man tillfälligt en kringflygande lappuggla i den skogen. Och nu var det dags igen. På årets sista dag 2022 upptäcktes en individ på eftermiddagen, strax före skymningen. Men det var inte många fågelskådare som fick se den.

Lappugglan är normalt en norrlandsfågel – åtminstone har den alltid betraktats som det. Samtidigt kan den ibland förflytta sig långa sträckor vilket Ove Stefansson beskriver i sin bok Nordanskogens vagabond. Lappugglan. På senare tid har häckningar konstaterats så långt söderut som Blekinge.


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg